I Helsingborgs tingsrätt väckte ett par talan mot sin granne. Paret hade från sin fastighet utsikt mot Öresund och Danmark över en del av grannens tomt. På hennes tomt fanns dock bland annat två björkar och viss vegetation. Mellan fastigheterna uppfördes ett nytt staket år 2010 som var 1,8 meter högt. Staketet bekostades av paret.

Paret hävdade att det mellan dem och grannen förelåg ett muntligt avtal som ingåtts 2010. Överenskommelsen innebar att paret skulle bekosta uppförandet av ett högre staket på gränsen mellan fastigheterna mot att grannen åtog sig att hålla nere vegetationen på sin fastighet i höjd med staketet. Syftet var att minska insynen mellan fastigheterna, men paret ville även försäkra sig om att behålla sin havsutsikt på en del av tomten.

Samma kväll som staketet blev klart bjöd paret in grannen på middag. Under kvällen träffade parterna den muntliga överenskommelsen om att grannen skulle hålla nere vegetationen på sin fastighet så länge paret bodde kvar på sin fastighet. Överenskommelsen efterlevdes fram till 2020 men därefter har vegetationen skjutit i höjden och idag har paret ingen havsutsikt. Paret yrkade därför att tingsrätten skulle fastställa att grannen är skyldig att på sin fastighet hålla vegetationen nere i höjd med staketet mellan parternas fastigheter på en sträcka om sex meter. Grannen förnekade att ett sådant avtal förelåg.

Tingsrätten framhåller att bevisbördan för det muntliga avtalet åligger paret. De har i förhör berättat om middagen och avtalet. Tingsrätten konstaterar att ord står mot ord beträffande avtalet och paret har inte visat att ett muntligt avtal med anfört innehåll förelåg mellan parterna. Den omständighet att grannen tidigare klippt ner vegetationen hårdare än på senare år föranleder ingen annan bedömning. Parets fastställelsetalan avslås därför och de får betala grannens rättegångskostnader om 67 500 kronor.