Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Generalklausul sätter stopp för bodelningsavtal

Ett bodelningsavtal som innebar att en kvinna avstod från sin hälft av en fastighet lämnas utan avseende med stöd av generalklausulen i avtalslagen. Kvinnan pressades att skriva på avtalet och hovrätten anser det uppenbart att avtalet inte speglar båda parternas vilja och medför en fördelning som påtagligt avviker från den som skulle ha skett enligt lag.

Generalklausul sätter stopp för bodelningsavtal

Det gifta paret kom till Sverige från El Salvador 1987 respektive 2002. De var sambor i Sverige fram till 2007, när de gifte sig. Parterna förvärvade 2006, genom köpekontrakt det året, en fastighet i Höör och fick lagfart med hälften vardera på fastigheten.

Parterna ansökte gemensamt om skilsmässa i juli 2012. Skilsmässan fullföljdes efter betänketid i juli 2013. Parterna fortsatte att leva tillsammans till 2017, när kvinnan lämnade det gemensamma hemmet.

Mannen ansökte i april 2018 om lagfart för egen del på hela fastigheten. Som underlag för ansökan åberopade han en handling benämnd ”Bodelning” daterad den 24 juli 2012.

Beviljade lagfart

Lantmäterimyndigheten beviljade honom lagfart på hela fastigheten. Kvinnan överklagade lagfartsbeslutet till tingsrätten och hävdade därvid att hon visserligen skrivit på bodelningshandlingen men att denna inte var att betrakta som en verklig viljeförklaring och att hon skrivit på den under tvång. Tingsrätten undanröjde lagfartsbeslutet och återförvisade det till Lantmäteriet för fortsatt handläggning.

Mannen yrkade att tingsrätten skulle fastställa att avtalet av den 24 juli 2012 är giltigt som bodelningsavtal mellan dem.

Förordnandet om fastigheten måste, enligt Lunds tingsrätt, betecknas som märkligt med tanke på att fastigheten utgjorde en dominerande del av deras förmögenhet och att kvinnan hade lagfart på halva fastigheten. Den omständigheten att kvinnan inte fick del i fastigheten eller kompensation för detta tyder på att omständigheterna kring handlingens tillkomst inte varit normala. I samma riktning pekar det förhållandet att kvinnan valt att underteckna handlingen med ett ord som betyder hora på parets språk och sitt namn därefter. Det är, menar tingsrätten, svårt att föreställa sig att någon kvinna skulle underteckna en viktig handling på det sättet om hon inte var ur balans eller ville signalera att hon undertecknade under protest.

Uppslitande gräl

Mot bakgrund av nämnda omständigheter satte tingsrätten tilltro till kvinnans uppgifter om att handlingen tillkommit efter långa och uppslitande gräl mellan henne och exmaken och att hennes underskrift på den påstådda bodelningen ”inte är ett uttryck för hennes självständiga och egentliga vilja”.

Tingsrätten ogillade mannens talan med hänvisning till 36 § avtalslagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar inledningsvis att i äktenskapsbalken finns det inte någon regel om ogiltighet eller jämkning av bodelningsavtal och avtalslagens bestämmelser om ogiltighet och jämkning är inte direkt tillämpliga på sådana avtal. Av praxis följer dock att grunderna för avtalslagens bestämmelser i dessa delar kan tillämpas på bodelningsavtal, men att det då finns anledning att ta hänsyn till de särdrag som utmärker familjerättsliga avtal. Exempelvis gör sig hänsynen till omsättningsintresset inte gällande på samma sätt som på förmögenhetsrättens område. Partsviljan bakom ett avtal ska därför tydligare komma i förgrunden än vikten av att skydda en avtalsparts tillit.

Knuffade ut henne

Hovrätten noterar att kvinnans uppgifter om händelseförloppet visserligen är sparsamma, men detta kan förklaras av att händelsen ägde rum år 2012. Hon har berättat att mannen i samband med att parterna bråkade, knuffade ut henne ur huset så att hon utan ytterkläder hamnade på husets inglasade veranda och att det var så pass kallt ute att hon frös. Vidare har hon uppgett att hon bankade på dörren i omkring tio minuter innan mannen släppte in henne i huset under förutsättningen att hon undertecknade den aktuella handlingen.

Även med hänsyn till de särdrag som utmärker familjerättsliga avtal delar hovrätten tingsrättens uppfattning att det utifrån de uppgifter som kvinnan har lämnat inte kan anses att hon befann sig i en sådan situation att hon under tvång, i den mening som avses i 29 § avtalslagen, undertecknade handlingen. ”Med beaktande av omständigheterna när [kvinnan] undertecknade handlingen som var upprättad av [mannen] samt att det är uppenbart att avtalet inte speglar båda parternas vilja och medför en fördelning som påtagligt avviker från den som skulle ha skett enligt lag, ska dock avtalet med stöd av 36 § avtalslagen helt lämnas utan avseende” skriver hovrätten.

Att avtalet med stöd av 36 § avtalslagen helt lämnas utan avseende är att jämställa med att det är ogiltigt (se Grönfors-Dotevall, Avtalslagen (Version 5A, JUNO), kommentar till 36 §, Adlercreutz m.fl., Avtalsrätt I, 2016, s. 261 f., Ramberg-Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, s. 157 och Norlén, Oskälighet och 36 § avtalslagen, s. 29). Yrkandet att hovrätten ska fastställa att handlingen helt, eller delvis, är giltig som bodelningsavtal mellan parterna ska därför lämnas utan bifall.

Instans
Hovrätterna
Rättsområden
Bodelning, Avtalsrätt

Ladda ner dokument

Skapa ett abonnemang på Lexnova Nyheter för att få tillgång till de underliggande domarna.

1 fil tillgänglig