Den 59-åriga kvinnan bodde år 2014 i en bostadsrättslägenhet på Djurgården. Hon avsåg att flytta samman med en man och ville enligt egen uppgift ha en hyresrätt på Östermalm för paret och deras respektive barn. Hon fick ett hyresavtal avseende en lägenhet om cirka 270 kvadratmeter på Grev Magnigatan och flyttade in där i början av år 2015. Dessförinnan hade vissa renoveringsarbeten utförts i lägenheten under slutet av år 2014.
Den aktuella fastigheten på Grev Magnigatan ägs av AB Svenska Bostäder. Hyresavtalet till lägenheten erhölls genom att 59-åringen genomförde ett byte, som godkändes av AB Svenska Bostäder, mot en hyresrätt på Jungfrugatan på Östermalm, i vilken lägenhet hon också bodde under en kortare tid under år 2014.
En 65-årig man som är registrerad fastighetsmäklare samt delägare och bolagsman med obegränsat ansvar i en fastighetsbyrå HB förmedlade bytet. Kvinnan satte i september 2014 genom tre banköverföringar in totalt 300 000 kronor på mäklarens privata bankkonto. Vid samtliga tre överföringar angav att det var fråga om lån. I september och oktober 2014 förde hon även över totalt 1 175 000 kronor till mäklarens fastighetsbyrå.
AB Svenska Bostäder kom senare att ifrågasätta det sätt på vilket kvinnan fått hyresavtalet till lägenheten på Grev Magnigatan 6. Detta ledde till att hyresvärden sade upp hyresförhållandet för avflyttning på den grunden att kvinnan erhållit hyresavtalet genom att vilseleda hyresvärden. Det lägenhetsbyte som genomförts var enligt hyresvärden ett så kallat skenbyte och 59-åringen hade genomfört bytet genom att erlägga betalning för hyreskontraktet på Grev Magnigatan. En förlängningstvist inleddes därefter vid Hyresnämnden i Stockholm. Hon förlorade den tvisten och överklagade till Svea hovrätt, som emellertid den 1 juli 2020 fastställde hyresnämndens beslut. Här kan du läsa om tvisten. Hyresnämnden och Svea hovrätt har sammanfattningsvis funnit utrett att kvinnan inte haft något verkligt hyresförhållande avseende lägenheten på Jungfrugatan och att hon betalat betydande belopp för att genom byte erhålla hyresavtalet på Grev Magnigatan. Hon hade därmed lämnat vilseledande uppgifter i sin bytesansökan och hon förpliktades att avflytta från lägenheten vilket hon gjort.
Kvinnan väckte talan mot mäklaren och krävde 1 475 000 kronor av honom. Hon hävdade bland annat att renoveringarna bara kostade 500 000 kronor och att resterande summa avsåg förmedlingen av kontraktet. Hon menade också att mannen är återbetalningsskyldig för de påstådda lånen.
Stockholms tingsrätt konstaterar att 59-åringens talan beträffande förstahandsgrunden bör ogillas redan av det skälet att det, utifrån hur hon utformat sin talan, saknas rättslig grund för kravet. ”Hon har enligt tingsrättens mening inte gjort gällande någon grund för ett återkrav som kan hänföras till vare sig konsumenttjänstlagens bestämmelser, allmänna rättsprinciper på entreprenadområdet eller allmän avtalsrätt” skriver domstolen. Det har inte gjorts gällande att arbetet utförts på så kallad löpande räkning, varvid utgångpunkten är att entreprenören har bevisbördan för nedlagda kostnader och skäligheten i sitt betalningskrav. I stället görs gällande att arbetet har utförts till fast pris, låt vara att viss del av de 2 338 000 kronorna skulle avse ersättning för förmedling av hyreskontraktet. Det görs inte gällande att avtalet är oskäligt och ska jämkas och under alla förhållanden har i sådant fall några jämkningsgrunder inte preciserats. Det görs inte heller gällande att avtalat arbete inte har slutförts eller att det annars skulle föreligga sådant fel eller brist i det utförda arbetet som kan medföra prisavdrag. Hon har dessutom på direkta frågor bekräftat att arbetet har utförts och att det inte varit felaktigt.
Inte heller på övriga grunder kan hennes talan vinna bifall.