Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

AD dubblar skadestånd i vägledande mål om företagshemligheter

Arbetsdomstolen dubblar skadeståndet till 800 000 kronor och förbjuder vid vite ett konkurrentbolag och dess företrädare att bland annat utnyttja och röja företagshemligheter i bolaget som de tidigare arbetade för. AD anser i motsats till tingsrätten att projektledaren är skadeståndsskyldig.

AD dubblar skadestånd i vägledande mål om företagshemligheter

Prefab Construction i Getinge AB grundades 1997. Bolaget drivs i dag av grundarens söner. Antalet anställda i bolaget uppgår till omkring tio personer. Föremålet för Prefabs verksamhet är försäljning av prefabricerade byggnader av betong samt betongprodukter inom anläggningsarbete och därmed förenlig verksamhet. Prefab är specialiserat på lösningar av byggnader till kraftindustrin och till andra företag som överför el via högspänningsledningar. Bolaget brukar delta i anbudsförfaranden på byggnader och anläggningar till ett värde på upp till 25 miljoner kronor per projekt.

Den geografiska marknaden utgörs av hela Sverige. Prefab har ingen egen produktion köper både byggmaterial och byggtjänster av andra företag till projekten.

I februari 2013 anställdes en person som projektledare hos Prefab. Den 5 mars 2018 bildade han ett konsultbolag med verksamhetsföremål att bedriva projekt- och byggledning riktad till privatpersoner.

I april beslutade Prefabs styrelse om att projektledarens anställning vid Prefab skulle upphöra. Parterna kom då överens om att hans anställning skulle upphöra den 27 april 2018.

Den 21 augusti 2018 bildade projektledaren tillsammans med en annan person Concrete Solutions Nordic AB med verksamhetsföremål att leverera prefabricerade byggnader till den nordiska energisektorn, alltså en med Prefab konkurrerande verksamhet.

På ansökan av Prefab beslutade tingsrätten den 9 april 2019 om intrångsundersökning i den förre projektledarens bostad i Halmstad samt i konsultbolagets och Concrete Solutions Nordic AB:s lokaler i Halmstad för att söka efter Prefabs företagshemligheter i form av ett kalkylprogram eller en kalkylmall, kallad Kalkylprogrammet, och Prefabs upphovsrättsligt skyddade verk i form av Kalkylprogrammet och Prefabs dokument Kvalitet, Miljö och Arbetsmiljö (KMA-dokument). Vid intrångsundersökningen som genomfördes samma dag påträffades kopior av Kalkylprogrammet och KMA-dokumenten på datorer och lagringsmedia. I projektledarens bostad återfanns materialet i dels en laptop och dels en extern hårddisk. I Concrete Solutions Nordic AB:s lokaler påträffades materialet i de två företrädarnas arbetsdator. Även Prefabs Personalhandbok påträffades vid undersökningen.

Materialet togs i förvar i enlighet med tingsrättens beslut.

Prefab yrkade att Halmstads tingsrätt skulle förplikta envar av bolagen och den tidigare projektledaren att betala två miljoner kronor i ekonomiskt skadestånd och en miljon kronor i allmänt skadestånd. Bolaget begärde också en rad förbud vid vite mot att vidta ett antal åtgärder med anknytning till företagshemlighetslagen.

Tingsrätten kom först fram till att Kalkylprogrammet innehåller Prefabs företagshemligheter samt att Kalkylprogrammet, KMA-dokumenten och Personalhandboken är upphovsrättsligt skyddade verk.

Den före detta projektledaren ansågs obehörigen ha angripit Prefabs företagshemligheter genom att röja Kalkylprogrammet till Concrete Solutions Nordic AB och kompanjonen, varefter det utnyttjats i företagets verksamhet och varigenom även företaget angripit Prefabs företagshemligheter.

De nämnda hade gjort intrång i Prefabs upphovsrätt till Kalkylprogrammet, KMA-dokumenten och Personalhandboken genom att framställa nya exemplar av dem.

Det fanns dock inte synnerliga skäl att ålägga projektledaren personligt skadeståndsansvar för den skada som uppkommit genom hans angrepp på Prefabs företagshemligheter.

Det hade inte visats att Prefab har förlorat upphandlingar i konkurrens med Concrete Solutions Nordic AB på grund av att den tidigare anställde projektledaren använt sig av Kalkylprogrammet. Dess värde för Prefab hade inte heller minskat.

Mot denna bakgrund fanns inte synnerliga skäl att hålla företrädaren skadeståndsskyldig.

