Åtalen mot den 64-åriga kvinnan och hennes 19-årige kumpan omfattar 49 åtalspunkter, varav 47 fall av grova bedrägerier, ett fall av försök till grovt bedrägeri och ett fall av grovt penningtvättsbrott.
Åtalspunkt 1–36 avser ett och samma modus, så kallat ”SMS barn” där målsägandena påstås ha vilseletts via SMS att tro att de kommunicerat med sitt barn (i enstaka fall med annan närstående) som bytt telefonnummer.
64-åringen och 19-åringen är åtalade för att ha utfört gärningarna under åtalspunkt 1–28 tillsammans och i samförstånd. Under åtalspunkt 29–36 är endast kvinnan åtalad; hon påstås ha utfört gärningarna ensam eller tillsammans och i samförstånd med annan.
Enligt åklagaren har konstellationen bakom ”SMS barn” varit verksam sedan september 2022 och hitintills genererat drygt 9 200 anmälningar där brottsvinsten för de fullbordade brotten uppgått till drygt 57 miljoner kronor. De flesta anmälningar om försöksbrott har enligt åklagaren inte utretts vidare.
Åtalspunkt 37–48 avser ett annat modus, som påstås ha skett i två steg, först genom ett telefonsamtal till målsägandena där de vilseletts att tro att de kommunicerar med ett inkassobolag eller med Kronofogdemyndigheten och därefter, i ett andra steg, vilseletts att tro att de talat med sin banks säkerhetsavdelning. 64-åringen påstås ha utfört gärningarna under åtalspunkt 37–48 tillsammans och i samförstånd med en eller flera andra personer.
Brottsligheten enligt de båda modusen har företrädesvis riktat in sig mot kvinnor, de flesta födda på 1940- respektive 1950-talet, och har omfattat ett sammanlagt belopp om drygt 1,2 miljoner kronor.
Åklagaren har åberopat omfattande bevisning, däribland uppgifter som framkommit i samband med provokativa spaningsåtgärder mot 64-åringen.
Hennes försvarare har invänt att åtgärderna skett i strid med artikel 6 i Europakonventionen då de varit otillbörliga genom att infiltrerande polis bjudit kvinnan på alkohol. Försvaret har därvid lyft fram att det varit särskilt olämpligt mot bakgrund av att hon led av psykisk ohälsa och tidigare alkoholsjukdom. Dokumentation till stöd för detta har presenterats. Försvaret har gjort gällande att tingsrätten i första hand ska ogilla åtalen mot kvinnan och i andra hand, om hon skulle dömas för brotten, meddela påföljdseftergift eller i annat fall beakta de otillbörliga åtgärderna som en förmildrande omständighet vid straffmätningen.
Attunda tingsrätt konstaterar att frågan om vilka metoder som är tillåtna vid provokativa spaningsåtgärder är inte reglerat i lag. Av 8 § polislagen (1984:387) följer emellertid att spaningsmetoder ska följa de allmänna principerna om legalitet, behov och proportionalitet. Det innebär att en polisman ska ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdernas syfte och övriga omständigheter.
För domstolens del ankommer det att beakta att den tilltalade har rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen, och i det sammanhanget finns det skäl att – inom ramen för den fria bevisprövningen – väga in hur bevisningen har skaffats fram.
I detta fall har det varit fråga om en polis som varit infiltratör och som i det sammanhanget bjudit 64-åringen på vin.
Av inspelningar från de provokativa åtgärderna hörs kvinnan självmant berätta om ett detaljerat brottsupplägg och sin egen roll i detta. Inspelningarna ger inget stöd för att hon var berusad vid något tillfälle, tvärtom låter hon klar och redig.
Lämpligheten i att servera alkohol inom ramen för provokativa åtgärder kan, enligt tingsrätten, i och för sig diskuteras. Vad gäller de nu aktuella provokativa åtgärderna har de uppenbarligen skett genom att bygga upp en till synes tillitsfull relation, som visat sig bygga på falska premisser.
Vid en samlad bedömning av vad som förekommit vid de provokativa åtgärderna saknas det, enligt rätten, stöd för att bevismaterialet tillkommit på grund av alkoholpåverkan eller efter annan otillbörlig påverkan. Inte heller anser tingsrätten att det vid provokationen saknats sedvanliga garantier för den enskildes rättssäkerhet. Det saknas därmed förutsättningar att frikänna kvinnan från åtalen på den grunden att bevisningen åtkommits på ett otillbörligt sätt.
Det anförda innebar att den bevisning som lagts fram med stöd av polisens provokativa åtgärder, på vanligt sätt, skulle värderas inom ramen för den fria bevisvärderingen.
Tingsrätten dömde kvinnan till fyra år fängelse för grovt bedrägeri och försök till grovt bedrägeri.
Svea hovrätt instämmer fullt ut i tingsrättens bedömning i skuldfrågan. Bevisprovokation är som utgångspunkt tillåten, men åtgärderna måste uppfylla de krav som i allmänhet gäller för polisarbete, såsom behovs- och proportionalitetsprinciperna. Otillbörliga inslag, exempelvis att det skapas en hotfull situation för den misstänkte, får inte förekomma. Sådana inslag kan beaktas vid straffmätning och val av påföljd (se NJA 2011 s. 638 och Åklagarmyndighetens rättsliga vägledning 2022:23 s. 15 f.).
Hovrätten kan konstatera att inget talar för att infiltratören har påverkat 64-åringen att begå brott som hon annars inte skulle ha begått. Den provokativa åtgärden har i stället gått ut på att dels säkra bevisning om pågående och tidigare brottslighet, dels inhämta uppgifter om eventuella andra inblandade personer. Det har således inte varit fråga om otillåten brottsprovokation utan om bevisprovokation. Åklagare har beslutat om åtgärderna som dessutom har dokumenterats. Det har inte förekommit hot eller liknande och såvitt framgår av utredningen har 64-åringen berättat självmant. Infiltratören har visserligen bjudit henne på alkohol. Utredningen visar dock inte att 64-åringen på grund av alkoholförtäringen lämnat felaktiga eller överdrivna uppgifter om sin inblandning i brottsligheten. Hovrätten ansluter sig mot den bakgrunden till tingsrättens bedömning att det förhållandet att det förekommit alkoholförtäring inte för med sig att bevisprovokationen skett otillbörligen. Inte heller i övrigt har det förekommit några otillbörliga inslag.
Den provokation kvinnan utsatts för innebär följaktligen inte att hennes rätt till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen ofrånkomligen har undergrävts och att det på den grunden finns skäl att ogilla åtalet.
Tingsrättens dom står därmed fast både vad beträffar skuld och påföljd.