Stugan nr 1 Ekonomisk Förening har sedan år 1979 bedrivit verksamhet med att äga fritidsstugor som föreningens medlemmar använt. Det finns 80 andelar i föreningen och föreningen äger numera åtta stugor. Dessa stugor finns i Skåne, Blekinge och Halland. Tidigare ägde föreningen stugor även i andra delar av landet.
Två danskar äger sedan år 2021 tillsammans en andel i föreningen. En tredje dansk äger sedan år 2018 en andel. De är alla medlemmar i Föreningen.
Medlemmarna betalar en årlig avgift till föreningen för drift och underhåll av stugorna, men de bidrar också med arbetsinsatser för skötsel och underhåll. Varje stuga har en stugvärd och en vice stugvärd som är samordnande för medlemmarnas arbetsinsatser med stugorna.
Vid en extra föreningsstämma den 7 december 2022 beslutades om vissa ändringar av föreningens stadgar. Före stämman innehöll stadgarna ingen bestämmelse om arbetsplikt. Vid denna stämma beslutades att ändra bland annat beskrivningen i stadgarna om ändamålet för verksamheten med ett tillägg som innebär att ändamålet – utöver att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att inköpa fritidsbostäder, vilka medlemmarna har rätt att fritt utnyttja i därmed förenlig verksamhet – ska vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att de ska delta med egna arbetsinsatser.
Vid stämman beslutades också att ändra stadgarna vad gäller villkoren för att anta nya medlemmar, innebärande att nytt medlemskap kan beviljas endast fysiska personer boende i Götaland. Det var 59 medlemmar som röstade om förslaget att införa bosättningskrav, varvid 44 röstade för, 13 röstade mot och två avstod från att rösta. De nya stadgarna registrerades hos Bolagsverket den 7 december 2022.
De tre danskarna har fört talan mot föreningen angående beslutet att införa bosättningskrav för nya medlemmar (mål T 2648-23).
Vid en ny föreningsstämma den 16 april 2023 beslutade föreningen om ytterligare ändringar av stadgarna. Ändamålet för verksamheten preciserades till att föreningen skulle köpa, äga och förvalta fritidsbostäder i Skåne, Blekinge och Halland. Vidare beslutade stämman med minst två tredjedelars majoritet att nytt medlemskap kunde beviljas endast fysiska personer bosatta inom föreningens verksamhetsområde Skåne, Blekinge och Halland.
Danskarna har fört talan mot föreningen även gällande det ändrade bosättningskravet för nya medlemmar (mål T 5242-23). Dessa stadgeändringar har Bolagsverket avvaktat med att registrera.
Tingsrätten har beslutat att handlägga mål T 2648-23 och 5242-23 gemensamt.
Tvisten i målet gäller om införandet av bosättningskrav för nya medlemmar har kommit till i behörig ordning eller strider mot lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
Danskarna har begärt att tingsrätten de aktuella stadgeändringarna avseende bosättningskravet.
Malmö tingsrätt konstaterar först att det följer av 6 kap. 47 § lagen om ekonomiska föreningar – såvitt är av intresse i målet – att ett beslut av föreningsstämman som inte har kommit till i behörig ordning eller på något annat sätt strider mot lagen får upphävas eller ändras av allmän domstol på talan av en föreningsmedlem mot föreningen. Danskarna har gjort gällande ett antal omständigheter som de menar ska leda till att besluten om bosättningskrav för nya medlemmar ska upphävas.
Tingsrätten väljer att först ta ställning till om besluten strider mot öppenhetsprincipen. Principen, som rätten framhåller som viktig, är tvingande, men den är inte absolut. I 4 kap. 2 § samma lag finns en uttömmande uppräkning av de skäl som en förening kan åberopa för att neka en ny sökande medlemskap. Dessa nekandegrunder är dels om sökanden inte kan förväntas delta i föreningens verksamhet på ett sätt som avses i 1 kap. 4 eller 5 §§ samma lag, dels om sökanden inte uppfyller de krav som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet bör ställas på medlemmar, dels om det i övrigt finns särskilda skäl för vägran. Stadgarna i en förening behöver inte innehålla några särskilda villkor för antagande av nya medlemmar för att föreningen ska kunna tillämpa undantagsreglerna som stöd för att neka en ny medlem inträde i föreningen.
Något bosättningskrav finns inte uttryckligen med i uppräkningen av tillåtna skäl för att neka en ny medlem inträde i en förening. Fråga är då, som föreningen har gjort gällande, om ett krav på viss bosättning är ett sådant krav som med hänsyn till arten och omfattningen av föreningens verksamhet kan ställas på en ny medlem, eller om en ny medlems bosättning utanför föreningens verksamhetsområde kan vara ett särskilt skäl för att vägra inträde.
Redan före ikraftträdandet av den nu gällande lagen om ekonomiska föreningar hade ekonomiska föreningar möjlighet att neka personer inträde i föreningen, om det på grund av föreningens art och omfattning fanns särskilda skäl att neka inträde. Undantagsregeln är dock främst inriktad på att kunna neka medlemskap om sökanden inte har tillräckligt anknytning till den aktuella föreningen.
Det är inte uteslutet att detta i vissa föreningar kan motivera ett krav på bosättning inom ett visst område. När det gäller föreningens verksamhet går den emellertid ut på att medlemmarna genom att äga andelar i föreningen nyttjar stugorna samt har ett aktivt medlemskap genom att bidra med vissa arbetsinsatser och samverkan.
Det finns därmed inte ett behov av ett generellt krav att medlemmarna måste vara bosatta i Götaland alternativt Skåne, Blekinge eller Halland för att de ska kunna uppfylla sina åtaganden. Detta motiverar därför inte ett bosättningskrav för nya medlemmar.
Föreningen har även gjort gällande att bosättningskravet leder till ökad samverkan mellan medlemmarna och att detta utgör ett sådant särskilt skäl för undantag från öppenhetsprincipen som avses i 4 kap. 2 § första stycket tredje punkten lagen om ekonomiska föreningar. Med hänsyn till öppenhetsprincipens grundläggande betydelse för föreningsverksamheten måste skälen för nekande av medlemskap vara påtagliga för att omfattas av vad som avses med särskilda skäl i bestämmelsen (jfr prop. 2017/18:185 s. 218 f).
Tingsrätten anser att det krävs starkare skäl enligt detta undantag än enligt det förra undantaget för att frångå öppenhetsprincipen. Vad Föreningen har anfört utgör inte så starka skäl att det är befogat med ett generellt bosättningskrav i Götaland alternativt Skåne, Blekinge eller Halland för nya medlemmar.
Tingsrättens bedömning är därmed att Föreningens stämmobeslut att införa i stadgarna att nya medlemmar kan antas endast om de är bosatta i Götaland alternativt Skåne, Blekinge och Halland strider mot kravet enligt 4 kap 1 § lagen om ekonomiska föreningar att ekonomiska föreningar ska vara öppna för nya medlemmar och besluten omfattas inte heller av de undantag som kan göras från denna princip med stöd av 4 kap. 2 § samma lag. Detta innebär danskarna har rätt att angripa besluten och besluten ska på grund av detta upphävas.
Domen är överklagad endast gällande rättegångskostnaderna. Stugföreningen dömdes att betala danskarnas rättegångskostnader på cirka en halv miljon kronor.