Skatteverket beslutade i juli 2018 att påföra ett bolag, och en kvinna som var delägare i bolaget, skattetillägg. Beslutet motiverades med att den hästverksamhet som bolaget bedrev inte utgjorde näringsverksamhet då den delen av bolagets verksamhet inte hade bedrivits i yrkesmässigt förvärvssyfte.
För bolaget och kvinnan bestämdes underlaget för respektive skattetillägg till cirka en miljon kronor. Samtliga skattetillägg sattes ned till tre fjärdedelar av fullt belopp.
Förvaltningsrätten i Stockholm meddelade dom i augusti 2020 och satte ned underlagen för skattillägg med sammanlagt cirka 240 000 kronor. I övrigt avslogs dock överklagandet.
Efter överklagande till Kammarrätten i Stockholm beslutade domstolen, på bolagets och kvinnans begäran, att vilandeförklara målen i avvaktan på ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, där bolaget var part.
Kammarrätten, som avgjorde målen i juli 2023, tog ställning till om bolaget och kvinnan skulle beviljas befrielse från skattetilläggen på grund av den långa handläggningstiden.
Verket lämnade förslag på beslut i maj 2018 – alltså drygt fem år tidigare räknat från tidpunkten för kammarrättens dom. Varken hos Skatteverket eller förvaltningsrätten har handläggningstiden varit särskilt lång, ansåg domstolen. Hos kammarrätten däremot har handläggningstiden varit drygt två och ett halvt år, varav ingen åtgärd vidtagits i målen under en period om nästan ett år och fyra månader.
Denna period av inaktivitet har inte berott på klagandena. Samtidigt har det rört sig om flera mål med samband som innehållit relativt komplicerade rättsfrågor. Dessutom har skriftväxling skett. Vidare har målet förklarats vilande i sju månader på klagandenas initiativ i avvaktan på HFD:s prövning i det andra målet.
Vid en samlad bedömning fann kammarrätten att domstolens handläggningstid inte kunde anses vara oskäligt lång, även om det finns skäl att anmärka på den inaktiva tiden efter det att målen varit klara för avgörande. Klagandena hade alltså inte rätt till befrielse från skattetillägg.
Vid tidpunkten för HFD:s prövning har handläggningstiden i målen uppgått till cirka sex år. Med hänsyn till att målen har handlagts i fyra instanser och dessutom vilandeförklarats anser HFD att denna tid i sig inte är oskäligt lång.
I kammarrätten har det dock inte vidtagits några åtgärder i målen under i vart fall ett år – och denna passivitet innebär att det finns skäl från befrielse.
Nästa fråga är hur befrielsen ska bestämmas. Skatteverket har argumenterat för att befrielsen bör motsvara den kompensation som bolaget hade kunnat få i en skadeståndsprocess med anledning av en konventionskränkning. Verket har framhållit att befrielsefrågan är kopplad till de rättssäkerhetsgarantier som framgår av Europakonventionen.
Detta avfärdas dock av HFD. Domstolen betonar att aktuella mål gäller en tillämpning av skatteförfarandelagens regler om befrielse från skattetillägg och inte kompensation för en konventionskränkning. Befrielsefrågan ska alltså prövas enligt skatteförfarandelagen.
Bestämmelsen om befrielse från skattetillägg på grund av oskäligt lång handläggningstid infördes 2023 i den då gällande taxeringslagen från 1990. Tidigare kunde befrielse bara avse hela skattetillägget men genom lagändringen blev det möjligt att sätta ned tillägget med hälften eller en fjärdedel.
När skatteförfarandelagen infördes avskaffades de fasta nivåerna i syfte att skapa en större frihet att bestämma belopp på skattetillägget vid delvis befrielse. I förarbetena framhölls samtidigt att det alltjämt var nödvändigt med vissa fasta schabloner för olika typfall.
Enligt HFD tyder förarbetsuttalandet på att de fasta nivåerna fortfarande är vägledande – även när nedsättningen har sin grund i en konventionskränkning. I dåvarande taxeringslagen gällde att skattetillägget i fall av oskäligt lång handläggningstid som huvudregel skulle sättas ned till hälften.
HFD anser därför att skattetilläggen i de aktuella målen ska sättas ned med 50 procent. Det tilläggs att domstolen inte är bunden av schablonerna i ett fall där den enskilde skulle ha rätt till ett större belopp i skadestånd för en konventionskränkning. I ett sådant fall bör skattetillägget sättas ned ytterligare och eventuellt efterges i sin helhet.
Ett justitieråd är skiljaktigt och anser att skattetilläggen ska sättas ned med 15 000 kronor. Han anser att nedsättningen ska beräknas utifrån den konventionskränkning som den enskilde utsatts för.
Han framhåller att en kompensationsmodell som bygger på att ett skattetillägg ska sättas ned med en viss procent i praktiken innebär att den som påförts ett högt skattetillägg tillerkänns en högre kompensation än den som i en identisk situation påförts ett lägre skattetillägg. Ett större skatteundandragande ger alltså rätt till en högre kompensation än ett mindre undandragande, vilket kan ifrågasättas ur ett rättviseperspektiv.
Enligt minoriteten kan förarbetena inte uppfattas som att det finns något uttryckligt hinder mot att sätta ned skattetillägget till ett annat belopp än vad som tidigare följde av de fasta nivåerna. I stället bör beräkningen utgå från den praxis i allmän domstol som finns gällande skadestånd vid oskäligt lång handläggningstid.