En 45-årig man väckte den 27 februari 2025 talan mot Amerikas förenta stater genom Amerikanska ambassaden i Stockholm och yrkade att ambassaden skulle förpliktas att till honom betala 835 385,88 kronor jämte ränta.
Till grund för sin talan anförde han att han arbetat som säkerhetsvakt 4 520 timmar övertid under kvällar och nätter samt 230 timmar övertid under dagtid inom ramen för sin anställning vid ambassaden. Han är därför berättigad till övertidsersättning (eng. overtime pay) i enlighet med avsnitt 5.3.1 i Local Compensation Plan, som utgör en del av hans anställningsavtal. Avsnitt 5.3.1 föreskriver att kompensationsgraden är totalt 190 procent av timlönen under dagtid och 205 procent av timlönen under kvälls- och nattetid.
45-åringen har dock inte erhållit denna ersättning, utan enbart en kompensationsgrad om totalt 115 procent av timlönen vid kvälls- och natt-arbete (eng. night differential) samt 125 procent vid helgarbete (eng. specific day differential) i enlighet med avsnitt 5.3.3–4 i Local Compensation Plan.
Ambassaden har yrkat att hans talan ska avvisas med hänvisning till att USA åtnjuter statsimmunitet som gäller i tvister mellan stater och anställda vars arbetsuppgifter innefattar myndighetsutövning. 45-åringen är anställd som säkerhetsvakt och hans arbetsuppgifter syftar till att trygga säkerheten på ambassaden. Hans arbetsuppgifter innebär därmed deltagande i offentlig myndighetsutövning och en särskild förtroendeposition. Detta gäller trots att hans talan rör ett ekonomiskt anspråk.
Statsimmunitet gäller även i arbetstvister som skulle kunna innebära ett ingripande i en stats sätt att organisera och leda en av sina beskickningar. Aktuellt mål riskerar innebära att tingsrätten bedömer och omklassificerar säkerhetsvakternas rollbeskrivning och anställningsvillkor. Detta skulle kunna innebära ett ingrepp i USA:s sätt att ombesörja säkerheten på ambassaden. Det finns inte heller något bärande svenskt rättskipningsintresse i detta fall, eftersom mannens talan inte är baserad på svensk arbetsrätt utan på ett av USA upprättat standardavtal.
Följaktligen åtnjuter USA statsimmunitet i det ifrågavarande målet. Någon rätt till domstolsprövning enligt artikel 6 i Europakonventionen föreligger därför inte. Tingsrätten ska således avvisa hans talan.
Stockholms tingsrätt, vars beslut överklagats till Arbetsdomstolen, börjar sitt ställningstagande med att slå fast att statsimmunitet innebär att en stat inte är skyldig att underkasta sig en annan stats domstolars eller andra organs dömande eller verkställande jurisdiktion. Enligt den internationella sedvanerätten åtnjuter stater immunitet mot bland annat utövande av andra staters domsrätt i tvistemål.
Högsta domstolen och Arbetsdomstolen tillämpar numera en restriktiv immunitetsteori, som innebär att stater kan åberopa immunitet i tvister som rör statsakter i egentlig mening (så kallat höghetshandlande eller acta jure imperii). Stater kan däremot, som huvudregel, inte åberopa immunitet när en tvist angår staters kommersiella eller privaträttsliga handlande (acta jure gestionis). (Se ”Ambassadens renoveringskostnad” NJA 2009 s. 905, ”Ascom” NJA 2021 s. 850 p. 11, AD 2020 nr 43 och prop. 2008/09:204 s. 34 och 35.)
Europadomstolen har i flera avgöranden prövat om den folkrättsliga principen om statsimmunitet kan stå i strid med rätten till rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt Europadomstolen har tillerkännandet av immunitet i civilrättsliga förfaranden ett legitimt syfte, nämligen att agera i enlighet med folkrätten och främja goda relationer mellan stater genom att respektera andra staters suveränitet.
FN:s generalförsamling har den 2 december 2004 antagit en konvention om immunitet för stater och deras egendom (eng. United Nations Convention on Jurisdictional Immunities of States and Their Property; 2004 års konvention eller konventionen). Sverige har ratificerat konventionen och riksdagen har beslutat att den ska inkorporeras i svensk rätt genom lagen (2009:1514) om immunitet för stater och deras egendom (2009 års lag). USA har inte undertecknat konventionen.
