Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Skadad truckförare vinner vid omprövning av inkomstförlust

Hovrätten lägger till skillnad från tingsrätten bevisbördan på försäkringsbolaget för påståendet att en försäkringstagares arbetsoförmåga inte längre har samband med hennes truckolycka. Det misslyckas bolaget att visa vid en omprövning. Kvinnan tilldöms 920 000 kronor trots att skadans storlek inte prövats i första instans.

Den 24 oktober 2000 skadades en i dag 58-årig kvinna i en truckolycka på sin dåvarande arbetsplats Cepa Steeltech AB. Efter olyckan beviljades hon tidsbegränsad arbetsskadelivränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Den truck som kvinnan färdades i vid olyckan var trafikförsäkrad hos Zurich Insurance plc (Irland), Filial Sverige. Frågan om trafikskadeersättning med anledning av olyckan slutreglerades mellan 58-åringen och Zurich genom avtal som träffades i samband med Trafikskadenämndens prövningar av ärendet 2004 och 2005 och efterföljande skriftväxling.

I maj 2006 beslutade Försäkringskassan att kvinnan inte längre hade rätt till livränta på grund av truckolyckan. I samband med detta begärde hon omprövning av sin rätt till ersättning för inkomstförlust från Zurich.

Eftersom en samordningsförmån, arbetsskadelivränta, hade fallit bort var parterna överens om att de förhållanden som låg till grund för ersättningens bestämmande väsentligen hade ändrats och att 58-åringen därmed hade rätt till omprövning.

Zurich beslutade emellertid att inte utge någon trafikskadeersättning avseende inkomstförlust.

Den 13 juli 2015 väckte 58-åringen talan mot Zurich vid Stockholms tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle förplikta Zurich att till henne utge ersättning för inkomstförlust för åren 2006-2015. Tingsrätten ansåg att det inom ramen för omprövningen kunde prövas huruvida det fanns ett orsakssamband mellan truckolyckan och kvinnans arbetsoförmåga. Med denna utgångspunkt fann tingsrätten att hon inte hade gjort klart mer sannolikt att hennes arbetsoförmåga hade orsakats av olyckan än att så inte var fallet och lämnade därmed hennes talan utan bifall. Hovrätten gjorde i detta avseende samma bedömning (Svea hovrätts dom 2019-01-18 i mål T 5084-17).

Den 5 mars 2020 meddelade Högsta domstolen partiellt prövningstillstånd i frågan om kvinnans begäran om omprövning av ersättning for inkomstförlust kunde medföra en ny prövning av orsakssambandet mellan truckolyckan och arbetsoförmågan. HD fann att begäran om omprövning av ersättning för inkomstförlust inte kunde medföra en ny prövning av om det förelegat ett orsakssamband mellan truckolyckan och personskadan, men däremot om senare inträffade förändringar av arbetsförmågan utgjort en följd av den ursprungliga personskadan. Högsta domstolen undanröjde därför tingsrättens och hovrättens domar och återförvisade målet till Stockholms tingsrätt för ny prövning.

58-åringen yrkade i första hand att tingsrätten ska förplikta Zurich att till henne betala 1 201 800 kronor avseende inkomstförlust under åren 2006-2015. Stockholms tingsrätt lade bördan på kvinnan att visa att det finns ett orsakssamband mellan den personskada som hon orsakades vid truckolyckan och hennes arbetsoförmåga under åren 2006-2015.

Tingsrätten ansåg i likhet med vad hovrätten skulle komma fram till att ett avtal har träffats mellan parterna 2004 innebärande att kvinnans besvär efter truckolyckan den 24 oktober 2000 motsvarar en invaliditetsgrad om tio procent samt att den då uppkomna arbetsoförmågan i sin helhet var orsakad av olyckan.

Tingsrätten fann inte att den medicinska utredning som 58-åringen åberopat innebär att hon har gjort klart mer sannolikt att det är hennes nackbesvär från truckolyckan, och inte andra konkurrerande orsaker, som orsakat arbetsoförmåga under den aktuella perioden. Hennes talan skulle därför lämnas utan bifall.

Svea hovrätt pekar först på att domstolen ska bedöma om de förändringar av 58-åringens besvär och arbetsoförmåga som påstås ha uppkommit från och med maj 2006, när rätten till omprövning uppstod, utgör en följd av den ursprungliga personskadan. Hovrätten ska däremot inte göra en förnyad sambandsbedömning. Detta gäller även om hovrätten skulle anse att den tidigare bedömningen varit osäker. (För ett utförligt resonemang i denna fråga, se Mia Carlsson, Omprövning om igen - svårigheten att bestämma skadestånd vid personskada, i Festskrift till Jan Kleineman [2021] s. 178 f. med hänvisningar).

