Vid Göteborgs tingsrätt handlades ett mål med flera tilltalade - sju stycken - varav fyra vid den tidpunkt som här är relevant hade varit frihetsberövade i omkring nio månader. Åtalsfristerna för de frihetsberövade i målet löpte inte ut samtidigt.
Den 5 december 2024 höll tingsrätten omhäktningsförhandlingar avseende två av de personer som var frihetsberövade i målet. Fredagen den 6 december 2024 kl. 11.00 gick åtalsfristen – vilket är det som här är av intresse - ut för en tredje frihetsberövad person i samma mål. Denne hade omhäktats vid en förhandling den 25 november 2024, vid vilken även frågan om att få överskrida den så kallade niomånadersfristen i 24 kap. 4 a § rättegångsbalken, hade prövats och beviljats. Någon begäran om förlängning av åtalstiden eller åtal avseende den personen gavs inte in när den utsatta fristen löpte ut. Detta uppmärksammades inte av tingsrätten, som därmed inte vidtog någon åtgärd enligt 24 kap. 20 § rättegångsbalken, dvs. att häva häktningen. Ansvarig för målet vid denna tidpunkt var den nu åtalade ställföreträdande (stf.) chefsrådmannen.
På söndagskvällen den 8 december 2024 arbetade den nu åtalade kammaråklagaren som var ansvarig för ärendet på Åklagarmyndigheten med ärendet och noterade att åtalsfristen hade löpt ut under fredagen, men att ingen begäran om förlängning av åtalstiden hade getts in till tingsrätten samt att häktningsbeslutet inte hade hävts och att personen fortfarande var frihetsberövad. Han hävde omedelbart frihetsberövandet och personen frigavs. Han gav samtidigt in en begäran till tingsrätten om att personen skulle häktas på nytt i sin utevaro.
Målet sattes ut till häktningsförhandling på morgonen måndagen den 9 december 2024, men denna ställdes in eftersom den misstänkta personen inte hade kallats till förhandlingen. Målet sattes ut igen på eftermiddagen samma dag. Vid den förhandlingen närvarade personen. Tingsrätten beslutade att han skulle häktas för samma brott som han tidigare hade varit häktad för. Personen medgav häktningsyrkandet och även att det förelåg sannolika skäl och att de av åklagaren påstådda häktningsgrunderna var för handen.
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar beträffande kammaråklagaren att denne inte gett in en begäran om förlängd åtalstid inom den tid som rätten på sätt anges i 24 kap. 18 § rättegångsbalken angett. Ett sådant agerande kan grunda ansvar för tjänstefel. Han har brustit i de krav på noggrannhet och omsorg som kan ställas på honom i egenskap av åklagare. Han har således av oaktsamhet åsidosatt vad som gällde för uppgiften.
Frågan är om gärningen kan anses ringa och att kammaråklagaren därmed ska frias. Av åklagarens uppgifter framgår att han haft en ansträngd arbetssituation samt att en svår personlig situation synes ha bidragit till denna. Hovrätten anser dock att situationen inte varit extrem på ett sådant sätt att denna ensam kan påverka hans straffrättsliga ansvar.
Av utredningen framgår vidare att kammaråklagaren, sedan han uppmärksammat att fristen överskridits, omedelbart vidtagit åtgärder för att häktningsbeslutet skulle hävas. Det är tydligt att fråga varit om ett direkt förbiseende från hans sida och att de rutiner som fanns för att säkerställa att frister för att ge in åtal och åtalsförlängningar av något skäl fallerat.
Hovrätten fortsätter: ”Som tidigare konstaterats är det en grundlagsskyddad fri- och rättighet att inte berövas friheten utan stöd i lag, varför kravet på korrekt handläggning måste ställas extra högt. Det finns således skäl att se mycket allvarligt på varje felaktig hantering av ett frihetsberövande”.
Sammanfattningsvis är dessa omständigheter som i och för sig talar i förmildrande riktning, varken sedda var för sig eller i förening med varandra tillräckliga för att bedöma gärningen som ringa.
Hovrätten anser dock att konsekvenserna och skadans omfattning i det enskilda fallet måste beaktas vid bedömningen av om gärningen ändå kan vara att bedöma som ringa. I det nu aktuella fallet prövades häktningsfrågan vid en häktningsförhandling den 25 november 2024, det vill säga relativt kort tid före det att fristen gick ut den 6 december 2024. Det ansågs då att det fanns skäl för fortsatt häktning och även skäl att överskrida den s.k. niomånadersfristen i 24 kap. 4 a § rättegångsbalken. Vid häktningsförhandlingen den 9 december 2024 medgav personen såväl häktningsyrkandet som att de sannolika skälen och de särskilda häktningsgrunderna förelåg. Personen häktades för samma brottsmisstankar som han tidigare varit häktad för. Det är således, menar hovrätten, tydligt att det förelåg skäl för häktning även den 6 december 2024. Om personen döms för brott som föranlett häktningen kommer den sammanlagda häktningstiden att avräknas från ett eventuellt fängelsestraff.
Gärningen anses ringa och därmed frias åklagaren.
På samma sätt resonerar hovrätten kring domaren. Därmed frias också han.