Polis och ambulans kallades en kväll i maj 2022 till en adress i Sigtuna, efter att en förbipasserande påträffat en äldre man liggandes blodig utanför en entrédörr. Det visade sig att mannen hade varit på middag hos en nu 82-årig man som han känt i mer än 30 år. Blodet kom från en knivskada i armen – och vid en brottsplatsundersökning i bostaden påträffades blod från den knivskurne mannen i köket, i hallen och i anslutning till entrédörren. Den kniv som använts påträffades i sin tur på spisen i köket.
82-åringen åtalades sedermera för mordförsök alternativt grov misshandel, men det var oklart vad som egentligen hade hänt. Vid huvudförhandlingen i Attunda tingsrätt kunde inte någon av de äldre männen, som båda blivit mycket berusade under middagen, minnas hur knivskärningen gått till. Målsäganden hade dock enligt vittnesuppgifter till den förbipasserande sagt ”han försökte döda mig” – och till en polis som kom till platsen hade han sagt att 82-åringen tagit fram en kniv och skurit honom.
Det tingsrätten framför allt hade att gå på var vad målsäganden uppgett i polisförhör i anslutning till händelsen, där han bland annat gjort gällande att 82-åringen under några sekunder angripit honom med kniven med fler än tio hugg – och att huggen träffat armen eftersom målsäganden hållit upp den i försvar. 82-åringen skulle efteråt ha uppträtt oförstående och frågat vad som hänt.
Uppgifterna fick dock bedömas med stor försiktighet, konstaterade tingsrätten. Målsäganden hade nämligen förhörts när han varit kraftigt berusad, chockad och dessutom hade förlorat mycket blod. Det fick dock anses utrett att 82-åringen vållat skadan i fråga med den aktuella kniven.
Enligt ett rättspsykiatrisk utlåtande hade 82-åringen dock varit påverkad av en allvarlig psykisk störning när han utdelade knivhugget. Slutsatsen i utlåtandet är att han i och för sig inte helt tappat kontakten med verkligheten, men att han varit i ett sådant förvirringstillstånd att han saknat förmåga att inse gärningens innebörd. Det framgick även att 82-åringen uppträtt mycket förvirrat i anslutning till gärningen – och att han under de senaste åren haft tilltagande minnessvårigheter i vad som sannolikt är en demensutveckling.
Dessa omständigheter i kombination med den ”mycket bristfälliga utredningen” gjorde att tingsrätten landade i slutsatsen att 82-årigen inte hade varit i tillräcklig grad medveten om sitt handlande för att kunna dömas för den misshandel som han i och för sig gjort sig skyldig till. Åtalet ogillades därför av en enig tingsrätt.
Svea hovrätt gör nu en annan bedömning och fäller 82-åringen för misshandel.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det är utrett att 82-åringen är den som vållat skadan i fråga – samtidigt som det inte går att slå fast att han använt kniven på ett sätt som gör att ansvar för mordförsök eller grov misshandel är aktuellt. Det objektiva agerandet ska i stället ses som ett misshandelsbrott av normalgraden.
I fall med ”tillfällig sinnesförvirring” är domstolen hänvisad till en bedömning av det så kallade medvetandekravet – och detta har särskild betydelse när gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning i form av bristande verklighetsuppfattning eller något annat motsvarande höggradigt förvirrings- och omtöckningstillstånd, konstaterar hovrätten. Om gärningsmannen varit alltför omtöcknad och haft ett grumlat medvetande har uppsåt saknats – även om detta enligt uttalanden från Högsta domstolen kommer att aktualiseras i ”ett fåtal fall”. För att fällas för misshandel krävs det att 82-åringen haft ”ett visst mått av basal grundförståelse av det sammanhang och den omgivning där gärningen företas”, skriver hovrätten.
Omständigheterna talar dock enligt hovrätten för att 82-åringen haft en sådan förståelse. Enligt uppgifter från den förbipasserande som ringt 112 har han först varit ute och sagt att polis ska tillkallas för att sedan gå in i huset igen i några minuter och därefter på nytt komma ut igen. Brottsplatsundersökningen visar på att en delvis blodfärgad disktrasa har legat i blodet i hallen och att det funnits dragningar i blodet, som om någon försökt torka upp det. Hovrättens slutsats är här att 82-åringen måste ha haft en sådan medvetandegrad att han haft uppsåt till gärningen.
Straffvärdet motsvarar ett års fängelse, men både den nedsatta förmågan att inse gärningens innebörd och anpassa sitt handlande samt den höga åldern ska beaktas i straffmätningen. Straffmätningsvärdet motsvarar därför sex månaders fängelse. Med hänsyn till omständigheterna kan det inte anses finnas sådana synnerliga skäl som krävs för att döma till fängelse – och 82-åringen saknar samtidigt behov av psykiatrisk vård. Påföljden bestäms i stället till villkorlig dom.