Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Fälldes för att ha gett son svältskador med vegankost – nu frias föräldrarna helt

Hovrätten ändrar den fällande domen och friar två föräldrar för att ha vållat en kroppsskada på sin 18 månader gamla son. Föräldrarna fälldes i tingsrätten för att ha gått emot rekommendationer från vården och vägrat ge pojken kött och mejeriprodukter. Det är dock inte säkert att det är detta som lett till pojkens ”svälttillstånd”.

Fälldes för att ha gett son svältskador med vegankost – nu frias föräldrarna helt
Att den 18 månader gamla pojken legat flera viktnivåer under det normala kan ha berott på hans ovilja att äta och behöver inte ha varit kopplat till den kost föräldrarna hållit honom med, enligt hovrätten. Foto: Isak Bellman

En 18 månader gammal pojke blev i februari 2018 omhändertagen med stöd av lagen med särskilda bestämmelse om vård av unga, LVU. Pojken hade sedan tidig ålder haft problem med att gå upp i vikt och hans föräldrar hade runt ett år tidigare sökt läkarvård för att få honom att äta bättre. Inom vården hade det också vid flera tillfällen gjorts bedömningen att pojken befunnit sig i ett svälttillstånd.

Sjukvårdspersonal hade upprepade gånger det senaste året också förklarat för föräldrarna att pojken behövde få fet animalisk kost som till exempel mjölkprodukter och inte bara den veganska mat som föräldrarna själva förespråkar. Föräldrarna har dock inte velat lyssna på läkarrekommendationerna utan istället efterfrågat till exempel sojabaserad sondnäring.

Situationen har till slut bedömts så akut att pojken under en tid placerats på ett utredningshem tillsammans med sina föräldrar. Hemmet har ansett att pojken kunde flytta hem med föräldrarna igen, men socialtjänsten delade inte denna uppfattning – utan bestämde att pojken skulle placeras i fosterfamilj. Mamman och barnet har då försvunnit och återfanns först tolv dagar senare.

Föräldrarna dömdes senare i Nacka tingsrätt för dels vållande till kroppsskada, grovt brott – dels egenmäktighet med barn, grovt brott.

Domstolen ansåg att det var styrkt att pojken faktiskt befunnit sig i ett svälttillstånd på grund av otillräckligt näringsintag – och att föräldrarna medverkat till detta genom att ”konsekvent inte följa vårdens rekommendationer”. Föräldrarna har också i egenskap av så kallade skyddsgaranter för pojken haft en långtgående skyldighet att aktivt se till att han får den vård och hjälp som krävts för att komma ur svälttillståndet. Det hade enligt tingsrätten funnits visst utrymme att ifrågasätta den inledande bedömningen och skaffa sig utlåtande från ytterligare en läkare, men beskeden om pojkens behov hade varit ”entydiga och återkommande”.

Föräldrarna hade därför agerat oaktsamt när de inte lyssnat på vårdens instruktioner och detta hade i sin tur skadat pojken. Föräldrarna har själva hänvisat till sina neuropsykiatriska diagnoser och menat att dessa gjort det svårt att förstå hur allvarligt pojkens tillstånd faktiskt har varit. Tingsrätten ansåg dock att föräldrarnas agerande snarare hade berott på ”personliga övertygelser”. De hade också gjort sig skyldiga till ett risktagande av allvarligt slag med en person som i förhållande till dem befunnit sig i ”total beroendeställning”. Vållandebrottet skulle därför rubriceras som grovt.

Föräldrarna ansågs också ha agerat tillsammans när de hållit pojken borta från fosterfamiljsplaceringen. Även detta brott rubricerades som grovt, med hänsyn till att pojken under de knappa två veckor han var försvunnen riskerade att utsättas för ytterligare omsorgsbrister.

Tingsrätten jämförde med ett liknande fall som helt nyligen avgjordes, och ansåg att straffvärdet var betydligt högre än vad Göteborgs tingsrätt bedömt i sitt fall. Domstolen betonade särskilt att föräldrarna inte hade vidtagit nödvändiga åtgärder trots att de vid upprepade tillfällen har informerats om vilka risker de utsatte pojken för.

