En 15-årig flicka yrkade att hennes pappa skulle betala retroaktivt underhållsbidrag med 32 094 kronor. Vidare begärde hon att pappan från och med den 1 februari 2025 ska betala underhållsbidrag för dottern, till dess hon fyller 18 år eller om hon därefter går i skolan, så länge skolgången pågår, dock längst till att hon fyller 21 år, med 3 597 kronor i månaden för år 2025 och sedan stegvisa höjningar år från år till och med år 2029 med ett slutligt belopp på 5 597 kronor i månaden.
Pappan motsatte sig yrkandena.
Ångermanlands tingsrätt avgjorde målet utan huvudförhandling och biföll flickans käromål helt. Tingsrättens domskäl inleds med en redogörelse för 7 kap. 1 § föräldrabalken (FB) enligt vilken föräldrarna ska svara för underhåll till barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Därefter kom domstolen in på 7 kap. 2 § första stycket 1 FB enligt vilken en förälder ska fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet.
Och enligt 7 kap. 2 a § FB ska en förälder som är betalningsskyldig för underhållsstöd enligt 19 kap. socialförsäkringsbalken anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet.
Därefter följer tre korta stycken med en bedömning av det nu aktuella fallet gällande 15-åringen. I sammanlagt sju meningar anges att vårdnaden är gemensam, att flickan bor stadigvarande hos mamman och att pappan därmed är skyldig att utge underhållsbidrag till dottern med avdrag för det belopp som lämnats i underhållsstöd till barnet, pappans invändningar angående kostnaderna och slutligen vad bidraget ska bestämmas till i enlighet med Försäkringskassans beräkningsmodell, kvotdelningsmodellen, som grund.
Pappan dömdes att betala dotterns rättegångskostnader på 58 027 kronor.
Pappan överklagade till Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten avslår 15-åringens talan. Han gjorde processuella invändningar och menade att tingsrättens domskäl ”är mycket kortfattade och det är därför svårt att förstå hur tingsrätten resonerat och vad den grundat sin dom på”. Han anförde att parterna har redogjort relativt grundligt och detaljerat för sina respektive resonemang avseende flickans behov av underhåll. Dessa resonemang bygger på två olika principer och av tingsrättens dom framgår inte varför man valt att använda sig av den princip motparten använt sig av och varför man med detta lämnat bifall till motpartens yrkanden.
I hovrätten kom frågan upp om det kan finnas skäl att undanröja tingsrättens dom och återförvisa målet med stöd av 50 kap. 26 § första stycket rättegångsbalken. Såväl mamman som pappan motsatte sig att målet återförvisas.
Hovrätten konstaterar att enligt 50 kap. 26 § rättegångsbalken ska hovrätten om det vid tingsrätten förekommit domvilla enligt 59 kap. 1 § 1 stycket p 1-3 rättegångsbalken, även utan yrkande från part, undanröja tingsrättens dom i dess helhet eller endast del.
Enligt 17 kap. 7 § rättegångsbalken framgår att en dom i tvistemål bl.a. ska innehålla parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på och domskäl med uppgift om vad som är bevisat i målet. Med domskälen avses de skäl som har bestämt utgången i målet såväl i bevisfrågan som i rättsfrågan. Rätten måste alltså redovisa hur den har värderat den bevisning som parterna har åberopat och förklara för parterna varför domstolen har ansett att en viss omständighet är styrkt eller inte. Att domskälen redovisas noggrant är viktigt av flera orsaker. Dels möjliggör det för såväl parterna som en bredare allmänhet att kontrollera hur domstolen resonerat vilket är av betydelse för förtroendet för rättskipningen. Dels har domaren vid den skriftliga nedteckningen av domskälen erfarenhetsmässigt oftast lättare att själv kontrollera riktigheten av sina tankegångar. (Se Fitger, Rättegångbalken [12 dec. 2025, Version 99, JUNO], kommentaren till 17 kap. 7 § rättegångsbalken). Som framhölls av Processlagberedningen (NJA II 1943 s. 211) har en utförlig domsmotivering emellertid sin största betydelse på grund av möjligheten att överklaga domen. Den förlorande får lättare att bedöma om det lönar sig att överklaga och den högre rätten får bättre möjligheter att bedöma domens riktighet.
Ekelöf framhåller (Rättegång V 8 uppl. s. 272 f.) att ett minimikrav i fråga om domskälen måste vara att dessa ger upplysning om de rättsfakta som ligger till grund för domslutet men att det i tvistiga mål inte är tillräckligt med detta. Rätten kan i sådana mål behöva utveckla sin uppfattning i såväl rättsfrågor som sakfrågor.
Hovrätten bedömer att tingsrättens domskäl är mycket kortfattade och där har inte redogjorts för vilka omständigheter som respektive part visat eller hur tingsrätten rättsligt resonerat kring dessa. Mot bakgrund av det anser hovrätten att det är svårt att följa den prövning som tingsrätten gjort. Det går inte heller att fullt ut följa hur domstolen resonerat kring målets huvudsakliga tvistiga frågor som rör beräkningen av parternas ekonomiska underlag och betalningsförmåga, flickans behov av underhåll, enligt vilken princip underhållsbehovet ska beräknas och varför den principen fått försteg framför den andra och i vilken omfattning underhållsbidraget ska räknas upp.
”Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten att tingsrättens domskäl är så pass bristfälliga att domen inte motsvarar de krav som uppställs i rättegångsbalken, varför rättegångsfel föreligger”.
När det kommer till den skriftliga handläggningen noterar hovrätten noterat att pappan lämnade in ett yttrande till tingsrätten innan domen meddelades. Det omfattade invändningar som skulle kunna ha påverkat beräkningen av Wilma Mobergs underhållsbidrag. Inlagan kommunicerades inte med flickan innan tingsrätten avgjorde målet vilket utgör ett rättegångsfel.
Hovrätten bedömer att bristerna i tingsrättens dom är av sådan omfattning att rättegångsfelet sorterar in under 59 kap. 1 § första stycket p 3 rättegångsbalken. Därmed ska hovrätten, enligt 50 kap. 26 § rättegångsbalken, undanröja och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. Hovrätten tillägger att underlaget i målet inte heller tillåter en meningsfull överprövning. För det fall hovrätten skulle reda ut otydligheterna i underlaget för prövningen är det sannolikt att det i väsentliga delar skulle skilja sig från det i tingsrätten. Då en hovrättsdom i mål om underhållsbidrag som huvudregel inte får överklagas är det även av vikt att instansordningens princip upprätthålls.
Hovrätten undanröjer därför tingsrättens dom och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.