Den 43-årige mannen som är medborgare i Bangladesh har varit tillsvidareanställd och arbetat som kock på en restaurang i Karlskrona som ägs av svarandebolaget. Anställningen pågick under cirka 17 månader, mellan februari 2015 och juni 2016. För anställningen skulle månadslön utgå. Den ordinarie arbetstiden uppgick till 160 timmar per månad.

Mannen har varit bosatt tillsammans med andra anställda i en bostad som bolaget tillhandahållit. Bolaget har under anställningsperioden utbetalat 239 714 kronor till ett bankkonto som tillhör 43-åringen. I målet är tvistigt mellan vilka datum som anställningen pågick samt avseende vilken av parterna som avslutade anställningen. Det är också tvistigt huruvida 43-åringen har fått den lön, övertidsersättning, ersättning för obekväm arbetstid och semesterersättning som han haft rätt till samt huruvida parterna träffat en överenskommelse som slutligt reglerat deras mellanhavanden.

Kocken hävdar att en ställföreträdare för bolaget beslagtog bankkortet och pinkoden och förklarade för kocken att han inte var i behov av dessa. Kontot har således sedan det öppnades disponerats av ställföreträdaren. Den lön som bolaget utbetalat har följaktligen inte kommit 43-åringen till handa eftersom han aldrig haft tillgång till kontot.

Kocken begärde därför 300 000 kronor i utebliven lön och över 600 000 kronor i ersättning för övertidsarbete samt skadestånd.

Bolaget uppger att det inte haft någon rådighet över de utbetalda medlen efter det att lönen utbetalats till 42-åringens bankkonto och att de den 10 augusti 2016 tecknande en överenskommelse som slutligt reglerade ersättningsfrågorna mellan dem.

Attunda tingsrätt ansåg inte att 43-åringen lyckats styrka att bolagets ställföreträdare utfört obehöriga och olovliga transaktioner på hans bankkonto. Även om 42-åringen hade förmått visa att det varit fråga om obehöriga transaktioner hade detta inte inverkat på bedömningen huruvida bolaget som arbetsgivare hade fullgjort sin förpliktelse att betala avtalsenlig lön.

Dessutom fann tingsrätten att bolaget styrkt att det var 43-åringen som undertecknade överenskommelsen om slutregleringen. Därför ansåg tingsrätten att det var visat i målet att 43-åringen inte har någon kvarvarande lönefordran gentemot bolaget. Hans talan i denna del ogillades därför.

Arbetsdomstolen konstaterar att det är ostridigt att bolaget fört över 239 714 kronor till 43-åringens bankkonto men att det är upp till bolaget att styrka att lön betalats. Domstolen anför vidare att lönekonton ofta uppvisar ett normalt mönster där lön sätts in varje månad och att mindre belopp tas ut med viss regelbundenhet i form av köp eller kontantuttag. I detta fall har dock lönekontot inte följt ett sådant mönster. I stället för små uttag har överföringar av stora belopp skett till olika personkonton, däribland till bolagets ställföreträdare. Enligt domstolen talar dessa omständigheter i riktningen för att kocken saknat rådighet över bankkontot.

Samtidigt framhålls att det är närmast otänkbart att 43-åringen under sjutton månader inte skulle ha bett om att få ut någon lön alls. I likhet med tingsrätten finner därför Arbetsdomstolen det styrkt att bolaget betalat lönen till 43-åringen med befriande verkan. Talan ogillas därför i denna del.

Till skillnad mot tingsrättens bedömer Arbetsdomstolen att det inte är visat att mannen slutreglerat sina lönefordringar mot bolaget. Bolaget förpliktas därför att utge mellanskillnaden om 63 971 kronor av överföringen och 43-åringens nettoinkomst under 2015 och 2016.