Pojkens pappa dömdes till 14 månaders fängelse. Mamman, som vid gärningstillfället bara var 19 år gammal, dömdes istället till skyddstillsyn och 100 timmars samhällstjänst. Föräldrarna ålades även att solidariskt betala knappt 60 000 kronor i skadestånd till sin son.

Svea hovrätt gör nu en annan bedömning och friar föräldrarna helt.

Åklagaren har inte lagt fram någon medicinsk definition av begreppet ”svält” – och frågan är därför närmast om åklagaren – som åklagaren angett i gärningsbeskrivningen – har lyckats bevisa att föräldrarna har orsakat ”viktstagnation och bristande utveckling av huvudomfång och längd” hos pojken.

Det framgår av utredningen att någon felmätning måste ha skett när det gäller huvudomfånget – och längdmätningar är enligt läkare ”alltid förenade med osäkerhet”. Det är därför inte styrkt att pojken haft en bristande utveckling av vare sig huvudomfång eller längd.

När det gäller vikten framgår det istället att pojken vid tre månaders ålder har legat lite över medelvärde, men att han vid ett års ålder har legat tre nivåer under medelvärdet – något som bestått fram till att sondmatning satts in vid 18 månaders ålder. Pojken har i och för sig ökat i vikt, men legat under den förväntade viktutvecklingen eftersom han även vuxit i längd. Här är det enligt hovrätten också bevisat att pojken har visat en viktstagnation som kan utgöra en kroppsskada i brottsbalkens mening.

Föräldrarna har själva berättat att de inte har gett pojken kött eller mjölkprodukter – samtidigt som läkare har ansett att kosten inte har varit tillräckligt energirik och att mjölkbaserade produkter behövde sättas in. Det framgår dock av utredningen att pojken redan tidigt har ”uppvisat en ovilja att äta” – något som också det måste ha påverkat hans vikt. Föräldrarna har också sökt hjälp för detta – och måste ha förstått behovet av att göra maten mer näringsrik, med hänsyn till hur lite pojken åt.

Det går dock inte att säga hur mycket av viktstagnationen som har berott på pojkens ovilja att äta. Han har gått upp i vikt efter att sondmatning satts in – men detta är inget som föräldrarna har motsatt sig. Det går inte heller att säga om viktökningen har varit en konsekvens av att pojken fick mat via sond – eller om det berodde på att kosten utgjordes av animaliska mjölkprodukter. Det är med andra ord möjligt att pojken skulle ha stagnerat i vikt även om han fått animaliska mjölkprodukter och att det är sondmatningen som har varit avgörande.

Åtalet för vållande till kroppsskada måste därför ogillas.

Pojken har i februari 2018 varit placerad i ett jourhem för att under sommaren sedan placeras på ett utredningshem ihop med sina föräldrar. Det är där han har befunnit sig när socialtjänsten i september 2018 på nytt har beslutat om jourhemsplacering för pojken – och kvinnan har direkt efter att ha fått information om detta rest bort med pojken.

För att i en situation som den aktuella dömas för egenmäktighet med barn krävs dock att förövaren obehörighet har skilt barnet från någon som vårdar det med stöd av LVU. Innan LVU-vården har påbörjats kan det dock inte bli aktuellt att skilja barnet från ”någon som vårdar det”.

Det fanns här ett nytt beslut om placering i jourhem, detta hade ännu inte. Placeringen på utredningshemmet avslutades samtidigt i och med det nya beslutet. Föräldrarna kan i och med det inte anses ha skilt pojken från en person eller institution som vårdat honom och åtalet ogillas därför även på denna punkt.

Ett hovrättsråd är skiljaktigt i bedömningen och vill ogilla åtalet för vållande till kroppsskada, men döma föräldrarna till skyddstillsyn och samhällstjänst för egenmäktighet med barn.

Instans
Hovrätterna
Rättsområden
Brott mot person, Åklagare, Polis, Socialrätt, Hälso- och sjukvårdsrätt, Adoption och föräldraskap