Den 43-årige mannen åtalades vid Gävle tingsrätt för hets mot folkgrupp. Enligt åklagaren hade mannen salufört diverse föremål genom annonser på en kanal i socialmediatjänsten Telegram. Kanalen hade under gärningsperioden haft cirka 500 medlemmar. Det saluförda materialet hade enligt hovrätten innefattat allt från memorabilia av varierande sort från Nazityskland till kläder starkt förknippade med vitmaktsrörelsen.
Kläderna var i huvudsak sådana som om de burits i allmänheten skulle omfattas av regleringen kring hets mot folkgrupp (jfr rättsfallet NJA 1996 s. 577). Annonseringen hade gått till som så att bilder lagts upp i kanalen och dess medlemmar har därefter kunnat buda på materialet i bilderna.
Mannen ifrågasatte i tingsrätten om keltiska kors kunde anses vara ett uttryck för en hyllning av den nationalsocialistiska rörelsen eller ett uttryck för hot mot eller missaktning för gruppen judar eller andra folkgrupper än den nordiska. Åklagaren menade bland annat att den så kallade varghaken, livsrunan och keltiska kors utgjorde rasistiska symboler. Tingsrätten ansåg att det keltiska korset i den kontext som det förekommit gav uttryck för missaktning mot vissa etniska grupper.
Mannen menade att kanalen var en sluten grupp för personer som delade intresset för nationalsocialistiska idéer och att han inte haft spridningsavsikt. Tingsrätten konstaterade dock att gruppen innefattade cirka 500 personer och i nyhetsbrev uppmanades medlemmar att värva nya. Tingsrätten fann åtalet styrkt och dömde mannen för hets mot folkgrupp till villkorlig dom i förening med samhällstjänst.
Hovrätten för Nedre Norrland konstaterar att prövningen i målet aktualiserar grundlagsskyddade rättigheter. Att förbjuda försäljning av material med vissa symboler är en inskränkning av yttrande- och informationsfriheten. Bedömningen kring detta ska i första hand göras enligt regeringsformen (se rättsfallet NJA 2012 s 400).
Yttrandefriheten är enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 regeringsformen frihet att bland annat i bild ”uttrycka tankar, åsikter och känslor”. Informationsfriheten är enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 RF frihet bland annat att ”ta del av andras yttranden”. Enligt 2 kap. 20 § RF får yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas genom lag.
Enligt 2 kap. 21 § RF får en begränsning i friheten göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får ”aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den” (den så kallade proportionalitetsprincipen) och ”inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar”.
Enligt 2 kap. 23 § får yttrandefriheten och informationsfriheten inskränkas bland annat ”om särskilt viktiga skäl föranleder det”. Enligt andra stycket i paragrafen ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i bland annat kulturella angelägenheter.
Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp, en annan sådan grupp av personer eller en enskild i någon av dessa grupper med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år (16 kap. 8 § brottsbalken).
Begreppet ”andra meddelanden” är en vid term som kan innefatta meddelanden av varierande form. Meddelandena behöver inte vara skriftliga utan kan avse gester, bilder eller symboler, se SOU 1944:69 s. 214.
Med missaktning avses förtal och smädelser men även andra kränkande omdömen, såsom förlöjliganden av den aktuella gruppen. Även indirekta uttryck för missaktning omfattas. Eftersom straffbestämmelsen innebär en begränsning av yttrandefriheten ska den tolkas restriktivt. Bedömningen av om ett visst meddelande utgör hets mot folkgrupp ska ske utifrån sammanhanget och motiven för gärningen.
Hovrätten prövar inledningsvis om annonseringen av materialet utgör sådana uttalanden eller andra meddelanden som omfattas av hets mot folkgrupp. Hovrätten anser att annonseringen är en typ av yttrande som utgör ett sådant spridande av information att det omfattas av begreppet ”andra meddelanden”.
Mannen hade gjort gällande att avbildningarna av varghakar och keltiska kors inte utgjorde hets mot folkgrupp eftersom de inte var sådana symboler som hade en nazistisk förankring. Hovrätten anser inte att symbolerna eller dess innebörder är allmänt kända och åklagaren har inte åberopat någon bevisning kring symbolernas användning, men däremot hänvisat till praxis kring hur dessa symboler tidigare bedömts och till SOU 2019:18.
Av SOU 2019:18 framgår att bedömningarna kring straffbarheten i det så kallad keltiska korset har varierat i praxis. Åtalet i rättsfallet NJA 1996 s. 577 avsåg en man som offentligt burit ett flertal märken på sina kläder, däribland det keltiska korset. Ett flertal av märkena var uppenbart nazistiska. Mannen dömdes för hets mot folkgrupp men Högsta domstolens argumentation kretsade primärt kring de uppenbart nazistiska symbolerna och poängterade att de övriga märkena närmast ägnade att förstärka det budskapet.
Hovrätten bedömer sammantaget att det i praxis inte är visat att det keltiska korset är en sådan symbol att den ensamt är straffbar enligt hets mot folkgrupp. Annonseringen av de tröjor med enbart tryck föreställandes det keltiska korset utgör därmed inte hets mot folkgrupp.
I fråga om varghaken anser hovrätten att det är en sådan symbol som bland annat förknippas med nazismen och som kan uttrycka missaktning mot andra folkgrupper (se exempelvis rättsfallet RH 1998:77). Symbolen förekom som tryck på en tröja tillsammans med andra budskap. Enligt hovrättens mening har varghaken placerats i ett sådant sammanhang att en mottagare uppfattar avbildningen på sådant sätt att den uttrycker missaktning mot grupper av personer som anges i bestämmelsen om hets mot folkgrupp.
Genom att gruppen innefattade cirka 500 personer och var öppen för vem som helst hade meddelandena spridits till mer än ett fåtal personer och har därmed spridits i sådan omfattning att de omfattas av straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp. Mannen döms även i hovrätten för hets mot folkgrupp och påföljden bestäms till villkorlig dom förenad med samhällstjänst i 75 timmar.