I juli 2020 stoppade polisen fem motorcyklister för kontroll. Bland dem fanns två personer som båda var iklädda västar med Hells Angels-motiv. Polisen beslutade då att genomföra kroppsvisitation och husrannsakan. Som grund för åtgärderna angavs att Hells Angels står för ett stort dolt våldskapital och att det i miljön ofta förekommer vapen som kan komma till användning vid brott mot liv och hälsa. Några vapen hittades dock inte i det aktuella fallet.

De två personerna begärde sedan ur protokollen över åtgärderna, men polisen meddelade att de inte kunnat hittas och att det därför saknades grund för att bifalla begäran.

På grund av händelserna begärde personerna skadestånd av staten på 30 000 kronor var för ideell skada. De upplevde bland annat att de hade blivit trakasserade genom olagliga åtgärder som utgjorde diskriminering på grund av föreningstillhörighet och menade att dokumentationen var bristfällig

Justitiekanslern, JK, konstaterar inledningsvis i sitt beslut att det inte rör sig om ett integritetskränkande brott och att skadestånd därför inte utgå med stöd av 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen redan av det skälet. Frågan var därför om polisens åtgärder innebar att klagandenas rättigheter enligt Europakonventionen överträtts och att skadestånd med stöd av 4 § samma kapitel kan utgå. 

JK anser visserligen att husrannsakan och kroppsvisitation utgör ingrepp i en personer rätt till privatliv enligt artikel 8.1 Europakonventionen, men att det fanns lagstöd för åtgärderna i 19  och 20 a §§ polislagen. De hade dessutom ett legitimt syfte, nämligen att förebygga brott 

Frågan var därför om åtgärderna var proportionerliga. I tidigare beslut har JK ansett att utbredningenen och intensiteten av den kriminalitet som är kopplad till mc-gäng kan motivera mer rutinmässiga ingripanden mot individer som öppet visar att de tillhör den miljön. 

Däremot måste det finns någon konkret omständighet som ger objektivt stöd för att ett farligt föremål kan komma att påträffas. En persons klädsel, att hen tidigare har figurerat i samband med våldsbrottslighet och personens attityd mot polisen vid det aktuella tillfället kan inte ensamt ligga till grund för beslut om tvångsåtgärder. 

I det här fallet grundades kroppsvisitationerna och husrannsakningarna i fordonen på att personerna bar mc-västar, att de hade anknytning till vad polisen bedömde som ett kriminellt nätverk och att tidigare kontroller hade lett till att farliga föremål påträffats. Med hänsyn till JK:s tidigare beslut räcker inte dessa omständigheter för att vare sig kroppsvisitation eller husrannsakan ska anses vara proportionerliga i förhållande till sitt syfte.

JK konstaterar alltså att åtgärderna inneburit ett åsidosättande av klagandenas rätt till privatliv enligt artikel 8.1 i Europakonventionen. Däremot har det inte skett något brott mot rätten till föreningsfrihet i artikel 11 eller mot diskrimineringsförbudet i artikel 14. 

Trots åsidosättandet av rätten till privatliv anser JK inte att klagandena har rätt till skadestånd. Detta då överträdelsernas art och omständigheterna i övrigt gör att de bedöms som mindre allvarliga, och klagandena anses gottgjorda genom att överträdelserna erkänns i beslutet. Inte heller den omständigheten att polisen har brustit i sin diarieföring utgör skäl att utdöma skadestånd och JK nöjer sig därför med ett erkännande av att polisen överträtt Europakonventionen genom beslut om kroppsvisitation och husrannsakan.