Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Ingen ersättning för miljonförluster på spel

En VIP-kund hos spelbolaget Betsson förlorade närmare 4,7 miljoner kronor och krävde bolaget på ersättning för att man utnyttjat hans spelberoende. Enligt tingsrätten har han spelat på ett sätt som indikerade att han hade spelproblem. Det är dock inte tillräckligt för att förklara avtalen om spel ogiltiga.

Ingen ersättning för miljonförluster på spel
En spelmissbrukare nekas ersättning av spelbolaget för de miljonförluster han gjort. Att bolagens handläggare haft indikationer på att mannen var spelmissbrukare när avtalen ingicks räcker inte. Foto: Unsplash

Den 41-årige mannen ingick under perioden 15 februari 2016 – 31 december 2018 sammanlagt 6 740 avtal om spel med BML Group Ltd och under perioden 1 januari 2019 – 14 juni 2019 sammanlagt 1 554 sådana avtal med NGG Nordic Ltd. Båda ingår i Betsson. Under tolv dagar i februari 2016 omsatte han ungefär 8 miljoner kronor på spel och förlorade 282 000 kronor. Spelen rörde vadhållning inom sportevenemang och trav där mannen satsade pengar på av bolagen erbjudna odds för vissa resultat i matcher, travlopp med mera. Under nämnda tid spelade han för sammanlagt cirka 60 miljoner kronor på sådana spel, varav cirka 53 miljoner under den första perioden och cirka 7 miljoner kronor under den andra. 41-åringen spelade för medel som han själv satt in på sina spelkonton hos bolagen samt för tidigare vinster på spel och bonusar som bolagen betalade ut till honom. Han förlorade mer än han vann på spelen. Sammanlagt förlorade han närmare 4,3 miljoner kronor på spelen hos BML och cirka 385 000 kronor på spelen hos NGG.

Han har i första hand yrkat att tingsrätten ska ålägga BML att till 41-åringen betala 4 294 873 kronor och NGG att till honom betala 384 669 kronor eller annat lägre belopp som rätten finner skäligt.

Mannen hävdar att bolagen stimulerat honom till att spela trots hans allvarliga spelproblem, vilka ledde till att han inte kunde förutse konsekvenserna av sitt handlade och saknade förmåga att vårda sin och sin familjs egendom. Därmed har bolagen visat total brist på omsorg. Spelavtalen får därför anses oskäliga, särskilt då han som konsument befunnit sig i en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Det affärsupplägg som bolagen använt sig av framstår som ett uppenbart kringgående av och brott mot svensk lag.

Mannen kräver att bolagen ska återbetala hans nettoförlust. Detta eftersom omständigheterna, vilka BML och NGG var medvetna om, vid tillkomsten av avtalen  mellan honom och bolagen innebär att det skulle strida mot tro och heder att åberopa rättshandlingarna och de får därmed inte åberopas enligt 33 § avtalslagen. Alternativt ska avtalen med stöd av 36 § avtalslagen lämnas utan avseende med anledning av avtalens innehåll, sett till omständigheterna vid avtalens tillkomst. Han är konsument.

Prestationerna från hans sida kan inte, och behöver inte, återgå.

Om tingsrätten finner att BML och/eller NGG är återbetalningsskyldiga enligt ovan ska bolagen även ersätta honom för den obehöriga vinst som de har gjort på hans bekostnad genom att förfoga över hans medel.

Han har till stöd för sitt andrahandsyrkande anfört följande: Skadestånd ska betalas med anledning av den rena förmögenhetsskada som han har orsakats, 2 kap. 2 § skadeståndslagen. Han har vållats den rena förmögenhetsskadan genom att svarandena har låtit honom som spelberoende person i strid med svensk lag ingå i ett lojalitetsprogram samt uppmuntrat och tillåtit hans fortsatta spel.

BML har brutit mot lotterilagen genom anordnande av spel i Sverige utan tillstånd alternativt genom främjande av utländskt spel. NGG har brutit mot spellagens regler om bonusförbud och villkoren i sin licens. Båda bolagen har brutit mot marknadsföringslagen genom aggressiv marknadsföring. Grunden för skadeståndsyrkandena finns dock i skadeståndslagen.

Bolagen kontrar med att vare sig BML eller NGG har känt till sådana omständigheter som innebär ond tro enligt 33 § avtalslagen. Rättshandlingarna får åberopas.

Oskälighetsgrunden i 36 § avtalslagen är klausulinriktad och avser faktiska avtalsvillkor som är oskäliga. Ett avtal kan inte jämkas med stöd av bestämmelsen på grund av omständigheter vid ett avtals tillkomst. Det föreligger inte oskälighet i något eller några avtalsvillkor vid avtalens tillkomst. Oavsett innebär inte omständigheterna vid avtalens tillkomst att de kan anses oskäliga enligt 36 § avtalslagen.

