En nu 31-årig man åtalades i Norrköpings tingsrätt för mordförsök och grovt vapenbrott efter en händelse i Norrköping i februari 2022. 31-åringen hade enligt åklagaren försökt döda tre män genom att rikta ett skjutvapen mot dem och avlossa flera skott. En av männen hade också träffats och fått två skottskador i låret.
31-åringen hade kort före skjutningen på öppen gata lämnat en närliggande frisersalong – och då fångats på bild av en övervakningskamera. Han förnekade dock att han skulle vara skytten, utan menade att det var en annan person som befunnit sig på salongen som lämnat denna något före honom som skjutit. I samband med skottlossningen hade 31-åringen flytt från platsen – och han hade sedan fått hjälp att boka en flygresa utomlands, eftersom han blivit vittne till en skjutning, uppgav han.
Enligt tingsrätten gick det inte helt att utesluta att det befunnit sig någon ytterligare person på salongen med 31-åringen. Det fanns dock en rad motsägelsefulla detaljer i hans berättelse – och 31-åringen hade dessutom utan rimliga skäl vägrat svara på vissa frågor. Berättelsen hade också lämnats först vid huvudförhandlingen och intrycket var att mannen hade velat anpassa sin berättelse till vad som framkommit i förundersökningen.
Sammantaget var uppgifterna så motsägelsefulla och osannolika att de inte kunde anses förta styrkan av åklagarens bevisning, som bland annat innefattade vittnesmål från personer som sett skjutningen på håll. Tingsrättens slutsats blev att det var styrkt att det var 31-åringen som skjutit.
Det framgick att skytten tydligt riktat vapnet nedåt – och om han skjutit för att döda hade det varit mer logiskt att skjuta mot huvud eller överkropp, konstaterade tingsrätten. 31-åringen hade samtidigt inte haft någon möjlighet att avgöra om skotten skulle träff till exempel ben, lår eller mage – och därmed inte heller kunnat säga vilka skador som skulle uppsåt. Ett av skotten hade även träffat endast centimeter från lårbensartären på den man som träffats.
Tingsrätten konstaterade också att livshotande skador hade kunnat uppstå om skotten träffat ”något annorlunda”. Ett av skotten hade enligt den tekniska bevisningen avlossats genom en bildörr – och även i övrigt fick 31-åringen anses ha saknat kontroll över vilka skador som kunde uppstå. Domstolen ansåg sammantaget att mannen hade gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande och att han genom likgiltighetsuppsåt gjort sig skyldig till mordförsök på den mannen som skottskadats.
Att 31-åringen riktat vapnet mot en av de andra männen och skjutit i närheten av en tredje räckte däremot inte för ansvar för mordförsök – och här fällde tingsrätten i stället för grovt olaga hot. Vapeninnehavet som sådant var samtidigt inte straffbart, eftersom utredningen bara visade på ett olovligt innehav i direkt anslutning till mordförsöket.
31-åringen fälldes alltså för ett mordförsök och två fall av grovt olaga hot och påföljden bestämdes till tio års fängelse. Tingsrätten konstaterade bland annat att skjutningen skett på öppen gata mitt i centrala Norrköping, där andra personer kunnat träffas.
Göta hovrätt gör nu en annan bedömning när man rubricerar om gärningarna och lindrar 31-åringens påföljd.
Hovrätten ansluter sig i allt väsentligt till tingsrättens bedömning i fråga om vad som är utrett – och anser alltså att åklagaren bevisat vem som avlossat skotten. Domstolen instämmer också i tingsrättens slutsats att 31-åringen inte kan anses ha handlat med vare sig avsikts- eller insiktsuppsåt att döda.
Det har handlat om skott med skjutvapen, som typiskt sett är förenat med livsfara. Även om offret träffas i benet finns det en risk för dödlig utgång, till exempel om kulan skadar ett större blodkärl. 31-åringen måste därför ha varit medveten om risken för att den man han sköt skulle dö – samt att denna risk också framstod som tillräckligt sannolik.
Skottskadornas placering tyder samtidigt på att skjutningen skett på relativt nära håll – och detta stämmer också väl med vad målsägandena berättat. De båda skottskadorna ser också näst intill identiska ut och ingångshålen har suttit bara någon dryg centimeter isär. Omständigheterna talar här för att 31-åringen siktat på låret och också träffat där han avsett.
Den ena skadan har blivit genomgående – och här visar också utgångshålet längre ned på benet på en nedåtgående skjutriktning. Det verkar därför som att 31-åringen inte har haft avsikt att orsaka mer skada än vad som faktiskt blivit fallet – och någon livshotande skada har heller inte uppstått.
En samlad bedömning leder enligt hovrätten också till slutsatsen att det inte kan anses bevisat att 31-åringen vid skottögonblicket var likgiltig inför att den andre mannen skulle dö och han ska därför inte fällas för mordförsök.
Gärningen ska i stället bedömas som ett misshandelsbrott och med hänsyn till den livsfarliga karaktären och den hänsynslöshet och råhet som användandet av skjutvapen inneburit ska gärningen bedömas som grov.
När det gäller gärningarna mot de båda andra männen ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning att 31-åringen ska fällas för två fall av grovt olaga hot.
Utredningen visar inte på annat än ett vapeninnehav i direkt anslutning till skjutningen och detta talar för att låta vapenbrottet konsumeras av den övriga brottslighet som 31-åringen fälls för. Nu döms han dock för grov misshandel, som har ett minimistraff på 18 månader, och grovt olaga hot, som har ett minimistraff på 9 månader. Grovt vapenbrott har i sin tur ett minimistraff på två års fängelse.
Vapenbrottet har i det aktuella fallet också ett straffvärde som både sett för sig och i relation till den övriga brottsligheten är så högt att det talar mot en konsumtion. Skyddsintressena för vapenbrott och brott mot person är inte heller identiska.
Hovrätten landar också i slutsatsen att det grova vapenbrott som vapeninnehavet inneburit inte ska konsumeras av den övriga brottsligheten.
Misshandelsbrottet ligger i den övre delen av straffskalan, men understiger minimistraffet på fem års fängelse som gäller för synnerligen grov misshandel. Sammantaget med hotbrotten och vapenbrottet handlar det om ett straffvärde på sex års fängelse och hovrätten anser inte att det finns skäl att avvika från detta.
Hovrätten sätter som en konsekvens av den ändrade rubriceringen ned det skadestånd som 31-åringen ska betala till den skottskadade mannen från drygt 130 000 kronor till knappt 80 000 kronor. Han ska även betala 35 000 kronor vardera i kränkningsersättning till de båda andra männen.
En nämndeman är skiljaktig i avgörandet och anser att 31-åringen borde ha dömts för mordförsök i enlighet med tingsrättens bedömning.