Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Biträdande jurist skadeståndsskyldig för snabbt avslut på advokatbyrå

En biträdande jurist som begär skadestånd för att hon provocerades att säga upp sig från en advokatbyrå tvingas själv att betala skadestånd för att inte ha iakttagit sin uppsägningstid. Tingsrätten anser inte att hon gjort sannolikt att hon trakasserats på ett sätt att hon tvingats sluta omedelbart.

Biträdande jurist skadeståndsskyldig för snabbt avslut på advokatbyrå

En 38-årig kvinna anställdes som biträdande jurist på heltid hos en advokatbyrå i Stockholm år 2015 med en provisionsbaserad lön om 35 procent av debiterade intäkter. Arbetsgivaren betalade de sociala avgifterna. Avtalad uppsägningstid var tre månader. 38-åringen sade upp sin anställning den 2 januari 2018. Anställningen avslutades därefter genom att hon frånträdde anställningsavtalet den 30 januari 2018 med omedelbar verkan.

38-åringen som i huvudsak jobbade med migrationsrätt stämde advokatbyrån och gjorde gällande att hon i strid mot lagen (1982:20) om anställningsskydd, LAS, blivit provocerad att frånträda sin anställning med omedelbar verkan och att arbetsgivaren har genomfört otillåtna kvittningar avseende lön för januari och februari 2018 i strid mot lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt.

Allmänt skadestånd

Hon begärde därför allmänt skadestånd för brott mot LAS, brott mot kvittningslagen samt ersättning för utebliven lön avseende januari och februari 2018. Arbetsgivaren bestred kraven och väckte för egen del genkäromål mot juristen och krävde skadestånd. 38-åringen ansågs inte ha haft grund för frånträdandet av anställningen med omedelbar verkan. Hon har gjort sig skyldig till avtalsbrott som har orsakat arbetsgivaren skada, vilket hon är skyldig att ersätta.

I första hand gjordes gällande skadeståndsansvar enligt 38 § LAS. För det fall tingsrätten skulle finna att skadeståndsansvaret ska bedömas enligt skadeståndslagen, gjorde arbetsgivaren i andra hand gällande att det med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter föreligger synnerliga skäl för att 38-åringenska ersätta den skada som hon har orsakat genom fel eller försummelse i tjänsten.

38-åringen grundar sitt påstående om att hon provocerades att säga upp sig på att hon i anställningen fortlöpande utsatts för trakasserier sedan hösten 2017. Hon nämner bland annat att när hon arbetade i företagets konferensrum fick hon besked att hon var utkastad från konferensrummet samtidigt som hennes dator och akter placerats i ett hörn av rummet. Vidare ska sekreteraren hos arbetsgivaren, en syster till byråns ägare, ha spridit falska uppgifter om att hon inte ringde klienter i tid. Ägaren och dennas syster hade därtill en elak ton mot henne och pratade arabiska om henne så att hon inte skulle förstå vad som sades, vilket uppfattades kränkande.

Fick inte lön

38-åringen hävdar vidare att hon inte fått den lön och semesterersättning hon varit berättigad till och att arbetsgivaren har gjort otillåtna kvittningar från hennes löneutbetalningar i januari och februari 2018.

Dessutom har hon tvingats arbeta med så kallade ”probono”-uppdrag, det vill säga arbete som det inte utgick lön för.

38-åringen, som numera har egen advokatbyrå, uppger att hon underrättade arbetsgivaren om en tilltänkt hävning av anställningen den 25 januari 2018. Arbetsgivaren återkom med svar att den anlitat ett ombud. I samband härmed stängdes 38-åringen av från anställningen. Hon mådde nu så dåligt av arbetsgivarens agerande att hon var tvungen att sjukskriva sig och vid besök hos läkare kunde konstateras att stressjukdom uppkommit på grund av arbetsmiljö. Trots sjukskrivningen tillskrevs honom viss arbetsskyldighet av arbetsgivaren. Arbetsgivaren gav henne vidare förhållningsregler som försvårade hennes arbete och som får anses utgöra ett otillbörligt agerande som utgör del av grunden för att 38-åringen frånträdde anställningen med omedelbar verkan.

Advokatbyrån kontrar med att det inte förekommit trakasserier mot den biträdande juristen. De omständigheter som 38-åringen gör gällande angående de påstådda trakasserierna stämmer inte. Det bestrids vidare att de förhållningsregler som arbetsgivaren skickade till juristen skulle utgöra trakasserier.

Om tingsrätten skulle komma fram till att det som 38-åringen gör gällande har hänt, har detta i vart fall inte utgjort trakasserier som berättigar till ett frånträdande av anställningen med omedelbar verkan.

