Eskilstuna Energi & Miljö AB vände sig till Södertörns tingsrätt och begärde att en 72-årig man skulle betala drygt 10 000 kronor för anslutning till elnätet.
Mannen ägde mellan åren 2006 och 2018 en fastighet som var ansluten till elnätet. Bolaget gjorde gällande att det fanns ett avtal med mannen genom fastighetens anslutning till elnätet. Av förbiseende missade bolaget att fakturera mannen för nätavgift avseende perioden mars 2015 till mars 2018. För att betalningsskyldighet ska upphöra krävs att konsumenten begär frånkoppling och nedmontering av anslutningen till elnätet, vilket inte mannen gjort. Bolaget gjorde även gällande att mannen var betalningsskyldig enligt ellagen.
Mannen motsatte sig bolagets talan och invände bland annat han aldrig ingått något avtal. Han är utbildad elektriker och vid köpet av fastigheten kunde han konstatera att anläggningen inte var spänningssatt. Han var därför av uppfattningen att fastigheten var bortkopplad från elnätet.
Tingsrätten gav mannen rätt mot elbolaget och ogillade käromålet.
Rätten konstaterade att bolaget inte ens påstått att ett avtal uppstått genom någon form av kommunikation eller liknande. I stället menade bolaget att betalningsskyldigheten följde av att mannen var ägare av den aktuella fastigheten.
Enligt 8 kap. 8 och 8 e §§ ellagen ska en elanvändare som saknar leveransavtal med en elleverantör anvisas till en leverantör och blir därefter betalningsskyldig för el som förbrukas i enlighet med det anvisade avtalet.
Tingsrätten ansåg att det inte följer av paragrafernas ordalydelse att ett förvärv av en fastighet, där det sedan tidigare finns en anläggning, per automatik ska leda till ett avtal med elleverantören i en situation där någon el aldrig förbrukats efter förvärvet.
I målet var det ostridigt att någon förbrukning av el inte hade skett under tiden som mannen ägt fastigheten. Domstolen ansåg därför att det varken följer av lag eller avtal att mannen var betalningsskyldig gentemot bolaget.
Bolaget överklagade till Svea hovrätt, som nu fastställer tingsrättens domslut.
Hovrätten prövar inledningsvis om det har uppstått ett avtalsförhållande mellan mannen och bolaget genom anslutningen till elnätet. För att ett avtal ska anses slutet genom konkludent eller underförstått handlande krävs det att respektive parts avtalsavsikt kunnat uppfattas av motparten.
Rätten anser att bolaget inte har visat att mannen fått kännedom om bolagets partsavsikt eller att han känt till att det kan ha förelegat ett avtalsförhållande gentemot bolaget. Han är därför inte betalningsskyldig på grund av ett avtal.
Därefter tar domstolen ställning till om betalningsskyldighet kan grundas på 8 kap. 8 och 8 e §§ ellagen. Av förarbetena framgår att bestämmelserna i praktiken tar sikte på situationen att en elanvändare flyttar in i en ny bostad och omedelbart börjar förbruka el trots att det inte finns något avtal. Med hänsyn till detta anser hovrätten att det inte kan ha varit lagstiftarens avsikt att ålägga elanvändaren betalningsskyldighet i annat än ett inledande skede.
Rätten noterar att regleringen endast tar sikte på skyldigheten att betala för förbrukad el till en elleverantör. Bolaget i det aktuella fallet är nätkoncessionshavare och frågan är därmed om motsvarande gäller gentemot en sådan aktör för anslutning till elnätet.
Det saknas uttryckliga bestämmelser i ellagen om skyldigheten att betala för att vara ansluten till elnätet. Lagstiftningen bygger dock på tanken att nätkoncessionshavaren träffar ett avtal med konsumenten, och det rör sig i praktiken om en kontraheringsplikt. Det förutsätter likväl att ett avtal faktiskt ingås.
Om en fastighet är ansluten till elnätet men någon el inte förbrukas krävs det alltså enligt hovrätten att ett avtal mellan konsumenten och nätkoncessionshavaren träffas. Det saknas därför förutsättningar att ålägga en konsument betalningsskyldighet endast med stöd av ellagen, annat än möjligen i det inledande skedet då avtal inte hunnit ingås.
Bolagets överklagande ska alltså avslås.