Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

HD: Flera skadevållare sänker inte ersättning för förtal av samma person

Högsta domstolen slår fast att varje vidarespridning utgör ett separat brott när förtalsuppgifter delas med andra på internet. Varje vidarespridning utgör därmed en ny handling som ger rätt till ersättning av var och en som har spridit uppgiften. Nivån påverkas inte av att fler döms att ersätta samma skadelidande.

HD: Flera skadevållare sänker inte ersättning för förtal av samma person

En i dag 66-årig kvinna spred uppgifter om en man som granskar näthat genom att dela inlägg författat av den omtalade journalisten Joakim Lamotte i två grupper på Facebook. Hon pekade ut granskaren som djurplågare, något som framgick av rubriken i Joakim Lamottes text. Granskaren kallades vidare fullblodsmytoman och han beskylldes för att använda sig av sin polislegitimation för att trakassera människor som han ansåg sig ha något otalt med.

Näthatsgranskaren anklagades för att frekvent ha missbrukat polisens datasystem för att kolla upp personer och ärenden som inte var hans. Han påstods lura människor på pengar och för att inte betala anställdas löner. Allt var taget från Joakim Lamottes inlägg.

Granskaren begärde 10 000 kronor i skadestånd för förtal.

Kvinnan hävdade att hennes spridning av uppgifterna inte når upp till gränsen för förtal. Hon var därför inte skadeståndsskyldig. Det har dessutom varit försvarligt för henne att sprida uppgifterna eftersom granskaren är rikskänd och en maktspelare och därmed en offentlig person.

Göteborgs tingsrätt konstaterade att med att en uppgift lämnas avses både det fallet att personen själv framställer uppgiften som att denne sprider vidare en uppgift, till exempel genom att återge beskyllningar som framförts av andra.

Tingsrätten ansåg bland annat att delningarna av inlägget med beskyllningar som fullblodsmytoman, djurplågare och bluffmakare utgjorde förtal. När det gäller försvarligheten ansåg rätten att näthatsgranskarens förekomst i media är liten.

Mot denna bakgrund bedömde tingsrätten att kvinnan inte hade bevisat att granskaren är en offentlig person som ska tåla att angripas till förmån för den vidsträckta yttrandefriheten. Det var därmed inte försvarligt för henne att sprida de förtalsgrundande uppgifterna om honom på grund av att han varit en offentlig person. Det har inte heller funnits några andra skäl för henne att sprida uppgifterna.

Det yrkande beloppet om 10 000 kronor ansågs skäligt med hänsyn till den stora spridning som uppgifterna fått.

Hovrätten för Västra Sverige anslöt sig till tingsrättens bedömningar beträffande de aktuella uppgifternas innehåll och karaktär som förtalsgrundande. För förtal krävs inte att en uppgift nådde en viss större spridning. Det ter sig vidare, menade domstolen, som verklighetsfrämmande att alla som tog del av de uppgifter som kvinnan delade eller själv skrev redan kände till samtliga uppgifter. Slutsatsen i detta avseende var således att kvinnan i brottsbalkens mening lämnade uppgifter om den utpekade mannen, vilka uppgifter utpekade honom som brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt och som var ägnade att utsätta honom för andras missaktning. Hennes lämnande av dessa uppgifter kunde alltså utgöra förtal.

Sammanhanget som uppgifterna lämnades i, uppgifternas närmare karaktär och kvinnans syfte med uppgiftslämnandet talar, konstaterade hovrätten slutligen, tillsammans starkt för att hennes uppgiftslämnande inte var, i brottsbalkens mening, försvarligt. Den bedömningen förändras inte av att den utpekade hade uppträtt offentligt, bland annat som ett led i den verksamhet som föreningen bedrev. Hovrätten konstaterade därför liksom tingsrätten att det inte var försvarligt att kvinnan lämnade de uppgifter som målet avser.

