Den 34-åriga kvinnan har tidigare varit anställd hos Triathlon AB. Det är ett managementbolag som erbjuder konsulttjänster till främst industriföretag. Bolaget har ett sextiotal anställda och hade en nettoomsättning på knappt 70 miljoner kronor 2020. Hon påbörjade sin anställning 2013. Under 2014 ingicks ett tilläggsavtal till kvinnans anställningsavtal. Avtalet innehöll bestämmelser om bland annat konkurrens, rekrytering, anställning hos Triathlon AB:s kunder, företagshemligheter, immateriella rättigheter och vite. Ytterligare tilläggsavtal upprättades under 2017. Parterna har olika uppfattning om vilket avtal som är relevant för den aktuella tvisten men de är överens om vilka klausuler som är relevanta och som ska ligga till grund för bedömningen i målet, bland annat det ett-åriga konkurrensförbudet.
34-åringen sade upp sin anställning hos Triathlon AB den 5 mars 2020. Enligt en överenskommelse mellan parterna var hennes sista anställningsdag den 5 april 2020.
Hon hade en fast månadslön om 48 000 kronor, det vill säga en fast årslön om 576 000 kronor. Därutöver hade hon rätt till rörlig lön enligt vissa i avtalet angivna förutsättningar. Med den rörliga lönen uppgick hennes årslön före skatt 2019 till 716 584 kronor inklusive semesterlön.
Triathlon AB har, i enlighet med anställningsavtalet, betalat kompensationsersättning för konkurrensförbud till 34-åringen motsvarande 60 procent av hennes fasta månadslön jämte sociala avgifter från hennes sista anställningsdag till och med den sista dagen av konkurrensförbudets giltighetstid, det vill säga till och med den 5 april 2021.
Triathlon AB begärde att tingsrätten skulle förpliktiga 34-åringen att till Triathlon AB betala vite om totalt 716 584 kronor, eller det lägre belopp som tingsrätten finner skäligt, skadestånd om 889 316 kronor, eller det skäliga belopp som tingsrätten uppskattar att skadan uppgår till samt ersättning för kostnad för konkurrensförbud om totalt 227 094 kronor.
Bolaget grundar sin talan på att 34-åringen i strid med anställningsavtalet engagerat sig i konkurrerande verksamhet genom att utföra konsulttjänster för Kundbolaget och kontaktat andra kundbolag för att erbjuda sig att utföra konsulttjänster, använt material tillhörigt Triathlon AB och aktivt tillsett att uppdrag från Kundbolaget som kommit in och/eller genererats under 34-åringens anställningstid inte har utförts av och/eller kommit Triathlon AB till godo, utan i stället utförts av 34-åringen och/eller hennes bolag efter anställningens upphörande. Hon har också lämnat missvisande information om vad hon skulle göra efter anställningens upphörande och har därigenom begått avtalsbrott (lojalitetsbrott och brott mot bland annat ovan nämnda bestämmelser i anställningsavtalet). Hon har genom att lämna missvisande information även svikligen förlett Triathlon AB. Triathlon AB:s eventuella godkännanden av hennes agerande ovan är därmed ogiltiga enligt 30 § avtalslagen.
34-åringen anser inte att hon har brutit mot förbudsbestämmelserna eller lojalitetsplikten i anställningsavtalet, varför det inte föreligger någon skyldighet för henne att utge vite, skadestånd eller kostnader.
Triathlon AB har i överenskommelsen den 23 oktober 2020 gett henne skriftligt medgivande att utföra arbete för Plagazi AB och att använda materialet/Power Point presentationen under hela kontraktsperioden, det vill säga 5 april 2020 – 5 april 2021, i enlighet med bestämmelserna om konkurrenter och immateriella rättigheter i anställningsavtalet.
Hennes agerande vid uppsägningen av anställningen, vid ingåendet av överenskommelsen eller i övrigt under anställningen utgör inte brott mot lojalitetsplikten i anställningsavtalet. Inte heller är rekvisiten för svikligt förledande enligt 30 § avtalslagen uppfyllda beträffande hennes agerande, varken vid uppsägningen av anställningen eller vid ingåendet av överenskommelsen 23 oktober.
Göteborgs tingsrätt börjar med att konstatera att 34-åringen brutit mot sitt anställningsavtal. Hon har själv utförligt berättat om sitt engagemang i kunden Plagazi AB, såväl som anställd i Triathlon AB som under tiden därefter. Hennes uppgifter om att hon utfört arbete för Plagazi AB såväl före som efter den 23 oktober 2020 stöds både av den skriftliga bevisningen och av vad vd:n för Plagazi har berättat. Mot bakgrund av vad hon har berättat om ersättningen för detta arbete, tjänsterna som utförts och att hon fakturerade Plagazi AB via sitt eget bolag anser tingsrätten att detta engagemang i sin helhet är att betrakta som konkurrerande verksamhet enligt 34-åringens anställningsavtal med Triathlon AB.