Det fanns inte tillräckliga skäl att ålägga projektledaren personligt skadeståndsansvar för den skada som uppkommit genom hans intrång i Prefabs upphovsrättsligt skyddade verk. Den ideella skada som uppkommit skulle ersättas av Concrete Solutions Nordic AB, eftersom det utnyttjande som förekommit var hänförligt till dess verksamhet.

Och det var Concrete Solutions Nordic AB och inte projektledarens konsultbolag som skulle ersätta Prefab för angrepp på Prefabs företagshemligheter och för intrång i Prefabs upphovsrättsligt skyddade verk.

Concrete Solutions Nordic AB skulle betala allmänt men inte ekonomiskt skadestånd till Prefab. Skadeståndet sattes till 400 000 kronor.

De två kompanjonerna och deras bolag Concrete Solutions Nordic AB meddelades vitesförbud gällande bland annat att utnyttja eller röja olika former av företagshemligheter som tillhör Prefab. Vitena fastställdes till 200 000 för bolaget och 100 000 kronor för kompanjonerna.

Domen överklagades till Arbetsdomstolen. AD anser i motsats till tingsrätten att projektledaren är skadeståndsskyldig. Hans angrepp har skett med utnyttjande av datafiler som han fick tillgång till under sin anställning hos Prefab. Kalkylprogrammet har utvecklats av Prefab under lång tid och till stora kostnader. Projektledarens angrepp på bolagets företagshemlighet har, menar AD, varit ägnat att medföra betydande fara i konkurrenshänseende för Prefab.

Mot bakgrund härav anser Arbetsdomstolen, till skillnad från tingsrätten, att det finns synnerliga skäl för att projektledaren enligt 7 § andra stycket företagshemlighetslagen ska ersätta Prefab för den skada som uppkommit genom att han röjt och utnyttjat kalkylprogrammet.

I sammanhanget framhåller AD att såväl projektledarens angrepp på Prefabs företagshemligheter som hans intrång i Prefabs upphovsrätt har skett i hans anställning hos Concrete Solutions eller i vart fall i arbete för detta bolags räkning. Bland annat med beaktande av att han vid angreppet och intrånget uppsåtligen utnyttjat datafiler som han fått del av i sin anställning och att han som delägare och företagsledare har väsentligt inflytande i Concrete Solutions, finns synnerliga skäl att ålägga honom personligt skadeståndsansvar, trots att han genomfört angreppet i arbete för Concrete Solutions räkning. Jfr 4 kap. 1 § och 6 kap. 2 § skadeståndslagen, NJA 1986 s. 702, AD 2013 nr 24 och AD 2020 nr 11.

Det är därutöver ostridigt att Concrete Solutions i strid med 9 § företagshemlighetslagen angripit Prefabs företagshemligheter och att Concrete Solutions även gjort intrång i Prefabs upphovsrätt. Concrete Solutions är därför enligt 9 § företagshemlighetslagen samt 54 § upphovsrättslagen skyldigt att ersätta Prefab för den skada som uppkommit genom förfarandet.

Arbetsdomstolen övergår nu till att pröva skadeståndets storlek. Det bestämdes alltså till 400 000 kronor i tingsrätten. Enligt 9 § i 1990 års företagshemlighetslag ska, vid bestämmande av skadestånd för ett angrepp på en näringsidkares företagshemlighet, hänsyn tas även till dennes intresse av att hemligheten inte obehörigen utnyttjas eller röjs och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Bestämmelsen har i Arbetsdomstolens rättspraxis uppfattats som att skadeståndet är uppdelat i ekonomiskt och allmänt skadestånd. De ekonomiska och allmänna skadestånden ses som skilda skadetyper och käranden måste i princip framställa särskilda yrkanden för respektive skadetyp.

Skadeståndsbestämmelsen i 54 § upphovsrättslagen fick sin nuvarande utformning 2009. Syftet med lagändringen var dels att genomföra EU:s så kallade sanktionsdirektiv (direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter), dels att åstadkomma mer enhetliga skadeståndsregler inom immaterialrätten.

Företagshemlighetsdirektivet har genomförts genom 2018 års företagshemlighetslag. Enligt 11 § företagshemlighetslagen ska hänsyn tas även till intresset hos innehavaren av en företagshemlighet att den inte obehörigen angrips och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Lagtexten har alltså väsentligen samma utformning som i 1990 års företagshemlighetslag. I förarbetena framhölls bl.a. att skadeståndsbestämningen enligt 1990 års företagshemlighetslag överensstämde med direktivet och att skadeståndsbestämningen enligt den nya lagen bör göras enligt samma principer som hittills (prop. 2017/18:200 s. 72).

Genomgången visar att skadeståndsbestämningen vid angrepp på företagshemligheter respektive vid upphovsrättsintrång medger samma bedömningsgrunder. Däremot skiljer sig metoden för att bestämma skadeståndet åt.

