True Software Scandinavia AB är ett bolag vars verksamhet går ut på att utveckla och utge programvara, främst för mobilapplikationer för nummerupplysning under varumärket ”Truecaller”, en mobilapp för att identifiera okända samtal och skydda användare från skräp- och bedrägerisamtal. Bolaget är ett helägt dotterbolag till det numera börsnoterade Truecaller AB (publ).
Svaranden i målet anställdes hos True Software som ”Automation Engineer” genom ett anställningsavtal daterat den 9 februari 2015. Efter en egen uppsägning upphörde hans anställning den 24 juli 2020. Parterna är överens om att han tillträdde som ”Automation Engineer” och att det är den titel som angetts till Migrationsverket, däremot är det tvistigt vilka titlar därefter erhållit och om han de facto haft en chefsposition hos True Software.
Det är klarlagt att Stockholms tingsrätt är behörig att pröva tvisten utifrån 10 kap. 4 § rättegångsbalken.
I anställningsavtalet mellan parterna finns det en konfidentialitetsklausul, avtalets § 11. Frågan i målet är om mannen har brutit mot denna konfidentialitetsklausul, om det medför skadeståndsskyldighet och i så fall till vilken summa skadeståndet uppgår. Målet gäller också om han, utöver bestämmelsen om skadestånd enligt anställningsavtalet, vid vite om 1 000 000 kronor framgent ska förbjudas att röja True Softwares och Truecallers konfidentiella information och företagshemligheter.
True Software har yrkat att tingsrätten ska förplikta mannen att till True Software betala ett belopp om 504 000 kronor jämte ränta.
Den första frågan för tingsrätten att ta ställning till var om det är bevisat att mannen har lämnat aktuell information till de tre mottagare som True Software gjort gällande. Tingsrätten konstaterar att det är True Software som har att styrka att det är svaranden som har lämnat information till den indiska tidningen Caravan respektive företaget Viceroy. Detta lyckas inte företaget med.
När det gäller information som lämnats till Mediemyndigheten så är det ostridigt i målet att mannen har lämnat uppgifter till Mediemyndigheten dels i en skrivelse den 3 april 2023, dels i en skrivelse den 5 oktober 2023, alltså cirka tre år efter avslutad anställning. Frågan är om de nu aktuella uppgifterna omfattas av avtalets § 11. Enligt True Software följer det av ordalydelsen i § 11 att ansvaret för röjda uppgifter i bestämmelsen inte har varit begränsad till anställningstiden utan även gäller efter anställningstidens utgång, vilket även gäller uppgifter man fått del av efter anställningens upphörande. Enligt svaranden ska avtalets § 11 förstås som att allmän information och/eller information som erhållits efter anställningen inte omfattas.
Tingsrätten, vars dom överklagats till Arbetsdomstolen, instämmer i den tolkning av § 11 som svaranden har framfört. Information som man får del av efter att anställningen avslutats och som är allmänt känt kan inte omfattas. Hans invändning att avtalets § 11 är oskälig och ska jämkas blir därför inte aktuell att pröva här. Frågan att ta ställning till blir i stället om den information som mannen lämnat till myndigheten är sådan att den omfattas av avtalets § 11.
Den information som True Software har gjort gällande är konfidentiell information är huvudsakligen uppgiften om att 95 procent av bolagets data lagras i Indien, och inte i Sverige. Att döma av § 11 ordalydelse är omfattningen av vad som kan anses vara konfidentiell information tämligen brett. I avtalet anges att det är ”any information related to the business, prospected business, technical processes, finances, designs, inventions, price lists or lists of customers and suppliers of the Employer any information”. För att ett sekretessavtal ska fylla en funktion kan inte heller vad som anses vara konfidentiell information tolkas för snävt. I och för sig torde denna information till Mediemyndigheten alltså vara konfidentiell information. Frågan är om det är information som mannen fick del av inom ramen för sin anställning eller om det är allmän information och/eller information han fått del av efter anställningen. Tingsrätten anser att omständigheterna talar med styrka för att det är konfidentiell information som mannen fick del av under sin anställning. Hans lämnande av uppgifter till Mediemyndigheten är därmed ett brott mot avtalets § 11.
Av 4 § lagen om företagshemligheter följer att lagen bara gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter. Det stadgas i bestämmelsen att ett angrepp aldrig anses obehörigt om någon angriper en företagshemlighet för att offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja något som skäligen kan misstänks utgöra brott som har fängelse i straffskalan, eller kan anses utgöra något annat missförhållande och offentliggörandet sker till skydd för allmänintresset.
True Software har framfört att det inte i målet ens har påståtts att det skulle finnas ett sådant missförhållande eller brott på vilket fängelse kan följa. Därtill ska det vara ett allvarligt missförhållande. Röjandet har inte heller skett med hänsyn till allmänintresset utan av privata skäl. Den anställde har å sin sida gjort gällande att hans avslöjande till Mediemyndigheten varit berättigat. Det är en låg tröskel för vad som kan utgöra ett missförhållande, och med tanke på att Truealler har miljoner användare har avslöjandet skett med hänsyn till allmänintresset.
Tingsrätten konstaterar att mannen i sina skrivelser till Mediemyndigheten med bäring på frågan om utgivningsbevis givit information om True Softwares hantering av data och hur fördelningen mellan lagring i Sverige kontra Indien ser ut. Tingsrätten konstaterar att eventuella brister i hanteringen av personuppgifter vore ett missförhållande, som också berör och är angeläget för många människor. Att då skriva till en för frågan relevant myndighet kan inte anses utgöra ett obehörigt angrepp på företagshemligheter.
Det vore därför i strid med 4 § lagen om företagshemligheter att ålägga mannen ett ansvar enligt avtalet för informationen han lämnat till Mediemyndigheten. Ett ansvar enligt avtalets 11 och 14 §§ kan därför inte komma i fråga i denna del.
Domen är överklagad till Arbetsdomstolen. Tingsrätten hänvisade i sin besvärshänvisning felaktigt till hovrätten men detta ändrades av hovrätten till att i stället riktas till Arbetsdomstolen.