Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Unik dom sätter stopp för skatterazzia mot e-post och digital handelsplats

Kammarrätten stoppar i den första domen i sitt slag Skatteverket från att ta del av e-postkonton och transaktioner på en digital handelsplats där servern inte kan lokaliseras. Varken e-postkontot eller kontot på den digitala handelsplatsen är sådana fysiska utrymmen som anges i skatteförfarandelagen. Starka legalitets- och integritetsaspekter talar emot att tolka lagstiftningen utöver ordalydelsen.

Unik dom sätter stopp för skatterazzia mot e-post och digital handelsplats

Skatteverket yrkade att Förvaltningsrätten i Falun skulle besluta om eftersökning och omhändertagande av handlingar som omfattas av revisionen hos en person, vars namn sekretessbelades. Åtgärderna skulle ske i det aktuella företagets verksamhetslokaler på angiven adress.

Skatteverket begärde vidare information att få ut information som finns i e-postkontot och kontot på den digitala handelsplatsen där servern finns på okänd plats och det är den frågan som nu har avgjorts av en kammarrätt för första gången.

Får eftersökas i lokal

Med bevissäkring avses bland annat eftersökande och omhändertagande av handlingar enligt 45 kap. 4-11 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244).

En handling som behövs för en revision får eftersökas i en lokal, på en förvaringsplats eller i ett annat utrymme som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler och tas om hand för granskning om det finns särskild anledning att anta att handlingen finns i utrymmet och det finns en påtaglig risk för sabotage (45 kap. 7 § skatteförfarandelagen, SFL).

Med verksamhetslokal avses även markområden, transportmedel, förvaringsplatser och andra utrymmen som disponeras eller kan antas disponeras i verksamheten (3 kap. 18 § skatteförfarandelagen).

Adress krävs som huvudregel

Förvaltningsrätten konstaterade att för att bevissäkring ska få ske krävs att ett beslut riktas mot den plats där filerna lagras, vilket som huvudregel specificeras genom en adress eller någon annan geografisk egenskap. Sådan geografisk specificering kan emellertid inte vara ett helt strikt krav, utan bör enligt förvaltningsrätten kunna bortses ifrån när det inte behövs för att syftet med preciseringen, vilket är att avgöra om åtgärden står i proportion till det intrång den innebär för den enskilde, ska kunna uppfyllas. I en situation med molnlagring är exempelvis den närmare geografiska belägenheten av begränsad betydelse, då det inte är fråga om ett fysiskt intrång utan en fjärråtkomst när handlingar hämtas.

Det är enligt förvaltningsrätten tillräckligt med en viss konkretion för att en meningsfull bedömning kring om intrånget är motiverat ska kunna göras. Bevissäkringen kan exempelvis knytas till en viss e-postadress eller till filer kopplade till en viss handelsplats. Skatteverkets uppgifter i ansökan får, menade domstolen, anses tillräckligt konkreta i detta avseende.

Inget hinder

Alltså ansåg förvaltningsrätten att det inte finns hinder mot att e-postmeddelanden som behövs för revisionen och som är knutna till vederbörandes e-postadress och som denne kan disponera och förfoga över på eftersökningsadressen, får eftersökas och omhändertas för granskning samtidigt med de andra eftersökningsåtgärderna. Medgivandet skulle gälla under förutsättning att åtgärderna håller sig inom svensk jurisdiktion och att användarnamn och lösenord blir tillgängliga.

Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att elektroniska handlingar alltid finns fysiskt lagrade någonstans. Det kan röra sig om en dators hårddisk, en server eller någon form av mobilt lagringsmedium, såsom ett USB-minne. När lagringsplatsen är en server bör denna under vissa förutsättningar kunna utgöra en sådan förvaringsplats eller annat utrymme som omnämns i 3 kap. 18 § SFL.

I det aktuella fallet har Skatteverket dock inte preciserat vilken eller vilka servrar som tillståndet gäller, eller vem som äger dem. Det finns därmed i ansökan inte någon uppgiven server som domstolen kan lämna medgivande till eftersökande och omhändertagande av handlingar i. Det faktum att ansökan endast omfattar information som finns i e-postkontot och kontot på den digitala handelsplatsen kan visserligen ha betydelse vid en proportionalitetsbedömning men innebär inte att själva lagringsplatsen för uppgifterna, servern eller servrarna, är tillräckligt identifierad för att kunna utgöra en verksamhetslokal i SFL:s mening.

Tydligt identifierade

E-postkontot och kontot på den digitala handelsplatsen är till skillnad från servrarna tydligt identifierade i Skatteverkets ansökan. Frågan är då om dessa konton i sig kan uppfylla kriterierna för att utgöra verksamhetslokaler enligt 3 kap. 18 § SFL.

Varken e-postkontot eller kontot på den digitala handelsplatsen är sådana fysiska utrymmen som anges i exemplen i 3 kap. 18 § SFL. I en digital miljö skapas avgränsningarna inte nödvändigtvis genom att informationen fysiskt separeras från annan information, utan genom logiska avgränsningar, som vad gäller exempelvis e-postkonton möjliggör att en användare genom inloggning på sitt konto bland annat får tillgång till informationen, möjlighet att ta emot och skicka meddelanden samt möjlighet att avgöra vilken information som ska sparas på kontot.

Kammarrätten anser att kontona, som disponeras av den aktuella personen, i praktiken är avgränsade på ett sådant sätt att de funktionsmässigt skulle kunna jämställas med ett fysiskt utrymme.

Legalitets- och integritetsaspekter

Det finns under vissa omständigheter grund för att utvidga eller göra en analog tillämpning av äldre lagstiftning så att den kan tillämpas i en digital kontext. Att så kan ske framgår bland annat av Högsta domstolens avgörande NJA 2015 s. 631. När det gäller tvångsåtgärder mot enskilda finns dock, menar kammarrätten, starka legalitets- och integritetsaspekter som talar emot att tolka lagstiftningen på ett sätt som går utöver vad som framgår av ordalydelsen. I det aktuella fallet finns heller inget stöd för en sådan tolkning i vare sig förarbetena eller något avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen. Kammarrätten gör därför bedömningen att e-postkontot och kontot på den digitala handelsplatsen inte utgör, och inte heller bör jämställas med, en verksamhetslokal enligt 3 kap. 18 § SFL.

Därmed har det saknats förutsättningar för att med stöd av 45 kap. 6 § SFL medge Skatteverket tillstånd till eftersökande och omhändertagande av handlingar på det sätt som gjorts i förvaltningsrättens domslut.

Stoppar åtgärderna

Kammarrätten avslår Skatteverkets överklagande och stoppar alltså de aktuella åtgärderna.

Det har tidigare avgjorts liknande mål men då har servern gått att lokalisera. Det här är första gången en kammarrätt stoppar en razzia där platsen för servern är okänd. Flera kammarrätter är på gång att avgöra just denna och utgången kan mycket väl bli en annan än i Sundsvall.

Instans
Kammarrätterna
Rättsområden
Övrig skatterätt, Skatteprocess