Efter en mans bortgång 2020 uppstod tvist mellan hans efterlevande maka, en kvinna i 70-årsåldern, och hans två söner om fördelningen av kvarlåtenskapen, som uppgick till omkring 30 miljoner kronor.
Mannen hade genom testamente tillerkänt makan cirka hälften av kvarlåtenskapen. Kort efter dödsfallet undertecknade dock parterna ett arvskiftes- och förlikningsavtal. Enligt detta skulle makan få egendom motsvarande cirka 5,8 miljoner kronor, inklusive bostadsrätt, medan sönerna delade på återstoden.
Makan väckte talan och yrkade i första hand att avtalet skulle ogiltigförklaras och i andra hand jämkas till att ge henne hälften av kvarlåtenskapen. Hon gjorde gällande bland annat att hon blivit vilseledd, att avtalet var oskäligt och att hon inte förstått dess innebörd. Sönerna bestred och hävdade att avtalet speglade en gemensam partsavsikt och att hon varit införstådd med innehållet.
Sönerna hade hjälp av en advokat som klandrats av Advokatsamfundets disciplinnämnd. I beslut den 14 november 2024 har Advokatsamfundets disciplinnämnd tilldelat advokaten en varning samt ålagt henne att betala en straffavgift på 25 000 kronor. Som huvudsaklig grund för beslutet anförde nämnden att advokaten brustit i sin omsorgplikt och därmed mot god advokatsed när hon inte förvissade sig om att makan förstått innebörden av Förlikningsavtalet samt då hon inte rådde kvinnan att anlita eget ombud. Beslutet har inte överklagats.
Uddevalla tingsrätt prövar avtalet i ljuset av 36 § avtalslagen beroende på kvinnans sätt att lägga upp sin talan.
Tingsrätten anser att förlikningsavtalet har påtaglig missgynnat makan eftersom det innebär en kraftig skevdelning jämfört med den fördelning som skulle ha skett enligt testamentet. Förlikningsavtalet är dessutom otydligt när det gäller frågan hur det förhåller sig till testamentet. Avtalet är också otydligt i vilken omfattning och vid vilken tidpunkt kvinnan kommer att erhålla den egendom hon tillskiftas.
Bröderna har varit införstådda med förlikningsavtalets innehåll och därmed måste de ha insett att det inneburit en kraftig skevdelning till kvinnans nackdel jämfört med den fördelning som skulle ha skett enligt testamentet.
Avtalets innehåll har således varit så pass ofördelaktigt för makan att det finns befogade skäl att överväga om det bör upprätthållas av rättsordningen. Frågan är då om det förhåller sig på det viset som bröderna gjort gällande, det vill säga att förlikningsavtalets innehåll återspeglar kvinnans vilja. Vid denna bedömning är omständigheterna före och vid avtalets ingående av betydelse.
Makan har i denna del gjort gällande att hon inte har medverkat till förlikningsavtalets tillkomst eller dess innehåll och att hennes avsikt var att kvarlåtenskapen skulle delas i tre lika delar mellan parterna.
Tingsrätten konstaterar angående omständigheterna före avtalets tillkomst att inget i den utredning som har lagts fram visar att bröderna har haft någon direktkontakt med makan om en eventuell förlikning före förlikningsavtalet ingicks.
Tingsrätten är övertygad om att det gått till på det sätt som kvinnan anfört, det vill säga att de bud som förts fram inte har stämts av med henne på ett sätt som gjort henne införstådd med budens innehåll och verkan.
Tingsrättens slutsats är därvid att det inte är visat att makan har medverkat till förlikningsavtalets innehåll. Omständigheterna före förlikningsavtalets tillkomst talar således för att det inte bör upprätthållas.
Hur bedömer tingsrätten omständigheterna vid avtalets undertecknade? Det är redan visat i målet att kvinnan vid tiden för undertecknandet av förlikningsavtalet inte kunde svenska och därtill hade bristfälliga kunskaper i engelska. Det är vidare visat att kvinnan varken hade medverkat i framtagandet av avtalet eller fått det av det före undertecknandet, att hon inte hade gett den kvinna som företrädde henne, en vän till makarna, i uppdrag att företräda henne och att den kvinnan inte stämt av något förlikningsbud med henne samt att bröderna måste ha haft uppfattningen att det låg i makans intresse att snabbt ingå ett förlikningsavtal, vilket då också sammanföll med deras intressen.
Därutöver bör det också noteras att parterna är överens om att det endast fanns ett utkast till bouppteckning vid tidpunkten för ingåendet av Förlikningsavtalet den 4 mars 2021 och att det utkastet inte innehöll uppgifter om all kvarlåtenskap efter den avlidne. I utkastet fanns exempelvis inte guldmynt och ädelstenar till ett värde på 610 000 kronor upptagna. Dock fanns den egendomen sedermera med i den registrerade bouppteckningen som förrättades den 15 mars 2021, alltså elva dagar efter undertecknandet av förlikningsavtalet.
Omständigheterna stärker bilden av att bröderna har drivit på ett arvskifte genom förlikningsavtalet och att det tillkommit främst i deras intresse eftersom dess innehåll och verkan är till påtaglig nackdel för kvinnan. Hennes påstående om att ingen förklarat innehållet i förlikningsavtalet före det att hon undertecknandet avtalet framstår därför inte på något vis som ett ogrundat påstående.
Tingsrätten delar därför Advokatsamfundets disciplinnämnds bedömning att omständigheterna vid avtalets ingående varit sådana att advokaten, och därigenom hennes huvudmän, bröderna, inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om att makan förstått innebörden av det förlikningsavtal som de tagit fram.
När det gäller omständigheterna efter avtalets ingående blir slutsatsen att förlikningsavtalet, som rent faktiskt är ett arvskifte, ingicks vid en tidpunkt när dödsboet efter maken ännu inte var utrett och att parterna var medvetna härom. Härtill ska beaktas att parterna alltjämt är oense om vilken omfattning kvarlåtenskapen efter maken har. Även omständigheterna efter avtalets ingående talar i viss mån för att förlikningsavtalet inte bör upprätthållas.
Tingsrätten förklarar det mellan parterna den 4 mars 2021 träffade arvskiftes- och förlikningsavtalet ogiltigt. Bröderna ska solidariskt ersätta kvinnan för rättegångskostnader med 1 522 985 kronor. Domen är överklagad.