Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Otydlig prisberäkning – kvinna får tillbaka renoveringspengar

”Vem”, ”vad”, ”när” är ledord inom journalistiken, men kan också vara avgörande inom entreprenadrätten. Ett byggbolag hade bevisbördan för att det fakturerade priset för utfört renoveringsarbete varit skäligt. Beräkningsunderlaget gav dock ingen klar bild om vem som utfört vad och när och bolaget ska därför betala tillbaka en del av summan.

Renoveringsarbete utfördes av ett byggbolag på en fastighet. Kvinnan som ägde fastigheten betalade för materialet och byggbolaget utförde därefter arbetet.

Kvinnan yrkar nu i Lunds tingsrätt att byggbolagets komplementär, det vill säga skuldbärare, ska förpliktas återbetala en del av det hon redan betalat in.

Belopp som avses utgör mellanskillnaden av vad hon faktiskt betalade och vad hon enligt konsumenttjänstlagen § 36 menar är skäligt pris.

Byggföretagaren motsätter sig kravet.

Tingsrätten noterar inledningsvis att parterna träffat ett muntligt avtal om att byggbolaget skulle utföra renoveringsarbete på kvinnans fastighet mot löpande räkning. Timkostnaden bestämdes till 400 kronor inklusive moms.

Frågan i målet är alltså vad som utgör skäligt pris enligt konsumenttjänstlagen § 36.

Utgångspunkten enligt bestämmelsen är att det pris som parterna avtalat om är det pris som gäller. Det är dock inte ovanligt att parterna istället för ett fast pris kommer överens om ett annat sätt att beräkna beloppet på, exempelvis visst pris per arbetad timme.

Skälighetsprövningen ska göras av domstolen och ingendera av parterna kan därför sägas ha någon bevisbörda i egentlig mening, även om det är de omständigheter som parterna presenterar som blir avgörande för själva bedömningen. 

I NJA 2016 s. 1011 uttalade däremot Högsta domstolen, HD, att det i fall som det aktuella ligger på näringsidkaren att först visa att antalet debiterade timmar, som sedan prövas av domstolen, är godtagbart med hänsyn till arbetet.

Den springande punkten i målet ligger i skäligheten av antalet fakturerade arbetstimmar och materialkostnader.

Som bevisning i målet finns en tidsredovisning upprättad av byggföretagaren.

Redovisningen innehåller kortfattad information om typen av arbete som utförts, antalet timmar per dag som detta utförts under och en summering av totalt redovisad arbetstid. Det framgår däremot inte vilka som arbetat under de aktuella dagarna eller hur mycket tid som lagts på de olika arbetsmomenten.

Tingsrätten uttalar att en utgångspunkt är att redovisningsunderlaget ska göra det möjligt för konsumenten att bedöma arbetets art och omfattning samt hur priset har beräknats.

Den redovisning som byggföretagaren upprättat ger dock ingen tydlig bild av vilka som arbetat, vilket arbete de utfört eller hur lång tid de lade på de olika momenten.

Tingsrätten anser därför att det inte går att bedöma om det varit motiverat att lägga ner antalet timmar som fakturerats.

I kombination med ett utlåtande från besiktningsmannen gällande skälighetsberäkningen gör tingsrätten bedömningen att det från näringsidkarens håll inte visats att det pris som kvinnan betalade var skäligt.

Byggföretagaren ska därför, såsom komplementär till bolaget enligt lagen om handelsbolag och enkla bolag kap 2 § 20 och kap 3 § 1 betala, i linje med kvinnans yrkande, mellanskillnaden av skäligt pris enligt konsumenttjänstlagen § 36 och det hon faktiskt betalade, det vill säga drygt 41 000 kronor.

Instans
Tingsrätterna
Rättsområden
Entreprenadrätt, Avtalsrätt