En 39-årig kvinna åtalades för grovt bidragsbrott. Enligt åklagaren uppgav kvinnan att hon utförde assistans åt sin make, trots att hon inte utförde någon sådan. De felaktiga uppgifterna lämnades mellan åren 2014 och 2019. År 2003 diagnostiserades maken med multipel skleros (MS). Sedan 2010 beviljades maken assistansersättning på grund av sin sjukdom och hans fru var assistent åt honom. Ytterligare sju personer var assistenter åt mannen. Assistans var nödvändig enligt dem för att maken var rullstolsbunden och behövde hjälp med många sysslor.
Försäkringskassan fick in anonyma tips om att mannen inte hade några märkbara funktionshinder och att han kunde köra bil och hämta barnen på skolan.
Maken, de andra assistenterna och företrädaren för assistansbolaget dömdes för grovt bidragsbrott år 2020. Stämningsansökan för det målet omfattade inte hustrun eftersom hon hade lämnat landet tillsammans med sina barn. Åtal kunde väckas mot henne senare när hon återvände till Sverige.
Kvinnan förnekade gärningarna och menade att hon utförde den assistans som hon signerade i tidredovisningarna. Hon trodde att hennes make behövde den assistansen och medverkade därför inte till att lämna några oriktiga uppgifter. Kvinnan uppgav vidare att hon inte kände till att hennes make anlitat andra assistenter än henne.
Örebro tingsrätt ifrågasatte inte att mannen hade besvär av sin sjukdom, men besvären var inte tillräckliga för att få assistans. Utredningen visade att mannen inte hade några större funktionshinder och kunde klara sig utan assistenter. Den tilltalade uppfyllde de objektiva rekvisiteten för brottet.
Kvinnans uppgifter om att mannen hade skött familjens ekonomi, haft kontakterna med assistanssamordnarna och undanhållit de felaktiga uppgifter han lämnat till läkare och Försäkringskassan var inte motbevisade och kunde, med hänsyn till deras bakgrund samt skillnader i ålder och tid i Sverige, inte lämnas utan avseende. Tingsrätten ansåg därför att det inte var visat att kvinnan uppsåtligen i samråd eller i samförstånd med maken och assistansbolagets företrädare lämnade oriktiga uppgifter. På grund av bristande uppsåt frikändes kvinnan.
Trots att kvinnan frikändes från bidragsbrottet förpliktades hon att betala civilrättsligt skadestånd eftersom hon agerade oaktsamt när hon tog anställning som personlig assistent utan att ta reda på vilka hjälpbehov han hade beviljat assistansersättning för.
Domen överklagades till Göta hovrätt.
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att mannen inte haft sådana besvär av sin MS-sjukdom att han haft behov av personlig assistans. Särskilt vikt fäster hovrätten vid den sakkunnige läkaren som har bedömt att mannen har simulerat en neurologisk funktionsnedsättning sedan åtminstone år 2011. Ytterligare en läkare har uttalat sig att det är otänkbart att en patient med så omfattande besvär skulle bli bättre och kunna klara sig själv.
Hovrätten anser därför att det är styrkt att mannen inte hade rätt till assistans och att han inför sjukvården och Försäkringskassan simulerat sina besvär vilket ledde till oriktiga beslut om assistansersättning. Den tilltalade har därför lämnat oriktiga uppgifter om att hon har utfört personlig assistans. Det har inneburit en fara för att ekonomisk förmån felaktigt skulle betalas ut, även för tiden fram till oktober 2016 eftersom Försäkringskassan tillämpade förskottsutbetalningar.
Ingen utomstående har uppfattat att mannen hade sådana besvär som låg till grund för att han fick assistans. Hovrätten drar därför slutsatsen att mannen inte har simulerat sina besvär i vardagen. Mannen kan därför inte ha simulerat sina besvär inför kvinnan som han levde tillsammans med. Kvinnan har därför haft vetskap om mannens egentliga besvär och att dessa inte var assistansberättigade. Den tilltalade har därför haft uppsåt till gärningarna och hon har utfört gärningen tillsammans och i samförstånd med maken samt ytterligare en person. Brottet rubriceras som grovt eftersom det är fråga om upprepade tillfällen under flera års tid.
Hovrätten dömer kvinnan för 60 fall av grovt bidragsbrott och påföljden bestäms till fängelse i ett år och nio månader. Kvinnan förpliktas att betala 3 390 161 kronor. Beloppet ska betalas solidariskt med maken, varav 2 423 762 kronor ska betalas solidariskt med assistansbolagets företrädare.