En kvinna åtalades vid Alingsås tingsrätt för det nya brottet förolämpning mot tjänsteman. Enligt åtalet hade hon, i samband med att hon i augusti 2025 omhändertogs av polisen för berusning, kallat de två poliserna för ”hora”, ”jävla hora” eller motsvarande upprepade gånger under bilfärden mellan Alingsås och Borås.
Tingsrätten konstaterade inledningsvis att språket är i ständig förändring och att begrepp som en gång i tiden upplevdes som väldigt kränkande så småningom mattas av för att ersättas av andra ord.
”Användandet av ordet hora har blivit vanligt och [kvinnan], som var 20 år gammal vid tillfället, har sannolikt hört ordet vid otaliga tillfällen under sin skolgång”, framhöll domstolen. Det är därför möjligt att begreppet har en mindre provocerande betydelse för kvinnan är för de som är något äldre.
För att någon ska dömas för förolämpning mot tjänsteman krävs det, utöver att personen använder sig av nedsättande ord, att uttalandet är ägnat att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet.
Av utredningen framgår att kvinnan var upprörd och ledsedan redan när poliserna anlände till platsen. Hon uppgav att några killar varit dumma mot henne och redan i detta skede skrek hon hora. Vidare står det klart att hon vid tillfället var mycket berusad.
Tingsrätten ansåg att det i viss mån får tolereras att en person som blir omhändertagen på grund av berusning i det inledande skedet är arg och otrevlig.
Av utredningen framgår dock att kvinnan fortsatte att skrika hora under större delen av färden till Borås – detta som svar på den konversation som skedde mellan poliserna och kvinnan. Tingsrätten konstaterade att kvinnan möjligen hade somnat om poliserna inte hade diskuterat med henne.
Vid en sammantagen bedömning fann domstolen att kvinnan inte kränkt polisernas självkänsla eller värdighet på det sätt som krävs för straffansvar. Åtalet ogillades därför.
En nämndeman var skiljaktig och ansåg att kvinnan skulle dömas.
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att kvinnans beteende varit ”olämpligt” och att det måste ha uppfattats som störande och obekvämt för poliserna.
Omständigheten att kvinnan var kraftigt berusad och upprörd samt att hon var föremål för omhändertagande gör dock att hennes agerande ”inte kan bedömas ha varit riktat mot poliserna på ett sådant personligt plan som förutsätts för straffansvar”.
I stället framstår agerandet som ett uttryck för ilska eller förtvivlan. Bedömningen ändras inte av att hon uttalat orden vid ett stort antal tillfällen.
Tingsrättens domslut ska alltså inte ändras.