Artikel 11 i 2004 års konvention innehåller regler om statsimmunitet vid förfaranden gällande anställningskontrakt. Artikeln anses utgöra ett allmänt erkänt undantag från statsimmuniteten (se bland annat prop. 2008/09:204 s. 87 och Cudak v. Lithuania p. 66–67). Enligt punkten 1 i bestämmelsen kan en stat, såvida inte annat har avtalats mellan de berörda staterna, inte åberopa immunitet mot domsrätt vid en annan stats domstol. Detta gäller under förutsättning att domstolen i övrigt är behörig i ett förfarande gällande anställningskontrakt mellan staten och en enskild person för arbete som helt eller delvis ska utföras inom den andra statens territorium.
Punkten 2 i bestämmelsen innehåller en uttömmande uppräkning av ett antal undantagssituationer där immunitet likväl kan åberopas (se Europadomstolens dom Sabeh El Leil v. France [stor kammare], nr 34869/05, 29 juni 2011, p. 60). För det första undantas vissa typer av arbetstagare, närmare bestämt arbetstagare som är anställda för att utföra bestämda uppgifter i offentlig myndighetsutövning eller som är diplomater, konsuler eller i övrigt åtnjuter diplomatisk immunitet (se punkterna a och b).
Europadomstolen har prövat undantaget i artikel 11.2 a (så som en kodifiering av den internationella sedvanerätten) i ett flertal domar. Europadomstolen har i sin praxis särskilt understrukit vikten av att de nationella domstolarna materiellt prövar vilka arbetsuppgifter som arbetstagaren har haft och om dessa innebär att arbetstagaren faktiskt har anställts för att utföra bestämda uppgifter i offentlig myndighetsutövning.
Ett fall gäller en protokollspecialist/översättare och två säkerhetsvakter (Radunović and Others v. Montenegro) vilket tingsrätten anser är av särskilt intresse i detta fall. Enligt Europadomstolen var både Montenegro och USA bundna av den internationella sedvanerätten så som kodifierad i artikel 11 i 2004 års konvention. Däref-ter uppgav domstolen bland annat att undantaget i artikel 11.2 a uppenbarligen inte var tillämpligt i målet, eftersom säkerhetsvakterna inte hade varit anställda för att utföra bestämda uppgifter i offentlig myndighetsutövning.
Rätten slår först fast att eftersom det är fråga om en arbetstvist är Stockholms tingsrätt behörigt forum för det fall statsimmunitet inte föreligger (jfr 1 kap. 1 § samt 2 kap. 1 § och 2 § tredje stycket lagen [1974:371] om rättegången i arbetstvister).
När det gäller tillämpligheten av undantagsbestämmelserna i artikel 11.2 i 2004 års konvention noteras att 45-åringen varken är eller har varit medborgare i USA och inte heller är amerikansk diplomat eller konsul.
Av den av Ambassaden åberopade bevisningen framgår att 45-åringen och de andra säkerhetsvakterna (eng. Local Security Officers) huvudsakligen har följande arbetsuppgifter: De ska skydda ambassaden och dess personal, bland annat genom att assistera de marinkårssoldater och andra yrkeskategorier som tjänstgör i ambassadens säkerhetsorganisation; säkerhetsvakterna är längst ned i den hierarkin. Säkerhetsvakterna ska också bevaka ambassadområdet, observera och rapportera suspekta aktiviteter samt avvärja fientliga eller kriminella handlingar mot ambassaden.
Att säkerhetsvakternas arbetsuppgifter är av vikt för ambassadens säkerhetsarbete innebär, enligt tingsrätten, inte nödvändigtvis att de ska anses vara anställda för att utföra bestämda uppgifter i offentlig myndighetsutövning. Säkerhetsarbete kan naturligtvis även innefatta åtgärder som inte utgör myndighetsutövning.
Säkerhetsvakterna kan förvisso vidta åtgärder mot enskilda, exempelvis i samband med visitering av Ambassadens besökare. Säkerhetsvakternas rätt att vidta sådana åtgärder grundar sig dock inte i en offentligrättslig befogenhet, utan en civilrättslig sådan. Att åtgärderna sker på eller i anslutning till ambassadområdet förändrar inte denna bedömning. Tingsrätten anser inte heller att andra åtgärder som säkerhetsvakterna vidtar i tjänsten, så som att tillkalla svensk polis, kan anses utgöra myndighetsutövning.
Därmed får ambassaden inte åberopa immunitet mot domsrätt i målet (jfr artikel 11.1). Ambassadens avvisningsyrkande ska därför avslås.
Ambassaden har överklagat beslutet till Arbetsdomstolen.