Enligt upphovsrättslagen bestäms skadeståndet normalt till ett samlat belopp efter en bedömning där domstolen särskilt beaktar (1) skadelidandens uteblivna vinst, dvs. förlust, (2) skadevållarens obehöriga vinst, (3) anseendeskada, (4) ideell skada och (5) rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås. Vid tillämpning av 1990 års företagshemlighetslag görs en åtskillnad mellan ekonomiskt och allmänt skadestånd, där (1) utebliven vinst (förlust) ersätts som ekonomisk skadestånd, medan (4) ideell skada och (5) upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås, beaktas när det allmänna skadeståndet bestäms. Skadevållarens obehöriga vinst (2) och anseendeskada (3) synes beroende på de närmare omständigheterna, till exempel hur käranden utformat sin talan, kunna hänföras till antingen ekonomiskt eller allmänt skadestånd. Det finns inte anledning att anta att de skilda metoderna leder till eller är avsedda att leda till olika resultat.

För att nå framgång med ett anspråk på ersättning för utebliven vinst eller obehörig vinst måste käranden - när detta är möjligt - åberopa omständigheter som kan ligga till grund för antaganden om vilken förlust den skadelidande drabbats av eller den vinst skadevållaren gjort. Om dessa omständigheter är tvistiga måste käranden normalt även lägga fram bevisning, varvid beviskravet kan variera (NJA 2017 s. 9 punkt 49).

Om käranden åberopat omständigheter och bevis som med erforderlig grad av sannolikhet visar till exempel att skadelidanden förlorat vissa kunder till följd av ett angrepp på en företagshemlighet, att dessa kunder före angreppet genererat en vinst med visst belopp per år samt att skadelidanden angreppet förutan skulle fortsatt ha haft kunderna under viss tid, så kan domstolen med ledning av dessa omständigheter uppskatta vilket belopp som skadevållaren ska betala.

Om den som yrkar skadestånd lagt fram utredning i de delar detta är möjligt, kan domstolen alltså uppskatta skadans storlek i övrigt (se 35 kap. 5 § rättegångsbalken). Om det bedöms vara möjligt och inte förenat med svårigheter eller olägenheter för skadelidanden att åberopa omständigheter och föra bevisning av detta slag, och skadelidanden inte har gjort detta, kan ersättning för utebliven eller obehörig vinst normalt inte dömas ut, dock kan den skadelidande få ersättning för faktorer som alltid måste uppskattas utan några särskilda beräkningar, såsom ideell skada och intresset av att aktuell lagstiftning följs.

Prefab har alltså yrkat att projektledaren och Concrete Solutions ska förpliktas att solidariskt betala tre miljoner kronor och angett att två miljoner avser ekonomiskt skadestånd och en miljon avser allmänt skadestånd.

Här hänvisar bolaget bland annat till sju projekt som gått förlorade till förmån för Concrete Solution. Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att det inte är visat att Concrete Solutions vunnit några av de sju projekt som en följd av att bolaget utnyttjat Prefabs kalkylprogram. Det är än mindre visat att Prefab skulle ha vunnit något av projekten för det fall Concrete Solutions inte hade utnyttjat kalkylprogrammet. Det är alltså varken visat att Concrete Solutions gjort någon obehörig vinst eller att Prefab gjort någon förlust i detta avseende.

Det är däremot visat att Concrete Solutions haft en betydande nytta av att utnyttja Prefabs kalkylprogram och Concrete Solutions får anses har gjort en obehörig vinst motsvarande vad det skulle ha kostat för Concrete Solutions att utveckla ett likvärdigt program. Det är också visat att Concrete Solutions sparat tid genom att använda Prefabs KMA-dokument när Concrete Solutions utvecklade egna blanketter och mallar som behövdes i verksamheten. Även i detta avseende har bolaget gjort en viss obehörig vinst.

Mot bakgrund av det och med beaktande av Prefabs intresse av att bolagets företagshemligheter inte angrips och att det inte begås intrång i dess upphovsrätt, bestämmer Arbetsdomstolen det skadestånd som Concrete Solutions ska betala Prefab till 800 000 kronor.

För att förhindra fortsatta angrepp på Prefabs företagshemligheter finns det, enligt Arbetsdomstolen, skäl att förbjuda Concrete Solutions och A.D. även att röja kalkylprogrammet. Tingsrättens dom ska därmed ändras i den delen.

Tingsrättens domslut i upphovsrättsdelen ska däremot fastställas.

Instans
Arbetsdomstolen
Rättsområden
Skadeståndsrätt, Upphovsrätt, Övrig arbetsrätt, Konkurrensrätt