Målet handlar i grunden om en marockansk medborgare som ansökt om uppehållstillstånd som är giltigt i hela EU.

Enligt Nederländernas Högsta förvaltningsdomstol är praxis på området tydlig, varför man inte ansåg sig skyldig att begära ett förhandsavgörande, utan kunde avgöra målet med en summarisk motivering.

Domstolen valde dock att vända sig till EU-domstolen med frågan om den måste motivera utförligt varför domstolen inte anser sig behöva begära ett förhandsavgörande. 

I ett färskt avgörande konstaterar EU-domstolen att nationella domstolar vars domar inte kan överklagas ”har en skyldighet att begära förhandsavgörande”.

Denna skyldighet gäller dock inte i fall då den unionsrättsliga frågan inte är relevant, då den unionsrättsliga bestämmelsen redan har tolkats av EU-domstolen eller att tolkningen är uppenbar.

Om en domstol, med stöd av något av undantagen, väljer att inte vända sig till EU-domstolen måste den ”i alla händelser motivera sitt beslut och utifrån de faktiska och rättsliga omständigheterna på ett specifikt och konkret sätt redogöra för varför ett av dessa tre undantag är tillämpligt”, skriver EU-domstolen.

Det faktum att en medlemsstat tillåter att domstolar använder sig av summariska motiveringar i syfte att korta handläggningstiderna ändrar inte på denna sak, enligt domstolen.

De högsta domstolarna får, enligt EU-domstolen, ”anamma de skäl som underinstansen har angett” – om underinstansen har redogjort för varför man ansåg att den unionsrättsliga fråga som tagits upp inte var relevant, att den aktuella unionsbestämmelsen redan hade tolkats av EU-domstolen eller att tolkningen var uppenbar och inte lämnade utrymme för rimligt tvivel.