En 31-årig kvinna ingick äktenskap på muslimskt med en man år 2010 och fick tillsammans med honom en son 2012. De hade gemensam vårdnad om sonen fram till januari 2015 och ensam vårdnad genom dom i juli samma år.
Den 28 augusti lämnade 31-åringen sin mosters bostad och anlände med sin då tvåårige son till Turkiet natten därpå. Mannen anmälde därefter kvinnan för egenmäktighet med barn.
Från Urfa i Turkiet reste kvinnan med sonen in i IS-kontrollerat område i Syrien i början av september. I förhör uppgav kvinnan att hon först fått bo i ett ”kvinnohus” och att en man tog ifrån henne sin mobil. Efter en tid giftes hon med en IS-anhängare från Tunisien som också är far till kvinnans två döttrar.
Åklagaren åtalade 31-åringen vid Lunds tingsrätt för att obehörigen och utan beaktansvärda skäl ha skiljt sonen från fadern som de då hade gemensam vårdnad om. Detta skedde alltså genom att kvinnan under förespegling att hon skulle på en två veckors semester till Turkiet. I stället fördes barnet vidare och undanhölls, bland annat i Syrien, till den 30 november 2020 då barnet återbördades till fadern i Sverige.
Vid domstolen förklarade 31-åringen att hon aldrig avsett att undanhålla sonen från sin pappa, men att hon vid tillfället för resan befunnit sig i en personlig kris efter sin mors död och i samband med detta fick ett religiöst intresse.
Enligt kvinnan hade resan varit oplanerad och hon hade åkt dit för att ”titta hur det är i ett korrekt muslimskt samhälle”. Hon hade inte trott att resan skulle vara farlig och hade heller inte sett någon risk att hon skulle ”fastna” på IS-kontrollerat område.
En första fråga för tingsrätten är vad 31-åringen har känt till om situationen i IS-kontrollerade delar av Syrien vid hösten 2014.
Docent och expert på frågor kring terrorism Magnus Ranstorp uppgav i sitt vittnesmål bland annat att det vid den här tiden fanns mycket information i svensk massmedia om övergrepp från IS och om Syrien överhuvudtaget. Två stora händelser i media var enligt Magnus Ranstorp när IS utropade kalifatet i juni 2014 och när den amerikanske journalisten James Foley avrättades i augusti samma sommar.
Enligt ett ambassadörsvittne framgår vidare att svenska utrikesdepartementet redan 2011 publicerade en skarp och strikt avrådan för svenska medborgare att resa in i Syrien.
Även om det kunde vara så att 31-ringen utsatts för romantiserad propaganda från IS på Facebook och Twitter skriver tingsrätten att 31-åringen ”inte kan ha undgått att också ta del av den omfattande rapporteringen om IS brutala avrättningar och våldsdåd.” Kvinnan har alltså varit medveten om vad som pågick i IS-kalifatet, och hennes påstående om att hon inte visste någonting lämnas därför utan avseende.
Vidare talar flera uppgifter tydligt emot att 31-åringen endast avsåg att göra en snabbvisit i det IS-kontrollerade området i Syrien för att sedan återvända till Turkiet och därifrån resa hem till Sverige.
Bland annat har en kvinna, som varit nära vän med 31-åringen sedan 2007 och umgåtts mycket med henne, uppgett i förhör att 31-åringen sagt att hon hade det bra i Syrien. Enligt förhör den 9 december 2020 hade 31-åringen – enligt väninnan – skrivit till henne att hon var nöjd och att detta varit hennes val; att det var det hon ville.
En annan omständighet är vad mostern uppgett om 31-åringens förberedelser inför resan till Turkiet. Enligt mostern hade 31-åringen inför resan sålt sina guldföremål och beställt en massa saker mot faktura såsom kläder, skor, jackor och niqab – trots att 31-åringen tidigare alltid varit emot att ta lån eller handla på avbetalning. Dessa saker hade senare tagits med på resan.
Tingsrätten anmärker att både mostern och väninnan varit motvilliga att vittna i målet och har lämnat sina uppgifter med vånda. De har emellertid i huvudsak bekräftat vad de tidigare uppgett i polisförhör.
Sammantaget anser domstolen det ställt utom rimligt tvivel att 31-åringen hade för avsikt att varaktigt skilja sonen från kontakt med sin pappa under en överskådlig framtid och att avsikten var att permanent bosätta sig i Syrien tillsammans med honom.
Tingsrätten finner dock att kvinnan inte kan anses ha haft uppsåt att frivilligt stanna i Syrien efter det att IS besegrades i Syrien och hon tillfångatogs och placerades i kurdiska fångläger. Domstolen skriver att det ”är uppenbart att situationen i dessa [fångläger] varit svår och att [31-åringen] inte velat vara kvar med sina barn i lägret.”
Möjligheten som argumenterats för i rätten, för kvinnan att föra hem sina barn med konsulär hjälp har, varit svävande anser domstolen. 31-åringens uppgifter om att hon uppfattat det som omöjligt att få hjälp att lämna lägret kan därför inte lämnas utan avseende.
Sammanfattningsvis bedömer tingsrätten det bevisat att 31-åringen gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn från den 28 augusti 2014 till dess hon och barnen tillfångatogs och omkring årsskiftet 2017/2018.
Beträffande rubriceringen konstateras att kvinnan undanhållit sin idag åttaårige son från sin pappa under lång tid, att hon fört honom till ett land där det pågick en allvarlig väpnad konflikt och där miljön präglades av IS våldsbejakande ideologi. Tingsrätten fäster även vikt vid att sonen nästan helt avskurits möjligheten att hålla kontakten med sin pappa.
Gärningen bedöms därför som grov. 31-åringen döms slutligen till egenmäktighet med barn, grovt brott, till tre års fängelse och åläggs betala 60 000 kronor plus ränta i skadestånd vardera till pappan och sin son.