När det gäller bevisbördans placering framhåller hovrätten att rent generellt får 58-åringen anses inta en underlägsen ställning i förhållande till Zurich. Även tidsfaktorn bör tillmätas viss betydelse, eftersom kvinnan har inrättat sig i situationen sedan lång tid (jämför Mia Carlsson, a.a. s. 182 f.).

Mot denna bakgrund kommer hovrätten, till skillnad från tingsrätten, fram till att det är Zurich som har bevisbördan för sitt påstående att kvinnans arbetsoförmåga under den aktuella perioden inte har samband med truckolyckan.

Den av 58-åringen åberopade bevisningen ger, enligt hovrätten, ett starkt stöd för att hennes arbetsoförmåga under den aktuella tiden i sin helhet är hänförlig till truckolyckan. Av utredningen framgår visserligen att hennes arbetsoförmåga kan ha flera olika orsaker, som närmast kan beskrivas som konkurrerande skadeorsaker, men att det alltjämt är nackbesvären som är den huvudsakliga orsaken till hennes arbetsoförmåga.

De medicinskt sakkunniga är överens om att kvinnans arbetsoförmåga under den aktuella perioden har orsakats av en kombination av fysiska, psykiska och kognitiva besvär. Frågan som hovrätten nu har att ta ställning till är om hennes besvär under den aktuella tiden är hänförliga till truckolyckan.

När hovrätten nu gör sin bedömning utgår domstolen från det skick som kvinnan var i vid tidpunkten för omprövningen, och med utgångspunkt i den arbetsoförmåga vid tiden för slutregleringen som parterna får anses ha varit eniga om då. Hovrätten finner att den bevisbörda som åvilar Zurich innebär att bolaget har att göra, i vart fall, klart mera sannolikt att kvinnans arbetsoförmåga under den aktuella perioden inte beror på truckolyckan.

Vid en bedömning av den bevisning som parterna har lagt fram finner hovrätten att Zurich inte har gjort klart mera sannolikt att kvinnans arbetsoförmåga under den aktuella tiden inte har samband med olyckan än att så har varit fallet. Med den slutsatsen har kvinnan som utgångspunkt rätt till ersättning från Zurich för inkomstförlust avseende den tid som tvisten omfattar.

Frågan om inkomstförlustens storlek har dock inte prövats i tidigare rättegångar. Även med beaktande av instansordningens princip anser hovrätten att det inte finns tillräckliga skäl för att återförvisa målet till tingsrätten. Hovrätten övergår därför till att pröva om 58-åringen har orsakats en inkomstförlust och hur stor den i så fall är.

58-åringen har bevisbördan för sitt påstående om att hon till följd av arbetsoförmåga har drabbats av en inkomstförlust och omfattningen av denna. När det gäller storleken av inkomstförlusten räcker det att hon gör denna sannolik (jämför NJA 2007 s. 461).

Hovrätten anser att utredningen sammantagen ger ett sådant stöd för att hon under hela den nu aktuella perioden har varit arbetsoförmögen i en sådan omfattning att ersättning för hennes inkomstförlust ska utgå. Nästa fråga hovrätten har att ta ställning till är vilken inkomst 58-åringen skulle ha haft om hon inte hade skadats.

Med hänsyn till de bedömningar som har skett inom ramen för förvaltningsärendet om arbetsskadelivränta från och med maj 2006 finner hovrätten att bedömningen i detta mål måste utgå från att 58-åringen inte har rätt till sådan livränta för den period som målet gäller. Avräkning för förmånen arbetsskadelivränta ska därför enligt hovrättens mening inte ske.

Hovrättens överväganden innebär sammanfattningsvis att Zurich är skyldigt att ersätta kvinnan för inkomstförlust i enlighet med vad hon har yrkat i andra hand, det vill säga 920 490 kronor.

Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med det nu sagda.

När det gäller rättegångskostnaderna får 58-åringen vad hon begärt i hovrätten men för arbetet i tingsrätten bantas ersättningen till 300 timmar från 440.

Instans
Hovrätterna
Rättsområden
Försäkringsrätt, Socialförsäkring, Sjö- och transporträtt, Övrig arbetsrätt, Avtalsrätt

Ladda ner dokument

Skapa ett abonnemang på Lexnova Nyheter för att få tillgång till de underliggande domarna.

1 fil tillgänglig