Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Avtal efter kritisk tidpunkt ger rätt till hela uppsägningslönen

De avslutsavtal som ett bolag slöt med två uppsagda arbetstagare i samband med företagsrekonstruktion var inte begränsade till att precisera hur redan befintliga anspråk skulle regleras. Arbetstagarnas fordringar på uppsägningslön uppkom därmed efter ”den kritiska tidpunkten” och omfattas därför inte av det offentliga ackordet.

Avtal efter kritisk tidpunkt ger rätt till hela uppsägningslönen

I samband med att ett bolag ansökte om och beviljades företagsrekonstruktion blev två arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist.

Inför uppsägningarna träffades en överenskommelse om att arbetstagarna under uppsägningstiden skulle vara arbetsbefriade, utan skyldighet att avräkna andra inkomster från uppsägningslönen.

Efter uppsägningarna träffades och fastställdes ett offentligt ackord. Viss del av uppsägningslönen betalades ut genom den statliga lönegarantin. Bolaget betalade återstående uppsägningslön och semesterersättning med tillämpning av det offentliga ackordet – det vill säga med en reduktion enligt ackordet.

Frågan vid Arbetsdomstolen, AD; är om arbetstagarnas fordringar omfattades av ackorden eller om de har rätt till betalning för sin uppsägningslön.

Fackförbundet Unionen, som representerade arbetstagarna, menade att eftersom varken rekonstruktören eller bolaget upplyste arbetstagarna om de föreslagna ackorden, ingicks avtalet under förutsättning av full betalning. Avtalet – som alltså arbetsbefriade arbetstagarna utan skyldighet att avräkna andra inkomster – var nytt i förhållande till anställningsavtalen och träffades efter ansökan om företagsrekonstruktionen, det vill säga den kritiska tidpunkten.

Unionen menade att fordringarna alltså hade uppkommit efter den kritiska tidpunkten och därmed inte omfattas av ackordet. Skulle AD finna att fordringarna omfattas av ackordet enligt avslutsavtalet menade förbundet att dessa ändå inte skulle ingå i ackordet, eftersom de var förenade med förmånsrätt i konkurs (jämför AD 2019 nr 22).

AD gör följande bedömning av tidpunkten för fordrans uppkomst.

Enligt vad Högsta domstolen uttalat i NJA 2014 s. 537 omfattas en fordran – som har sin grund i ett avtal som träffats för den kritiska tidpunkten – inte av ackordet, om borgenären efter den tidpunkten inte var skyldig att prestera annat än mot samtidigt avtalsenlig betalning och motparten tillgodogjort sig prestationen. Skälet är framför allt att borgenärens rätt att hålla inne den egna prestationen innebär att vederlagsfordran inte är beroende av gäldenärföretagets betalningsförmåga.

I Ad 2019 nr 22 hade parterna före den kritiska tidpunkten träffat en överenskommelse om att arbetstagarens anställning skulle avslutas och att han därefter skulle få ett avslutsvederlag motsvarande 16 månadslöner. Parterna kom senare överens om att senarelägga tidpunkten för anställningens upphörande. AD fann då att syftet med avtalet inte varit att arbetsgivaren skulle åta sig någon ny förpliktelse. Fordran hade därmed alltjämt uppkommit före den kritiska tidpunkten.

I det aktuella fallet omfattade överenskommelserna nya åtaganden för båda arbetsgivaren och arbetstagarna. Arbetstagarna har avstått från företrädesrätt till återanställning och som motprestation arbetsbefriats under uppsägningstiden och att inte behöva avräkna andra inkomster från uppsägningslönen.

Sammantaget innebär det här enligt AD att arbetstagarnas fordringar har uppkommit efter den kritiska tidpunkten och därmed inte omfattas av ackordet. De har därför rätt till lön utan tillämpning av ackordet. 

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

31-21.pdf

100 KB
Instans
Arbetsdomstolen
Rättsområden
Avtalsrätt, Övrig arbetsrätt, Insolvensrätt, Anställning, uppsägning och avskedande