Verifiera som ägnar sig åt bakgrundskontroller och har miljontals domar för beskådande mot avgift i sitt arkiv lutar sig i publiceringarna mot ett utgivningsbevis. Därmed har företaget utgått från att man inte behöver följa EU:s dataskyddsförordning.

Men i ett unikt beslut bestämde sig Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, för att för första gången stoppa ett företag med utgivningsbevis från att publicera vissa typer av domar. Beslutet togs med stöd av 1 kap. 20 § yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, som gör undantag från bland annat hälsouppgifter. Eftersom Verifiera sedan många år publicerar samtliga domar i förvaltningsdomstolarna som rör exempelvis rättspsykiatrisk vård och tvångsvård av olika slag ansåg IMY att detta kunde stoppas med stöd av dataskyddsförordningen och undantaget i YGL.

I Förvaltningsrätten i Stockholm funderade domstolen på huruvida bestämmelsen enbart tar sikte på lagstiftning som tillkommit efter det att bestämmelsen infördes i YGL, eller om den tvärtom kan avse både redan existerande och senare tillkommen lagstiftning. I detta fall hade ju dataskyddsförordningen införts innan 1 kap. 20 § YGL trätt i kraft.

Förvaltningsrätten noterade dock att Kammarrätten i Stockholm i mål nr 8142-20 uttalat att bestämmelsen omfattar även redan befintlig nationell eller EU-rättslig lagstiftning. Det innebär, enligt kammarrättens dom, att i de fall bestämmelsen är tillämplig gäller personuppgiftsregleringen i bland annat dataskyddsförordningen för behandling av vissa så kallade känsliga personuppgifter.

Kammarrätten i Stockholm konstaterade att det saknas vägledande avgöranden om tillämpningen av delegationsbestämmelsen. Men helt kort slog kammarrätten fast att ordalydelsen av 1 kap. 20 § YGL medger såväl att befintlig lag tillämpas som att ny lag beslutas om förbud mot offentliggörande av personuppgifter.

Detta får även stöd i förarbetena till bestämmelsen. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig som lag i Sverige och artikel 9 om förbud mot behandling av personuppgifter om bland annat hälsa kan därmed tillämpas för sådan behandling som verksamheter med utgivningsbevis utför.

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, meddelade prövningstillstånd i målet såvitt avsåg frågan om dataskyddsförordningen är en sådan lag med förbud mot offentliggörande av personuppgifter som avses i 1 kap. 20 § yttrandefrihetsgrundlagen. I övrigt förklarades målet vilande.

I sin dom konstaterar HFD att undantagsbestämmelsen i 1 kap. 20 § YGL infördes 2019 för att stärka skyddet av den personliga integriteten. Det framgår av bestämmelsens förarbeten att avsikten är att också EU-förordningar ska omfattas samt att den valda ordalydelsen ansetts tillräckligt tydlig i detta avseende. Det anges även uttryckligen att bestämmelsen innebär att dataskyddsförordningen kommer att gälla.

Av betydelse är även att begreppet ”lag” även i andra lagstiftningssamanhang har ansetts kunna syfta på en EU-förordning.

Mot bakgrund av detta bedömer HFD att dataskyddsförordningen är en sådan lag som omfattas av 1 kap. 20 § YGL. Domstolen prövar inte målet i övrigt, vilket innebär att kammarrättens avgörande står fast.