Kronofogdemyndigheten beslutade i oktober 2019 att utmäta ett belopp på en mans bankkonto för skulder som han hade. Myndigheten beslutade samtidigt om förbehåll för ett belopp motsvarande ett normalbelopp för ensamstående och schablonhyra.
Nacka tingsrätt justerade senare beslutet så att förbehållet i stället för schablonhyra matchade mannens faktiska boendekostnad, med gjorde inga ändringar i övrigt.
Mannen vände sig då till Svea hovrätt och yrkade att utmätningsbeslutet skulle upphävas i sin helhet. Hovrätten ansåg först inte att prövningstillstånd var motiverat, men detta beslut ändrades senare av Högsta domstolen, HD.
Mannen har god man och eftersom han har en inkomst som överstiger två och ett halvt prisbasbelopp är han skyldig att betala sin gode mans arvode och arbetsgivaravgifter ur egen ficka. De utmätta medlen var pengar som mannen hade satt undan för att betala arvode och avgifter för den gode mannen för år 2018, och han var under alla omständigheter tvungen att spara undan pengarna för att betala 2019 års kostnader.
Arvodet till den gode mannen ligger på ungefär samma belopp varje år och fastställs årsvis för föregående år, uppgav mannen, som bland annat åberopade arvodesbeslut från överförmyndarnämnden för 2019.
Banktillgodohavanden som ”skäligen fordras för underhåll åt gäldenären” får enligt 5 kap. 1 § utsökningsbalken undantas från utmätning. Hit räknas i första hand utgifter för mat, boende, kläder och annat som är behövligt för livsuppehället, men även mer speciella utgifter som ”nödvändiga resor” har ansetts kunna beaktas.
Kronofogdemyndigheten godtar regelmässigt kostnader för god man och förvaltare när man gör löneutmätning och enligt hovrätten saknades anledning att göra en annan bedömning vid utmätning av bankmedel. Kostnader för god man och förvaltare borde alltså kunna undantas rent generellt.
För att kunna undanta belopp för att betala arvode krävdes enligt hovrätten dock att arvodet var fastställt och inom kort skulle förfalla till betalning. Förarbetsuttalanden medförde här att det vid utmätningstidpunkten bör kunna förväntas att arvodet fastställs och förfaller till betalning inom det närmaste kvartalet.
När det gällde arvodet för år 2018 konstaterade hovrätten att mannen i september 2019 fått en återbetalning från Kronofogdemyndigheten, trots att arvodet förfallit i juni samma år. Man fick utifrån detta förmoda att mannen vid utmätningstillfället inte längre hade en kostnad för arvodet för år 2018.
Vid tidpunkten för Kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut i oktober 2019 hade myndigheten att beakta att föregående års arvode fastställts i juni samma år. Det fanns därför inte anledning att räkna med att arvodet för 2019 skulle fastställas och förfalla inom det närmaste kvartalet.
Det saknades därför anledning att upphäva utmätningen och överklagandet avslogs.
HD ändrar nu underinstansernas avgöranden och undantar medlen från utmätning.
Domstolen hänvisar inledningsvis till förarbetena och konstaterar att utgångspunkten är att gäldenären ska ha de tillgångar som behövs för den närmsta månaden. Om det finns synnerliga skäl kan medel undantas för längre tid än en månad. Det förskrivs dock att medel som regel inte ska kunna undantas för mer än ett kvartal.
HD konstaterar att kvartalsregeln i förarbetena inte bör ses som en yttersta gräns för hur länge medel kan undantas. Det finns alltså situationer där medel kan undantas för längre tid än tre månader, under förutsättningen att de är avsedda att täcka utgifter som förfaller med längre mellanrum. Det är då särskilt viktigt att den framtida användningen av medlen kan garanteras.
När gäldenären har reserverat medel för att betala arvode till en god man eller förvaltare bör medel kunna undantas under särskilt lång tid – under ett år eller mera. I en sådan situation kan man regelmässigt räkna med att medlen kommer till rätt användning.
I det aktuella fallet gör HD inte någon annan bedömning än hovrätten beträffande arvodet för år 2018.
Gällande 2019 års arvode saknas det enligt domstolen anledning att tvivla på mannens uppgifter att han avsatt medel för att kunna betala arvodet till sin gode man och förvaltare. Dessutom ålades han genom ett beslut från överförmyndarnämnden att betala arvode.
Mot bakgrund av den gode mannens och förvaltarens redovisningsskyldighet finns tillräckliga garantier för att medlen kommer till avsedd användning. Arvodet för dessa fastställs årsvis och det har därför funnits synnerliga skäl för att undanta medel motsvarande arvodet. Hovrättens beslut ska alltså ändras och Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av bankmedel upphävas.