Det kommunala fastighetsbolaget Poseidon sade sommaren 2020 upp avtalet avseende en hyresrätt i centrala Göteborg som sedan våren 1999 innehafts av en kvinna. Kvinnan bor sedan 2013 på ett äldreboende för personer med demens. Kvinnans son har istället varit folkbokförd i lägenheten sedan början av 2014, då han också sade upp ett förstahandskontrakt på en annan lägenhet som han tidigare bodde i.
Kvinnan motsatte sig vid Hyres- och arrendenämnden i Göteborg uppsägningen och begärde istället nämndens tillåtelse till att överlåta hyresrätten på sonen. Kvinnan gjorde inför nämnden gällande att mor och son hade haft gemensamt hushåll i prövningslägenheten från början av 2009 till dess att hon knappt fyra år senare flyttade till demensboendet.
Värden gjort istället gällande att folkbokföringen korrekt avspeglade boendeförhållandena och att sonen med andra ord flyttat in i prövningslägenheten först året efter att hans mamma flyttat ut. Något varaktigt sammanboende hade med andra ord inte förekommit utan kvinnan hade istället olovligen upplåtit lägenheten i andra hand. Värden ville att lägenheten skulle gå till någon på den ordinarie bostadsmarknaden och det var detta som var grunden för uppsägningen.
Hyresnämnden ansåg att hyresgästens uppgifter vann stöd av flera omständigheter. Hyresgästens son hade bland annat uppgett att han när han flyttade till prövningslägenheten 2009 inte ändrade sin folkbokföring eftersom han ville låta sin egen son – som hade hälsoproblem – bo i den andra lägenheten. Skulle han ha ändrat folkbokföringen skulle den andra värden sannolikt ha haft synpunkter. När kvinnan några år senare flyttade till ett äldreboende hade hennes son tillgång till två lägenheter. Att han då valde att säga upp den större lägenheten som han ursprungligen haft talade enligt nämnden för att han haft sin permanenta bostad i sin mammas lägenhet.
Nämndens slutsats var att det var bevisat att mor och son hade sammanbott i prövningslägenheten i cirka tre och ett halvt års tid. När sonen flyttade in fanns det ingen anledning att tro att kvinnan skulle bli dement, utan tanken var att det skulle bli ett långvarigt sammanboende som bottnade i att de trivdes bra ihop. Eftersom de också delat hushåll hade det handlat om ett sådant varaktigt sammanboende som motiverar en överlåtelse. Mannen hade också betalat hyran utan avvikelser och hade en ekonomi som gjorde att värden skäligen fick nöja sig med honom som ny hyresgäst, ansåg nämnden.
Svea hovrätt ändrar nu det tidigare avgörandet, avslår ansökan om överlåtelsetillstånd och bifaller Poseidons upphörsyrkande.
Att sonen ändrat sin folkbokföring först efter att hans mamma flyttat till äldreboendet talar enligt domstolen mot att de varaktigt sammanbott dessförinnan. Detsamma kan sägas om att sonen under 2010 genomfört ett lägenhetsbyte, även om han uppgett att detta varit till förmån för hans egen son.
Kvinnans son och sonson har visserligen lämnat vissa förklaringar till en del av omständigheterna, men dessa innefattar enligt hovrätten ”ett flertal svårbegripliga och delvis motsägelsefulla moment”.
Ingen av männen har heller lämnat några mer detaljerade uppgifter kring det påstådda sammanboendet mellan mor och son – och detta förhållande talar starkt mot att de faktiskt bott ihop under flera år.
Vid en sammantagen bedömning kan hyresgästen inte heller anses ha visat att hon varaktigt sammanbott med sin son i jordabalkens mening. Det saknas därmed förutsättningar för att överlåta hyresrätten och eftersom kvinnan idag saknar skyddsvärt behov av prövningslägenheten ska istället upphörsyrkandet bifallas.