Kvinnan dömdes att betala 5 000 kronor, alltså hälften mot i tingsrätten. Här beaktade hovrätten att en inte obetydlig del av kränkningen måste anses ligga i att uppgifterna i inlägget över huvud taget spreds på Internet. I just det avseendet ansågs hovrätten ha att utgå från att mannen redan har berättigats till viss skadeståndsersättning.

Med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett om att de uppgifter som kvinnan lämnat om mannen utgör förtal och att det inte varit försvarligt att lämna dessa uppgifter meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd. Frågan HD ställer sig är om storleken på kränkningsersättningen vid förtal ska påverkas av att andra personer sprider samma uppgifter och får betala skadestånd för detta.

Högsta domstolen har tidigare uttalat att kränkningsersättningen inte fyller sin avsedda funktion om den frikopplas från de etiska och sociala värderingar och de förhållanden som gäller vid tiden för fastställandet av ersättningen. Vidare ökar förutsättningarna för att ersättningen ska bidra till upprättelse om de värderingar och förhållanden som gäller när ersättningen fastställs får slå igenom. Ersättningen ska därför enligt domstolen bestämmas med utgångspunkt i vid domstillfället rådande etiska och sociala värderingar och de förhållanden som då gäller. När dessa förhållanden återspeglas i schabloner ska kränkningsersättningen bestämmas med utgångspunkt i dessa (se ”De hänskjutna ersättningsfrågorna”, NJA 2017 s. 938, p 7-11).

Efter en ändring som trädde i kraft den 1 juli 2022 anges i 5 kap. 6 § att ersättningen ska bestämmas på ett sätt som innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet. Syftet med att tydliggöra upprättelsefunktionen har varit att generellt höja ersättningsnivåerna vid kränkning (se prop. 2021/22:198 s. 19).

Ett förtalsbrott är fullbordat när en förtalsgrundande uppgift är lämnad till tredje man. Varje vidarespridning av förtalsgrundande uppgifter, exempelvis genom att de delas med andra på internet, utgör ett separat brott. Varje vidarespridning av en förtalsgrundande uppgift utgör alltså en ny handling som ger rätt till ersättning av var och en som har spridit uppgiften vidare för den skada som var och ens handling innebär, om kränkningen är allvarlig. Att den skadelidande har fått, eller har rätt till, ersättning av andra skadevållare som har spridit samma förtalsgrundande uppgifter påverkar därmed, som utgångspunkt, inte bestämmandet av ersättningen. Det är då inte fråga om samma skada och något solidariskt skadeståndsansvar enligt 6 kap. 4 § skadeståndslagen aktualiseras inte.

En annan sak är att det förhållandet att uppgifterna har spridits tidigare kan påverka bedömningen av den skada som handlingen har inneburit. Den tidigare spridningen kan också påverka bedömningen av om det vid den nya spridningen har varit fråga om en allvarlig kränkning.

De uppgifter som har lämnats i inläggen innehöll ett flertal påståenden om den granskande mannen av nedsättande karaktär. Inläggen gjordes i grupper med ett stort antal medlemmar och genom den åtalades agerande riskerade uppgifterna att få en stor spridning. Förtalsbrotten har utgjort allvarliga kränkningar av mannens integritet. 66-åringen är därmed skyldig att ersätta den skada kränkningen har inneburit.

Den kränkningsersättning som hon ska betala ska bestämmas för den samlade kränkningen efter en sammanvägd bedömning av hennes förtal av honom. Att mannen kan ha rätt till kränkningsersättning av andra skadevållare som har spridit samma uppgifter påverkar inte ersättningen.

Ersättningen på 5 000 står fast.


Instans
Högsta domstolen
Rättsområden
Övrig straffrätt, Skadeståndsrätt, Tryck- och yttrandefrihet

Ladda ner dokument

Skapa ett abonnemang på Lexnova Nyheter för att få tillgång till de underliggande domarna.

1 fil tillgänglig