Föraren åtalades för vårdslöshet i trafik då han under en bilfärd på Gotland ”kört personbil i ett uttröttat tillstånd vilket har fått till följd att han har somnat vid ratten samt kört över i motsatt körfält vilket fått till följd att mötande trafik varit tvungen att väja och köra ut i vägrenen/utanför vägbanan för att undvika en kollision”.

Enligt åtalet orsakade han den trafikfarliga situationen genom att ta en medveten risk eller på annat sätt allvarligt brista i den uppmärksamhet och försiktighet som med hänsyn till omständigheterna krävts för att minska riskerna för en trafikolycka.

Mannen uppgav att han minns att han plötsligt vaknade av att bilen skakade. Han befann sig då på vägrenen efter att ha korsat den mötande trafikens körbana. Det hände vid 16-tiden på eftermiddagen när han var på väg hem efter att ha kört cirka fyra mil. Han hade cirka tre kilometer kvar att köra. När han satte sig i bilen kände han sig precis som vanligt. Han kände sig inte trött.

Han hade inte varit uppe natten innan. Det var en vanlig arbetsdag. När han var cirka fyra kilometer hemifrån kände han sig lite uttråkad och lite trött, på det sätt som man gör när man kört en sträcka om fyra mil.

Han kör den vägen ofta. Han kör inte bil när han är trött. Polisförhöret ägde rum cirka 11–15 minuter efter händelsen. Han befann sig då i chock. Under förhöret talade han i generella ordalag om vad man gör om man är trött. Han minns inte exakt vad han sade då. Han minns att han sagt till den mötande föraren, som körde efter honom för att höra vad som hände, att han måste ha somnat. Det är första gången som detta har hänt honom.

Det inträffade inget under färden som fick honom att känna att han borde stanna. Inte heller något i hans livssituation gav honom anledning att tro att han inte borde ha kört bil den dagen. Han måste ha varit tröttare än vad han själv insåg.

Enligt Gotlands tingsrätt framstår förarens egna förklaringar om att han vid tillfället befann sig i chock, och att han endast uttryckt sig i generella termer om vad man gör om man är trött, varken som efterhandskonstruktioner eller som så osannolika att tingsrätten kan bortse från dem.

Enligt tingsrätten går det heller inte att bortse från att föraren, vid tingsrätten, har uppgett att han inte kör bil när han är trött, att han inte kände sig trött när han satte sig i bilen, att det inte hänt något som fick honom att känna att han borde ha stannat, varken i samband med färden eller i övrigt, och att han under färden endast upplevt sådan normalt betingad uttråkning och trötthet som kan påräknas hos en normalt skicklig förare under färd på en sträcka som den aktuella.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet fann tingsrätten att åklagaren, mot förarens förnekande, inte har förmått visa att han före eller under körningen känt sig trött eller sömnig innan han somnade.

Svea hovrätt konstaterar att redan av mannens egna uppgifter vid tingsrätten framgår att han känt sig trött under färden. Därtill kommer att han i direkt anslutning till händelsen till polisen uppgett att han satt och trummade lite för att inte somna, att han inte stannade bilen eftersom han trodde att han skulle klara sig samt att han vid tidigare tillfällen stannat för att sova en stund.

Sammantaget finner hovrätten visat att föraren har kört bil i uttröttat tillstånd på det sätt och med de följder som åklagaren har påstått. Föraren har därigenom i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. Han ska därför dömas för vårdslöshet i trafik. Påföljden bestäms till 40 dagsböter.