Vaga påstående om trakasserier

Stockholms tingsrätt konstaterar att flera av 38-åringens påståenden om trakasserier ”förefaller relativt vaga och i flera avseende svåra att dra entydiga slutsatser av. Arbetsgivaren har nekat till att trakasserier skett samt lämnat rimliga förklaringar till flera av [38-åringens] påståenden, såsom hennes arbete i konferensrummet samt även Arbetsgivarens förhållningsregler i anledning av att [38-åringen] under sin uppsägningstid hotat med att frånträda anställningen och kräva skadestånd”.

Två vittnen som inte längre arbetar hos arbetsgivaren, har vittnat och uppgett att de inte upplevt att 38-åringen skulle ha varit utsatt för trakasserier. Sammantaget finner tingsrätten att den biträdande juristen inte gjort sannolikt att hon varit utsatt för trakasserier som skulle grunda skäl för att frånträda anställningen med omedelbar verkan.

38-åringens talan såvitt avser skadestånd för brott mot LAS och kvittningslagen samt yrkad ersättning för lön för januari och februari 2018 ska följaktligen ogillas.

Minst en månads uppsägningstid

När det gäller genkäromålet om skadeståndsskyldighet för arbetstagaren utgår tingsrätten från följande: Enligt 38 § första stycket p. 2 LAS är en arbetstagare skadeståndsskyldig om han eller hon inte iakttar den lagstadgade uppsägningstiden på minst en månad. Ersättningsskyldigheten enligt denna regel omfattar skada som vållats arbetsgivaren genom att arbetstagaren underlåtit att iaktta uppsägningstiden (se prop. 1973:129, s. 283 samt prop. 1981/82:72 s. 152). Regeln är bland annat tillämplig när en arbetstagare frånträder sin anställning med omedelbar verkan utan att det har förelegat tillräckliga skäl för detta enligt 4 § tredje stycket LAS (se Lindblom m.fl., Anställningsskydd, 11 u., 2016). Annan skada som en arbetstagare kan ha vållat en arbetsgivare som inte beror på att arbetstagaren har underlåtit att iaktta sin uppsägningstid faller därmed utanför regelns tillämpningsområde.

En enskild arbetstagare kan inte förpliktas att betala skadestånd med stöd av anställningsskyddslagen i något annat fall än det som anges i 38 § LAS (se Lindblom m.fl., Anställningsskydd, 11 u., 2016). Regeln begränsar dock inte arbetstagarens skadeståndsskyldighet i andra situationer enligt andra lagar eller allmänna principer (se AD 1998 nr 80).

När det kommer till arbetstagares skadeståndsansvar gentemot en arbetsgivare som inte träffas av bestämmelsen i 38 § LAS regleras detta av 4 kap. 1 § skadeståndslagen.

Gick miste om intäkter

Sammanfattningsvis är det endast skadan avseende att hon frånträtt sin anställning i förtid och att arbetsgivaren därmed gått miste om intäkter som hon skulle ha tjänat in om hon hade arbetat för arbetsgivaren under hela sin uppsägningstid som ska bedömas. Här anses inte arbetsgivaren ha uppfyllt sin bevisbörda för att skadestånd ska dömas ut.

Frågan är då om den biträdande juristen ska anses skadeståndsskyldig enligt LAS för att hon inte iakttog sin uppsägningstid. När det gäller yrkat skadestånd avseende inkomstförluster för februari och mars 2018 har arbetsgivaren härvid åberopat en beräkning på den genomsnittsomsättning 38-åringen haft minus prutningar det senaste året och multiplicerat denna med 65 procent. Omsättningen per månad har skiftat mycket under perioden. Hon har alltså inte haft rätt att omedelbart frånträda anställningen utan hon har haft att vara kvar i anställningen under uppsägningstiden till och med den 2 april 2018. Hon har därmed brutit mot 38 och 11 §§ LAS och är skadeståndsskyldig.

Det kan, enligt tingsrätten, inte skäligen krävas att arbetsgivaren skulle ha kunnat begränsa sin skada under den korta tid som stått till buds. Tingsrätten finner att arbetsgivarens beräkning av genomsnittlig månadslön är rimlig. Med detta som utgångspunkt skulle 38-åringen således ha omsatt totalt 295 480 kronor under februari och mars för arbetsgivarens räkning om hon iakttagit sin uppsägningstid. Arbetsgivarens förlust med anledning av att hon inte iakttagit sin uppsägningstid uppgår därmed till 192 062 kronor, dvs. 65 procent av 295 480 kronorna. Detta ska 38-åringen ersätta arbetsgivaren med.

Därutöver ska hon ersätta advokatbyråns rättegångskostnader med 450 000 kronor.

Instans
Tingsrätterna
Rättsområden
Advokat, Anställning, uppsägning och avskedande