Kvinnan kunde dock visa att hennes chef på Triathlon hade godkänt att hon arbetade för Plagazi AB som fristående konsult. Triathlon AB gjorde emellertid gällande att kvinnan, genom att inte berätta om sin kommande anställning hos ett konkurrensföretag, brast i sin upplysningsplikt och sin lojalitet mot Triathlon AB. Genom att lämna missvisande information om vad hon skulle göra efter anställningens slut har hon medvetet och svikligen förlett bolaget samt även brutit mot den lojalitetsplikt som följer av hennes anställning. 34-åringen förnekade att lojalitetsplikten omfattar en upplysningsplikt eller att hon ska ha förlett bolaget genom missledande information.
Tingsrätten konstaterar att 34-åringen hade en ansvarsfull, om än inte ledande, position i bolaget med eget kundansvar.
För arbetstagare som har en konkurrensklausul i sitt anställningsavtal anses det finnas en skyldighet att i samband med anställningens upphörande svara på frågor och lämna information om kommande anställning och vilka uppgifter arbetstagaren ska utföra i denna anställning. Kvinnans anställningsavtal hade en konkurrensklausul. Mot den bakgrunden anser tingsrätten att hon har haft en sådan upplysningsplikt gentemot Triathlon AB att hon varit skyldig att berätta att hon lämnade sin anställning för en direkt konkurrerande verksamhet. Detta gäller i vart fall när frågan om framtida sysselsättning har varit uppe till diskussion mellan parterna.
Enligt tingsrätten skulle kvinnan, oaktat den nu aktuella konkurrensklausulen, redan utifrån sin position i bolaget ha haft en sådan upplysningsplikt i anslutning till att hon avslutade sin anställning.
Det är ostridigt att 34-åringen inte har berättat för Triathlon AB om sin avtalade anställning hos konkurrenten Arthur D. Little AB utan att hon endast har uppgett att hon skulle ägna sig åt att utveckla sitt eget bolag. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att kvinnan, liksom Triathlon AB har gjort gällande, har agerat illojalt och medvetet har undanhållit information från Triathlon AB som hon till följd av sitt anställningsavtal har haft en skyldighet att lämna. Hennes agerande är ett brott mot anställningsavtalet och den lojalitetsplikt som följer av detta och kan enligt tingsrättens uppfattning också vara skadeståndsgrundande.
34-åringen har genom att, medveten om att hennes agerande skulle komma att påverka Triathlon AB:s beslut och agerande, agerat illojalt gentemot Triathlon AB. Hon har i och med detta även vilselett samt medvetet och svikligen förmått Triathlon AB och chefen att medverka till att godkänna hennes engagemang i Plagazi AB. Detta godkännande och denna rättshandling är därmed ogiltig enligt 30 § avtalslagen. Som en följd av detta har 34-åringen, genom att utan giltigt skriftligt godkännande engagera sig i konkurrerande verksamhet och utföra konsulttjänster för Plagazi AB, agerat i strid med anställningsavtalet.
Därtill anses hon olovligen ha använt material tillhörigt Triathlon AB.
Däremot är det inte bevisat att hon aktivt har undanhållit uppdrag som annars hade kommit Triathlon AB till godo.
Med hänsyn till kvinnans ställning i bolaget, hennes agerande och hennes ekonomiska situation anser tingsrätten att avtalsvitet på 716 584 kronor inte är oskäligt högt. Ingenting talar heller för att Triathlon AB:s agerande har lett till de situationer som föranlett att vitet aktualiseras. Det saknas därför anledning att jämka detta enligt 36 § avtalslagen.
Enligt tingsrätten utesluter ett avtalsvite normalt sett möjligheterna för arbetsgivaren att få skadestånd utöver det avtalade vitet. Det kan dock finnas undantag från denna princip. I ett sådant fall är det framför allt anställningsavtalet som ska användas för att tolka eller bedöma om ett skadestånd som är högre än vitet eller ett skadestånd vid sidan om vitet kan utgå. I detta fall anser dock tingsrätten att företaget får nöja sig med vitet.
Triathlon får ersättning för sina rättegångskostnader med cirka två miljoner kronor. Tingsrätter prutar ned ombudets timmar till 375 vilket innebär en halv miljon mindre för ombudet.