Riddarhuset och sonen till en adlig man har båda gjort gällande bättre rätt till den aktuella fastigheten i Ulricehamnstrakten. Den 10 januari 2020 gav Riddarhuset in en ansökan om lagfart på fastigheten till Lantmäteriet. Den 20 januari 2020 gav även sonen in en ansökan om lagfart avseende samma fastighet.
Då båda parter har ansökt om lagfart har Lantmäteriet förelagt parterna att slita tvisten i domstol. Den 29 april 2020 inkom båda parter med ansökan om bättre rätt till fastighet. Till en början konstaterar Borås tingsrätt att Riddarhuset härlett sin rätt till fastigheten från legat i testamente av den 13 januari 2010 efter godsherren som vid sin död den 13 juni 2018 haft lagfart på fastigheten sedan närmare ett kvarts sekel.
Att Riddarhuset haft skäl att uppfatta sig som ägare till fastigheten då man ansökt om lagfart har inte ifrågasatts av fadern som bland annat låtit förklara att Riddarhuset hela tiden blivit invaggade i felaktigheter gällande att pappan ägde fastigheten. Frågan i målet är emellertid om sonen, mot Riddarhusets bestridande, bevisat att han förvärvat äganderätten till fastigheten den 19 maj 2010 och alltsedan dess ägt fastigheten, såsom han gjort gällande då han vid sin ansökan om lagfart den 20 januari 2020 för första gången givit offentlighet åt sitt i målet åberopade köpebrev.
Att sonen aldrig gett offentlighet åt köpebrevet förrän Riddarhuset sökt lagfart är ostridigt i målet. Han har i denna sak uppgett att han ansett det vara boutredningsmannens sak att veta vem som äger fastigheten i fråga och sagt sig tro att köpebrevet skulle komma fram.
Formkrav gäller för såväl förvärv av fast egendom som för testamenten. Eftersom målets utgång endast beror av riktigheten av det förvärv sonen gjort gällande, hade tingsrätten endast att pröva huruvida sonen förvärvat äganderätten till fastigheten - och om han i så fall behållit en sådan rätt.
Sonen har till bevisande av pappans underskrift åberopat bland annat förhör med sig själv under sanningsförsäkran samt vittnesförhör med hustrun, vilken tillsammans med en annan närstående sagts ha bevittnat pappans underskrift.
Till motbevisande av det avtal sonen gjort gällande har Riddarhuset åberopat omfattande skriftlig och muntlig bevisning. Av Riddarhusets bevisning har framkommit att det avtal om fastighetsförsäljning som sonen i målet gjort gällande passerat obemärkt såväl gentemot myndigheter som faderns bank och de som denne levt och umgåtts nära med.
Mot bakgrund av uppgifterna som kommit fram i målet och till att pappan agerat såsom fastighetens ägare fram till sin död varefter sonen fortsatt observerat detta förhållande - finner tingsrätten att en så betydande osäkerhet omger sonens påstådda fastighetsköp den 19 maj 2010 att det är mindre troligt att pappan tecknat detta avtal.
Tingsrättens slutsats är därmed att sonen inte bevisat att han förvärvat äganderätt till fastigheten.
Tingsrätten tillägger dessutom att talan faller ändå eftersom det avtal sonen gjort gällande inte ens fullgjorts av honom själv och därför inte speglar någon avsikt ens från hans sida att under pappans livstid förvärva fastigheten.