I februari 2024 undertecknades ett ramavtal mellan Bjärnum Stålprodukter AB och koncernbolag till Sigma Industry South AB inklusive dotterbolaget Sigma Industry Solutions AB avseende upphandling och genomförande av konsultuppdrag.

Ramavtalet syftar till att reglera och underlätta samarbetet mellan Bjärnum och bland annat Sigma avseende upphandling och genomförande av konsultuppdrag. Sigma är en av Bjärnums utvalda och rekommenderade leverantörer vid beställning av konsultuppdrag inom produktion- och produktionsutveckling, elkonstruktion, automation, kvalitet och inköp. Ramavtalet gäller från den 2 februari 2024 tills vidare med sex månaders uppsägningstid.

Bjärnum och Sigma ingick vidare ett uppdragsavtal den 5 februari 2024. Uppdragsavtalet avser leverans av en kvalitetskonsult som ska se till att Bjärnums kvalitetssystem uppfyller företagets och myndigheternas krav. Uppdraget utförs vid Bjärnums kontor och i Bjärnums kvalitetssystem. Konsulten är anställd av Sigma som kvalitetskonsult inom avdelningen "Automation och Digitalisering". Uppdraget med aktuell konsult påbörjades den 6 februari 2024 och fortlöper alltjämt.

I uppdragsavtalet framgår att ramavtalet inkorporeras i avtalsförhållandet och således ska tillämpas mellan parterna. I Ramavtalet punkt. 12.1.1 framgår villkor om värvningsförbud enligt följande.

”Bjärnums Stålprodukter förbinder sig mot vite om sex (6) prisbasbelopp att inte under pågående uppdrag, eller inom tolv (12) månader efter uppdragets upphörande, rekrytera eller anställa person som är eller har varit anställd hos Säljaren och arbetat inom Uppdraget”.

Bjärnum har väckt talan för att få klarhet i huruvida Bjärnum kan rekrytera konsulten utan att det strider mot värvningsförbudet i punkt 12.1 i ramavtalet. Bjärnums inställning är att lag (2012:854) om uthyrning av arbetstagare (”uthyrningslagen”) ska tillämpas mellan parterna. Värvningsförbudet i ramavtalet strider mot 9 § uthyrningslagen och är därmed ogiltigt enligt 2 § samma lag.

Sigmas uppfattning är att uthyrningslagen inte är tillämplig på Sigmas verksamhet och att värvningsförbudet är giltigt. Käromålet ska därför ogillas.

Eftersom frågan om giltigheten av värvningsförbudet är avhängigt frågan om uthyrningslagen ska tillämpas på Sigma är parterna överens om att det som ska prövas i målet är följande.

1. Är Sigma ett bemanningsföretag (det vill säga har Sigma anställda i syfte att hyra ut dessa till kundföretag för arbete under kundföretagets kontroll och ledning)?

2. Är konsulten anställd i syfte att hyras ut till kundföretag för arbete under kundföretagets (Bjärnums) kontroll och ledning?

Av 5 § uthyrningslagen framgår att ett bemanningsföretag är en fysisk eller juridisk person som har arbetstagare anställda i syftet att hyra ut dessa till kundföretag för arbete under kundföretaget kontroll och ledning.

Av 9 § uthyrningslagen framgår att ett bemanningsföretag inte genom villkor i avtal eller på något annat sätt får hindra en arbetstagare att ta anställning hos ett kundföretag som han eller hon utfört ett arbete för.

Det är dessa två paragrafer som är centrala i målet. Avgörande är dock, enligt Malmö tingsrätt, i vart fall initialt om Sigma överhuvudtaget är att bedöma som ett bemanningsföretag. Tingsrätten pekar på flera omständigheter som talar för att Sigma inte ska bedömas som ett bemanningsföretag. Sigma har gjort en jämförelse mellan hur de annonserar när de anställer arbetstagare jämfört med hur företag som uppenbarligen är bemanningsföretag annonserar när de anställer. Sigma påpekar att i deras annonser framgår det att den som ska anställas gör det i syfte att de ska arbeta med blandad leverans i Sigmas verksamhet och att det är frågan om konsulter som kan användas i såväl projekt som förstärkningsresurs. Hur Sigma söker och anställer personal ger enligt tingsrätten stöd för att anställningar inte sker med syfte att de som anställs direkt ska hyras ut till kundernas verksamhet.

Sigma har även påpekat att de ordnar sociala aktiviteter för sina anställda på ett sätt som bemanningsföretag inte gör. Aktiviteterna inkluderar aktiviteter på Sigmas kontor i Malmö men även AW och konferensresa till medelhavet. Att sådana aktiviteter anordnas är enligt tingsrätten ett tecken på att de som anställs av Sigma är en del av gemenskapen där och inte att de anställs enbart för att omedelbart placeras på ett visst kundföretag.

Sigma har också pekat på bemanningsdirektivets dubbla syfte som nyss nämnts är att tillgodose bemanningsanställdas behov av trygghet men även företagens behov av flexibilitet. Det finns inget vad gäller anställningsförhållandena, lön med mera som tyder på att de anställda hos Sigma har behov av denna trygghet.

Det är frågan om välutbildad, högkvalificerad och välbetald arbetskraft. Det är inte frågan om sådan arbetskraft som bemanningsdirektivet är tänkt att skydda. Även dessa omständigheter talar för att Sigma inte är ett bemanningsföretag på det sätt som avses i bemanningsdirektivet och i uthyrningslagen.

Malmö tingsrätts slutsats är att omständigheterna huvudsakligen stödjer Sigmas påstående om att bolaget inte är ett bemanningsföretag även om det finns omständigheter som talar i en annan riktning. Även om arbetstagare hos Sigma i viss mån får arbeta under kundföretagets kontroll och ledning när det är frågan förstärkningsresurser är det inte visat att de anställs i syfte att hyras ut till kundföretag för arbete under kundföretagets kontroll och ledning. Tingsrätten anser sammantaget att det är visat att Sigma inte är ett bemanningsföretag enligt den definition som via bemanningsdirektivet återfinns i 5 § uthyrningslagen.

Avtalens utformning tyder dessutom inte på att konsultens anställts för att arbeta under Bjärnums kontroll och ledning. Därmed faller Bjärnums talan.