Käranden var kund hos ett hemtjänstföretag, då han led av diverse hälsoproblem. Hans tillstånd medförde att personal från hemtjänsten besökte honom dagligen och hjälpte honom med bland annat inköp av dagligvaror.

Under perioden den 30 augusti 2019 till den 4 september 2019 genomfördes ett antal transaktioner med kärandens kontokort i Svenska Handelsbanken till ett sammanlagt belopp om 948 264 kronor. Den 4 september 2019 spärrade SHB kontokortet till följd av transaktionerna. Tvist har uppkommit huruvida SHB är skyldigt att återställa kontot till den ställning som det skulle ha haft om transaktionerna inte hade genomförts.

Käranden anförde i Stockholms tingsrätt att det genomförts obehöriga transaktioner på hans kort till ett sammanlagt belopp om 948 264 kronor. Han hade träffat en förlikning med hemtjänstföretaget, som ersatt honom med 150 000 kronor. Hans fordran mot HSB hade således minskat med samma belopp.

De obehöriga transaktionerna har bland annat bestått av att någon annan olovligen gjort inköp hos Louis Vuitton, guldsmed, pantbank, smyckesbutik och upprepade bankomatuttag. Det var hemtjänstpersonalen eller någon annan som genomförde de obehöriga transaktionerna. Han ansåg inte att han agerat grovt oaktsamt och än mindre särskilt klandervärt, eftersom han inte hade någon annan möjlighet än att lämna sitt bankkort till hemtjänstpersonalen för att få hjälp med inköp av dagligvaror. Han hade vidare fått hjälp av företaget under många år.

SHB anförde att käranden agerat särskilt klandervärt avseende sin hantering av kontokortet och agerandet bestod i att han frivilligt överlämnat sitt kontokort och personliga PIN-kod till hemtjänstpersonalen. Det kortanslutna kontot innehöll en ansenlig summa pengar i form av ett belopp om cirka 950 000 kronor. SHB hade flera gånger påpekat för honom att han inte borde ha så mycket pengar på samma konto. I vart fall ansåg SHB att käranden agerat grovt oaktsamt.

Av 5 a kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster följer att om det genomförts en obehörig transaktion från en kontohavares konto, ska kontohavarens betaltjänstleverantör återställa kontot till den ställning som det skulle ha haft om transaktionen inte hade genomförts, om inte annat följer av 2–6 §.

Av 1 kap 4 § betaltjänstlagen framgår att en transaktion är obehörig om den genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda kontot. Bevisbördan för att de aktuella transaktionerna varit obehöriga åligger käranden, som ska göra antagligt att transaktionerna varit obehöriga.

Av de kontoutdrag som åberopats framgår – enligt tingsrättens mening – att det mellan den 30 april 2019 och den 4 september 2019 skedde en förändring i konsumtionsmönstret på kontot. Från att ha använts huvudsakligen för inköp av dagligvaror användes nu kontokortet för dyra inköp på pantbank, guldsmed och märkesbutiker. Tingsrätten ansåg det visat att någon i hemtjänstpersonalen utfört transaktionerna utan kärandens samtycke.

Av 5 a kap. 3 § betaltjänstlagen följer att om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt 5 kap. 6 § samma lag åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Är kontohavaren konsument, är ansvaret begränsat till högst 12 000 kronor. Har kontohavaren handlat särskilt klandervärt, ansvarar han eller hon dock för hela beloppet.

Enligt 5 kap. 6 § betaltjänstlagen är betaltjänstanvändaren skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet. Av SHB:s allmänna villkor som gällde mellan parterna framgår bland annat att kortinnehavaren ska skydda sin personliga kod genom att inte avslöja den för någon samt göra en spärranmälan snarast efter upptäckt av förlust av kort eller misstanke om att någon obehörig fått kännedom om koden eller att kort utnyttjats obehörigt.

Käranden hade lämnat ifrån sig kort och PIN-kod till hemtjänstpersonalen och har således åsidosatt en skyldighet enligt 5 kap. 6 § betaltjänstlagen. Frågan var då om transaktionerna kunnat genomföras till följd av att åsidosättandet varit särskilt klandervärt eller grovt oaktsamt.

På kärandens konto hos SHB fanns närmare en miljon kronor. Att lämna ut sitt kontokort med PIN-kod till en i det närmaste främmande person får allmänt anses innebära en stor risk för obehöriga transaktioner. I detta fall lånade han ut kortet till en semestervikarie som han inte var bekant med. Agerandet hade därför medfört en stor risk.

Med hänsyn till att det fanns en ansenlig summa pengar på kontot hade käranden riskerat att lida stor skada vid händelse av obehöriga transaktioner. Vidare hade det enligt tingsrättens mening inte varit alltför svårt att förekomma skadan, genom att använda ett kontokort med lägre saldo eller lämna kontanter till hemtjänstpersonalen. Inga åtgärder för att försöka få tillbaka kortet vidtogs heller. Enligt tingsrättens mening torde det ha gått att förekomma att skadan blev så stor som den blev.

Käranden var 75 år gammal och led av diverse hälsoproblem. Tingsrätten beaktade detta vid bedömningen av hans möjlighet att inse risken för skada och skydda sig mot en obehörig transaktion. Det var dock visat att företrädare för SHB påtalat för käranden att det inte var säkert att ha så mycket pengar på ett transaktionskonto. Tingsrätten bedömde att käranden agerat på ett sådant sätt som inneburit att han närmast varit likgiltig inför risken för obehöriga transaktioner. Tingsrätten kom därför fram till att agerandet varit särskilt klandervärt och käromålet ogillades.

Svea hovrätt konstaterar inledningsvis att kärandens talan, så som den slutligen utformats, inte förhindras av att han förlikningsvis har erhållit viss ersättning från hemtjänstföretaget. Även hovrätten anser det utrett att transaktionerna varit obehöriga.

Högsta domstolen har uttalat att en konsument ska ansvara för hela beloppet när denne med avsikt har överlämnat personliga behörighetsfunktioner till en obehörig person och då insåg eller hade anledning att misstänka att det förelåg en betydande eller närliggande risk för att hans eller hennes handlande kunde medföra en förlust (NJA 2022 s. 522 p. 18). I sådana fall måste agerandet som regel anses som särskilt klandervärt i den mening som avses i 5 a kap. 3 § betaltjänstlagen.

Hovrätten anser att käranden genom att lämna ifrån sig kortet och PIN-kod avsiktligen åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 6 § betaltjänstlagen. Det har inte framkommit någon omständighet i målet som talar för att han saknade förmåga att inse risken för att hans bankkort skulle användas obehörigen och hans agerande var därför särskilt klandervärt. Den situation han befann sig i vid utlämnandet av bankkortet föranleder ingen annan bedömning. Hovrätten avslår överklagandet och ålägger käranden att ersätta SHB:s rättegångskostnader med 180 000 kronor.