Den 27 januari 2018 kom Koptisk Ortodoxa Kyrkan S:ta Maria och S.t Paulus Församling överens om att ett byggföretag skulle utföra entreprenadarbeten på församlingens fastighet i Hägersten i Stockholm. Avtalet grundades på en offert med tillhörande beskrivning som byggfirman hade skickat till församlingen och som församlingen accepterat via mail.
Kontraktssumman uppgick till 8 276 250 kronor inklusive moms. Entreprenaden beräknades enligt avtalet vara klar den 31 december 2018. Vissa tilläggsarbeten tillkom på församlingens begäran.
Den 24 september 2018 hävde församlingen entreprenadavtalet. Byggfirman motsatte sig hävningen, dels i mail den 25 september 2018, dels i en skrivelse daterad den 28 september 2018. Den 20 september 2018 och den 10 oktober 2018 ställde firman ut två fakturor till församlingen för utfört arbete. Fakturorna har inte betalats. Parterna är överens om att församlingen har betalat andra fakturor uppgående till ett totalt belopp om 5 525 000 kronor inklusive moms.
Byggfirman yrkade att församlingen skulle betala firman 2 615 969 kronor för bland annat tilläggsarbeten plus 375 000 kronor för material och 900 250 kronor i skadestånd för hävningen.
En av frågorna gäller ett avtal från den 6 mars 2018 med syftet att justera färdigställandedatumet och förseningsavgifter. Byggfirman invände att det avtalet inte är giltigt, dels eftersom den suppleant och hälftenägare i firman som skrev under för firman varken hade behörighet eller befogenhet att ingå avtalet för byggfirmans räkning vid den tidpunkten, dels eftersom den som skrev under för församlingen inte heller var behörig firmatecknare.
Tingsrätten anser att det är visat att hälftenägaren överskred sin befogenhet när han skrev under avtalet för byggfirmans räkning.
Av 8 kap. 42 § ABL följer dock att om en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet gäller inte rättshandlingen mot bolaget om bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet.
Södertörns tingsrätt konstaterar att det kan tyckas anmärkningsvärt att byggfirman frivilligt skulle ha ingått ett avtal med rejält förhöjda förseningsavgifter som skulle börja löpa fem dagar efter undertecknandet, speciellt eftersom det var uppenbart att arbetet inte skulle kunna färdigställas vid den tidpunkten. Straffande vitesklausuler kan emellertid i vissa fall vara önskvärda av parterna och de bör därför inte avfärdas av domstolarna utan tvärtom som regel accepteras.
Entreprenaden var ju redan då försenad, men det hade dittills inte lett till några sanktioner från församlingens sida. En straffande vitesklausul likt den nu aktuella kan därför enligt tingsrättens mening inte anses som så orimlig att det kan slås fast att församlingen borde ha insett befogenhetsöverskridandet. Till detta kommer att undertecknaren hade strukit över klausulen i avtalet för firmans räkning några månader tidigare utan att det på något sätt hade ifrågasatts från byggfirmans sida under den tid som hade förflutit.
Mot bakgrund av det nu anförda anser tingsrätten att byggfirman inte heller har lyckats visa att församlingen borde ha insett att byggfirmans undertecknare överskred sin befogenhet. Detta innebär att avtalet inte är ogiltigt på den grunden heller.
När det gäller behörighet från församlingens representant att ingå avtalet för församlingens räkning finns det ingen särskild civilrättslig lagstiftning som reglerar vad som gäller för ideella föreningar. Eftersom Församlingen inte haft något att invända mot avtalen och sett sig bundna av dem oavsett om undertecknaren faktiskt var behörig firmatecknare eller inte när de ingicks, har behörighetsbristen läkts och församlingen inträtt i rättsförhållandet med byggfirman. Avtalet den 25 augusti 2018 är alltså inte heller ogiltigt på grund av mannens bristande behörighet.
Vidare konstaterar tingsrätten att AB 04 var fortsatt gällande för entreprenaden även efter att de nämnda avtalen justerats på vissa punkter.
När det gäller rätten till ersättning för fakturorna är det byggfirman som har bevisbördan för att arbetet i fakturorna utgör tilläggsarbeten och att det har utförts. När det gäller en av fakturorna framgår det inte någonstans att det skulle vara fråga om tilläggsarbeten. En jämförelse mellan de arbeten som tas upp i fakturan och det som står i den ursprungliga offerten tyder, menar rätten, snarare på att fakturan avser arbeten hänförliga till den ursprungliga offerten. För detta utgår därför ingen betalning.
Vad gäller bilaga 6 står det att fakturan avser ÄTA den 25 maj 2018. Fakturan på 960 000 kronor moms gäller dränering och ska betalas av församlingen.
För material som byggfirman påstår att församlingen lagt beslag på utgår ingen ersättning på grund av bristande bevisning.
När det gäller hävningen har församlingen enligt avtalet och AB 04 i och för sig haft rätt att häva entreprenadkontraktet på grund av att entreprenaden inte skett i enlighet med stadgar, byggregler och önskemål förutsatt att de lyckas bevisa att så varit fallet.
Byggfirman har hävdat att något krav på avhjälpande i form av en erinran aldrig lämnades till dem utan att hävningen kom helt överraskande. Oavsett om entreprenaden var behäftad med fel eller ej bereddes byggfirman aldrig tillfälle till avhjälpande, något som de hade rätt till.
Detta leder till slutsatsen att församlingen inte hade rätt att häva entreprenadavtalet på det sätt som skedde.
Men eftersom byggfirman inte lyckas visa någon skada slipper församlingen betala skadestånd på grund av hävningen av entreprenadavtalet.
Däremot ska församlingen ha 300 000 kronor i förseningsavgift av byggfirman. Vardera parten ska stå sin rättegångskostnad.
Domen har vunnit laga kraft.