I varje fall ska inte prestationerna återgå eftersom (1) de redan är konsumerade och inte är möjliga att återlämna, (2) 41-åringen bidrog till ogiltigheten genom att bland annat försumma att avstänga sig från spel, fortsätta begära automatiserade avtal, försumma att upplysa om och till och med förneka spelproblem, och (3) det är fråga om riskbaserade avtal enligt vilka prestationer inte lämpligen bör återlämnas efter att riskerna har realiserats.

När det gäller andrahandsgrunden föreligger det ingen skada. Bolagen har inte förfarit på ett sådant sätt som grundar ersättningsskyldighet för ren förmögenhetsskada. De har inte agerat i strid med marknadsföringslagen, spellagen eller lotterilagen. 41-åringen har inte lidit en förmögenhetsskada.

Uppsala tingsrätt konstaterar inledningsvis att spelbolagens erbjudanden av spel via online-plattformar kan ses som anbud till en vid krets av spelare som var och en kan förkasta eller acceptera förekommande anbud. Accept sker genom att spelaren satsar en summa pengar på spelet genom en överföring av medel från sitt spelkonto hos bolaget till bolaget.

När det gäller 33 § avtalslagen ägde 41-åringens första ifrågasatta spel rum den 16 februari 2016 och avsåg ett spel för 15 000 kronor. Frågan är om det kan anses strida mot tro och heder att med kännedom om omständigheterna rörande mannens spelhistorik, som avvek från vad som var normalt för spelare i allmänhet och indikerade att han var en spelare med spelproblem, samt att han hade erbjudits medlemskap med möjlighet till olika förmåner som kund och en gåva på 70 000 kronor, åberopa hans rättshandling att spela för 15 000 kronor.

Tingsrättens bedömning är att så inte är fallet eftersom utredningen inte har visat att han på grund av nämnda omständigheter påverkades på sätt som satte honom ur stånd att klart bedöma spelhandlingens innebörd och följder.

Om det hade varit visat att 41-åringen var spelberoende och ur stånd att klart bedöma spelhandlingens innebörd och följder är utredningen kring vilken vetskap BML hade om hans beroende och psykiska tillstånd ändå inte sådan att den ger stöd för att bolaget hade eller måste antas ha haft vetskap om detta. Bevisningen ger inte tillräckligt stöd för påståendet om att BML eller NGG hade sådan kännedom. Att vissa av BML:s och NGG:s handläggare hade tillgång till mannens speldata och därmed borde haft kännedom om att denna indikerade att 41-åringen hade spelproblem och att bolagets handläggare kunde konstatera att hans spelande avvek från det normala, är inte tillräckligt för att visa att bolagen som sådana ska ha haft kännedom om dessa förhållanden.

Vad som nu sagts gäller även för de senare spelavtal som 41-åringen ingått. Även dessa avtal skedde på ett likartat sätt och mot bakgrund av en transaktionshistorik som liknade den som mannen hade innan han blev VIP-kund och ingick spelavtal den 16 februari 2016.

Avtalen om spel är därmed inte att bedöma som ogiltiga enligt 33 § avtalslagen.

Beträffande 36 § säger rätten att utgångspunkten är att avtal är bindande. Möjligheten att med stöd av 36 § avtalslagen lämna ett avtal helt utan avseende är begränsad och förutsätter att något oskäligt villkor i avtalet leder till att avtalet som helhet inte bör gälla. 41-åringen har inte gjort gällande att något villkor i avtalen om spel som han ingått med BML och NGG är oskäligt. Redan detta innebär att hans talan om att bolagen ska åläggas att ersätta honom hans förluster på spelen med stöd av 36 § avtalslagen inte kan vinna framgång. Under alla förhållanden har tingsrätten ovan konstaterat att 41-åringen genom den utredning som åberopats i målet inte har styrkt de omständigheter han menar utgör grunden för att spelavtalen är oskäliga, det vill säga att han led av spelmissbruk vid tiden för avtalens ingående och att BML och NGG visste om detta men ändå valde att fortsätta marknadsföra spel till honom inom ramen för sina lojalitetsprogram.

Bedömningen ovan medför att tingsrätten i det följande utgår från att samtliga avtal om spel som målet rör är att betrakta som giltiga avtal. 41-åringen har mot denna bakgrund inte rätt till någon ersättning i enlighet med sitt förstahandsyrkande.

Och då det inte visats att något brott för vilket är föreskrivet straff har begåtts eller att bolagen brutit mot marknadsföringslagens förbud mot viss typ av marknadsföring ska 41-åringens talan om skadestånd avslås. Övriga överträdelser av föreskrifter som eventuellt har förekommit, såsom överträdelsen av bonusförbudet i spellagen, har föreskrifter med andra skyddsintressen än att skydda spelare mot förluster till följd av avtalsenliga spel och därmed inte föranlett skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada på grund av sådana förluster.

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

T9451-20.pdf

600 KB
Instans
Tingsrätterna
Rättsområden
Skadeståndsrätt, Avtalsrätt, Köprätt, Konsumenträtt