I målet är ostridigt att den tilltalade 46-åringen varit förtroendevald politiker i Norrköpings kommun samt nämndeman vid Förvaltningsrätten i Linköping och Norrköpings tingsrätt. Det är också ostridigt att han gett in de aktuella tjänstgöringsrapporterna till domstolarna och yrkat ersättning för inkomstförlust i enlighet härmed.
Enligt den första åtalspunkten gällande grovt bedrägeri medelst osant intygande har 46-åringen vid 19 tillfällen ingivit tjänstgöringsrapporter och yrkat ersättning för inkomstförlust till ett sammantaget belopp om 31.510 kronor. Enligt den andra åtalspunkt med samma brottsrubricering har han tillskansat sig motsvarande 29.400 kronor. Norrköpings tingsrätt ansåg det utrett att utbetalningar har gjorts från domstolarna på sätt åklagaren har angett. Vad tingsrätten hade att bedöma var om 46-åringen haft någon inkomstförlust i anledning av sin tjänstgöring som nämndeman eller om han har vilselett domstolarna att göra felaktiga utbetalningar till honom.
Av 2 a § förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. följer att nämndemän har rätt till ersättning för inkomstförlust som uppkommer genom uppdraget. Av förarbetena framgår att det ska vara fråga om en faktisk inkomstförlust (se prop. 2005/06:180 s. 32). Om nämndemannen inte har haft någon faktisk inkomstförlust ska enbart arvode utgå enligt 2 § samma förordning.
Förvaltningsrätten i Linköping och Norrköpings tingsrätt begärde ersättning motsvarande de påstådda inkomstförlusterna.
Tingsrätten konstaterade att av utredningen i målet framgår att mannen under den aktuella tiden uppburit full lön från ett aktiebolag samtidigt som han mottagit ersättning för inkomstförlust. Enligt mannen är skälet till att bolaget inte gjort något inkomstavdrag för de tider han tjänstgjort i domstolen att han arbetat in dessa timmar under kvällar och helger. Detta framstår för rätten som en klar efterhandskonstruktion, särskilt med beaktande av 46-åringens låga tjänstgöringsgrad och att bolaget under de aktuella perioderna haft en mycket begränsad verksamhet.
Enligt tingsrätten är det vid en sammantagen bedömning av utredningen i målet styrkt att mannen genom vilseledande uppgifter och brukande av osanna intyg förmått Förvaltningsrätten i Linköping och Norrköpings tingsrätt att felaktigt till honom betala ut ersättning för inkomstförlust. Det var vidare klarlagt att Norrköpings tingsrätt förfarandet har medfört vinning för den tilltalade med 31 510 kronor respektive 29 400 kronor och motsvarande skada för domstolarna. Åtalet var således styrkt och mannen dömdes för de gärningar som åklagaren lagt honom till last enligt åtalspunkterna 1 och 2.
Den brottslighet som han gjort sig skyldig till har, påpekade rätten, skett upprepat och systematiskt mot två domstolar under drygt ett års tid. Mannen har därvid upprepat missbrukat allmänt förtroende genom att begå brotten i sitt uppdrag som nämndeman. Brotten har vidare skett genom brukande av osanna intyg, vilket gjort dem svåra att upptäcka för domstolarna.
Enligt tingsrätten är det mot bakgrund av det som framkommit i målet tydligt att brotten varit en del i en brottsplan. Även om gjorda utbetalningar inte i sig avsett några betydande värden gör tingsrätten därför bedömningen att brottsligheten är att bedöma som två fall av grova bedrägerier.
Påföljden blev villkorlig dom och 160 dagsböter.
Göta hovrätten fastställer tingsrättens domslut. Sammantaget anser hovrätten att de lönespecifikationer som mannen lagt fram i hovrätten har ett mycket lågt bevisvärde och rubbar inte nämnvärt värdet av den av åklagaren åberopade bevisningen. Av skäl som tingsrätten har anfört är de åtalade gärningarna styrkta.
När det gäller brottsrubricering, straffvärde och val av påföljd ansluter sig till hovrätten till tingsrättens bedömning. Även i fråga om skadestånd gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Tingsrättens domslut ska alltså fastställas även i denna del.