Mannen åtalades för brott mot lagen om transport av farligt gods då han uppsåtligen eller av oaktsamhet transporterat farligt gods trots att övervakning inte skett enligt gällande föreskrifter. Risken för skador på liv, hälsa, miljö eller egendom och övriga omständigheter har inte varit att anse som ringa.
Av utredningen i målet har framkommit att den tilltalade föraren mellan den 12 oktober 2022 och den 13 oktober 2022 parkerade med lastbil och påhängsvagn i en grusficka i närheten av en rondell och att han i förarhytten intog sin nattvila. Lastutrymmet var låst.
Helsingborgs tingsrätt konstaterade att det av kapitel 8.4 Bestämmelser för övervakning av fordon framgår bland annat följande:
”Fordon med farligt gods i de mängder som anges i särbestämmelserna S1(6) och S14 – S24 i kapitel 8.5 för ett visst ämne enligt kapitel 3.2, tabell A, kolumn 19, ska övervakas eller alternativt parkeras utan övervakning inom en skyddad depå eller ett skyddat fabriksområde.
Finns inte sådana möjligheter får fordon, sedan lämpliga skyddsåtgärder vidtagits, ställas upp avskilt på en plats som uppfyller kraven i (a), (b) eller (c) nedan:
(a) en parkeringsplats, övervakad av en tillsynsman som har underrättats om lastens egenskaper
och var föraren uppehåller sig,
(b) en allmän eller privat parkeringsplats där fordonet inte förväntas bli skadat av andra fordon,
eller
(c) en lämplig öppen plats som är avskild från vägar och bostäder där allmänheten normalt inte
passerar eller uppehåller sig”.
Åklagaren har preciserat att åtalet i dessa delar omfattar att det inte vidtogs några skyddsåtgärder vid valet av uppställningsplats och att valet av plats utgjort en oacceptabel risk för stöld eller olycka samt att transporten inte varit ständigt övervakat enligt föreskrifterna.
Tingsrätten konstaterade att det inte finns någon närmare förklaring eller praxis kring vad övervakning i föreskriften närmare innebär. Det av åklagaren åberopade vittnet, som är säkerhetsrådgivare åt bolaget och med i norska kommittén som motsvarar MSB, har förklarat att chauffören och bolaget i detta fall följt föreskrifterna.
Enligt hans bedömning var den valda uppställningsplatsen lämplig. Han har vidare uppgett att chauffören i de allra flesta fall är den som övervakar transporten och att det inom FN-systemet inte finns någon annan förklaring till vad ”övervakare” är. Det som finns inom ADR är det som alla länder kunnat komma överens om och det får anses tillräckligt. Detta gäller även om det i olika rekommendationer från olika länder framgår andra föreslagna åtgärder.
Det som krävs enligt FN-systemet är således, framhåller domstolen, uppfyllt av föraren och Borgersen Transport AS och de har enligt hans bedömning följt regelverket. Mot bakgrund av föreskrifternas utformning och vad vittnet förklarat anser tingsrätten att åklagaren inte visat att föraren eller Borgersen Transport AS brutit mot föreskrifterna på det sätt som påstås i åtalet under åtalspunkterna 1–4. Föraren ska därmed frikännas från åtalet under åtalspunkterna 1 och 2 och talan om företagsbot gentemot Borgersen Transport AS under åtalspunkterna 3 och 4 ska avslås.
Åklagaren gjorde gällande att Borgersen Transport AS saknade skyddsplan enligt gällande föreskrifter (åtalspunkten 5). Borgersen Transport AS har invänt att bolaget haft en skyddsplan. Tingsrätten dömde av det skälet ut 50 000 kronor i företagsbot.
Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar att tolkningen av ständigt övervaka är av direkt betydelse för bedömningen av om föraren brutit mot föreskrifterna och således kan hållas straffrättsligt ansvarig. I föreskrifterna definieras inte närmare begreppet ständigt övervaka. Prövningen av om mannen brutit mot föreskrifterna faller därmed tillbaka på vilken innebörd som begreppet ständig övervaka ska ges vid transport av farligt gods.
Ordalydelsen är utgångspunkten för tolkningen och många gånger det viktigaste vid fastställandet av författningsbestämmelsers innebörd. Vid tolkningen kan det därutöver ha betydelse i vilket sammanhang som bestämmelsen finns och hur reglerna i övrigt har utformats. Vägledande praxis saknas i detta fall. Vid tolkningen av utfärdade föreskrifter som är straffsanktionerade måste legalitetsprincipen beaktas. Principen medför emellertid inte ett hinder för rättstillämparen att med hjälp av vedertagna grundsatser utröna föreskriftens innebörd (se bl.a. Högsta domstolens avgörande den 18 november 2025 i mål B 3392-24, ”IMDG-koden”).
Hovrätten konstaterar att syftet med kravet på ständig övervakning följer direkt av bestämmelsen, nämligen att ”förhindra brottsliga handlingar och för att uppmärksamma föraren och berörda myndigheter i händelse av förlust eller brand.”. Även om legalitetsprincipen hindrar extensiva tolkningar av lagregler framstår det som svårförenligt med bestämmelsens syfte att tolka ständigt övervaka som att chaufförens blotta närvaro är tillräcklig för att uppfylla övervakningskravet.
Enligt hovrätten kan uppgifterna från säkerhetsrådgivaren som vittnade inte tillmätas avgörande betydelse. I stället blir ordalydelsen och annan relevant tolkningsdata vägledande vid tolkningen av bestämmelsen. Enligt hovrättens bedömning talar ordalydelsen och det sammanhang som bestämmelsen förekommer i med tydlighet för att det krävs att en chaufför har sådan tillsyn över fordonet att denne har förmåga att uppmärksamma brottsligt angrepp eller andra handlingar som utgör en fara för godset.
En sådan i ordalydelsen förankrad tolkning kan inte anses strida mot legalitetsprincipen. Hovrättens slutsats är därmed att en chaufför som sover, oavsett om det sker i fordonet och om arbetsgivaren känner till fordonets position, inte uppfyller kravet på ständig övervakning. Föraren har brutit mot föreskrifterna eftersom han sov i förarhytten i samband med transporten och fordonet då inte heller var övervakat på något annat sätt. Han har därmed objektivt sett gjort sig skyldig till brott enligt lagen om transport av farligt gods.
Föraren döms till 100 dagsböter och företagsboten bestäms till 300 000 kronor.