Det var den 7 november 2020 som den 14 kilo tunga meteoriten slog ned på fastigheten utanför Enköping. Meteoriten består av järn, är den största kända meteorit som fallit i Sverige under åtminstone de senaste 100 åren och har ett mycket högt vetenskapligt värde.
En knapp månad senare påträffades meteoriten där av två geologer, som beräknat ungefär var nedslagsplatsen borde vara. Geologerna tog med sig fyndet och anmälde det varken till fastighetsägaren eller till någon annan. Några månader senare överlämnade de meteoriten till Naturhistoriska riksmuseet där meteoriten än idag förvaras i enlighet med ett låneavtal/dispositionsavtal.
Efter att ha uppmärksammats på fyndet kontaktade fastighetsägaren museet och gjorde anspråk på äganderätt till meteoriten. Museet gjorde en egen utredning, men kunde inte reda ut vem som var den rättmätige ägaren. Man meddelade därför att man inte skulle lämna ut meteoriten förrän det slagits fast genom dom eller avtal vem som ägde den.
Detta blev startskottet på den unika tvisten i Uppsala tingsrätt, där markägaren genom sitt bolag gjort anspråk på bättre rätt till meteoriten, som enligt uppgift är värd åtminstone flera hundra tusen kronor.
Argumentationen i målet har till stor del kretsat kring frågan om en upphittare med stöd av allemansrätten kan bli ägare till en meteorit, men det är en fråga som tingsrätten besvarar nekande. Allemansrätten innefattar en rätt att tillägna sig vissa naturprodukter som till exempel svamp och bär. En meteorit utgör dock inte en del av fastigheten och har inte heller något egentlige samband med denna och utgör enligt tingsrätten inte heller en sådan naturprodukt som var och en får plocka på grund av allemansrättslig sedvänja.
Egendom som inte ägs av någon kan som utgångspunkt tas om hand av vem som helst och blir då upphittarens egendom genom ockupation. Äganderätten uppkommer här när föremålet tas i besittning – och för att fastighetsägaren ska kunna hävda äganderätt till meteoriten krävs det i princip att meteoriten kommit i bolagets besittning.
Varken fastighetsägaren eller bolaget har placerat meteoriten på fastigheten eller ens känt till att den funnits där. ”En förhoppning att en meteorit fallit på en fastighet man äger eller förvaltar och en ungefärlig uppfattning om var den i så fall landat är inte tillräckligt för att uppfylla kraven för ett besittningstagande”, betonar tingsrätten.
Meteoriten har därför inte varit i vare sig fastighetsägarens eller någon annans besittning och det har enligt tingsrätten i och med detta stått geologerna fritt att ta den i sin besittning och få äganderätt i kraft av ockupation. Det framstår också som rimligt att upphittaren får äganderätt till meteoriten – eftersom detta kan förväntas ge klart ökade chanser till att meteoriter hittas och tas om hand.
Tingsrätten konstaterar i domen även att den omständigheten att upphittaren av en meteorit kan göra en vinst på en verksamhet som bedrivs på någon annans fastighet inte begränsar rätten att med stöd av allemansrätten leta efter meteoriter.
Markägaren ska ska ersätta geologerna för deras rättegångskostnader med drygt 380 000 kronor.