En man i 50-årsåldern åtalades i Norrtälje tingsrätt för förseelse mot jaktlagen efter en viltolycka i Hallstavik i maj 2021. Mannen hade vid tillfället kört på ett rådjur, men inte rapporterat in sammanstötningen förrän runt 14 timmar senare. 

En bilförare är enligt 40 § jaktförordningen skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta polis. Skyldigheten gäller oavsett om djuret skadats eller ej och den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldigheten kan dömas till böter för brott mot jaktlagen.

Tingsrätten konstaterade att rådjuret dött i sammanstötningen och att mannen i direkt anslutning försökt få kontakt med polis via 114 14, men att han bara fått prata med en telefonoperatör. Enligt domstolen hade det ålegat mannen att göra ytterligare försök, alternativt använda numret för akuta ärenden, 112. Han hade alltså inte gjort vad som ankommit på honom i den uppkomna situationen.

Underlåtelsen hade varit i vart fall grovt oaktsam och gärningen skulle inte bedömas som ringa, med hänsyn till hur lång tid som gick innan anmälningsskyldigheten fullgjordes, konstaterade tingsrätten. Mannen dömdes därför till 40 dagsböter på drygt 16 000 kronor.

Svea hovrätt river nu upp domen och frikänner mannen från åtalet.

Att göra anmälan först 14 timmar efter en viltolycka uppfyller inte lagens krav på att anmäla sammanstötningen snarast möjligt. Hovrätten delar också tingsrättens uppfattning att mannen borde ha fortsatt försöka få kontakt med polis – och att hans underlåtenhet att anmäla sammanstötningen snarast möjligt har varit grovt vårdslös.

Hovrätten drar samtidigt paralleller till NJA 2016 s. 702, där anmälan dröjde 13 timmar, men där uppsåt saknades och där dröjsmålet inte försvårade identifieringen av olycksplatsen.

Mannen har inte heller agerat uppsåtligen och har själv anmält sammanstötningen, även om detta dröjt för länge. Han har också enligt åberopade samtalslistor ringt 114 14 och suttit i kö under en dryg halvtimme utan att kopplas fram till polis. Att mannen när han lämnat platsen uppfattat att djuret var dött har också eliminerat risken för ytterligare lidande, vilket gör agerandet mindre klandervärt.

Sammantaget gör omständigheterna att det får anses handla om ett ringa fall – och gärningen är inte straffbar på denna nivå. Åtalet ogillas därför nu.