Ett par som lever ihop är intresserade av motorsport och äger tillsammans en racingbil. De fick kontakt med en professionell förare via Facebook där föraren marknadsförde sina tjänster som tränare för racingsättet ”Time Attack”.
Time Attack innebär att föraren tävlar mot sig själv och sin egen tid. En av ägarna av racingbilen, mannen, ingick ett coachingavtal med proffsföraren som innebar att föraren skulle träna ägaren i racing till ett pris om 12 500 kronor samt kost och logi. Träningen skedde med samboparets racingbil. Träningen bestod bland annat i att proffsföraren skulle åka med när ägaren körde, att ägaren skulle åka med när proffset körde samt att filmning och loggning av körningar och genomgång av körningar och data skulle ske.
Den 17–18 augusti 2017 utförde proffsföraren avtalad förarträning åt ägaren på Gelleråsens motorbana. Själva körningen ägde rum den 18 augusti 2017. Under träningen körde ägaren av banan, vilket föranledde en sanering av bilen. Bilens däck byttes också ut. När instruktören därefter körde bilen kraschade han. Olyckan medförde omfattande skador på bilen. Bilen har reparerats av en reparationsfirma som arbetar med racingbilar.
Samboparet har yrkat att proffsföraren ska betala 642 900 kronor för reparationskostnaderna för att han varit vårdslös och vållat skadorna på bilen. För det fall tingsrätten kommer fram till att hans körning inte har vållat olyckan görs det gällande att han har varit medvållande eftersom han borde ha upptäckt det eventuella fel som orsakade olyckan vid den besiktning av bilen han gjorde innan sin körning.
Proffsförararen bestrider att han skulle ha kört bilen på ett vårdslöst sätt. Om tingsrätten skulle anse att han gjort det ska käromålet ändå ogillas eftersom det inte föreligger något orsakssamband mellan hans körning och den uppkomna skadan. Olyckan orsakades av att bilens bärarm gick av då bilens underhåll inte skötts på ett korrekt sätt. Om tingsrätten anser att föraren skadan har ägarna varit medvållande genom att de inte har underhållit bilen på ett adekvat sätt.
Uppsala tingsrätt konstaterar först att det är ägarna som bär bevisbördan för att proffsföraren har kört på ett vårdslöst sätt. För att beviskravet ska anses uppfyllt ska det vid beaktande av samtliga omständigheter framstå som klart mera sannolikt att orsaksförloppet varit det som den skadelidande påstått än något av de sakförhållanden som motparten åberopat utgjort skadeorsaken. (Se NJA 1991 s. 481 och NJA 1993 s. 764).
Det föreligger, enligt rätten, inte särskilda svårigheter för samboparet att föra bevisning om att proffsförarens körning var vårdslös. Det föreligger heller inte särskilda svårigheter att visa att bilens underhåll inte var eftersatt, vilket är förarens förklaring till kraschen. Ägarna ska därför, i enlighet med normen i tvistemål, presentera bevisning som visar att det är styrkt att förarens körning var vårdslös och orsakade olyckan, bland annat med följden att en av bilens bärarmar gick av.
Tingsrätten konstaterar att bilracing till sin natur är en riskfylld sport som går ut på att köra en bil runt en bana så fort som möjligt. Utövare av sporten har därför att anpassa sin körning utifrån risken att olyckshändelser inträffar (se NJA 1993 s. 149). Att sporten i sig är riskfylld utesluter inte att en förare kan göra sig skadeståndsskyldig, till exempel på grund av vårdslös körning. Den som lånar ut sitt fordon till en annan person för racing har dock lämnat samtycke – om så underförstått – att bilen kommer att köras i hög hastighet, med de risker som sådan körning innefattar.
Det finns inte några författningar, andra föreskrifter eller vägledande prejudikat som avgör hur en körning på en racingbana ska gå till, vilket skiljer sådan körning från bilkörning ute i trafiken. Detta innebär att tingsrätten har att göra en fri bedömning av handlandet, i syfte att bedöma om omständigheterna krävde något annat handlande från proffsföraren än det som förekommit (se Hellner & Radiziki, Skadeståndsrätt, åttonde upplagan s. 133).
Utöver partsförhören består kärandenas muntliga bevisning av ett utlåtande av och förhör med partssakkunniga professorn Hugo Melander. I sitt utlåtande konstaterar han att brottet i den vänstra bärarmen var ett utmattningsbrott, som med största sannolikhet orsakat svårigheter att hantera bilen. Det konstateras också att brottet sannolikt uppstod då bilen bromsades in före depåkurvan på varv fyra samt att föraren – i vart fall under varv tre – visserligen höll ett högt tempo men också att tempot går att köra i depåkurvan med en tävlingsbil med racingdäck.
Hugo Melander har således konstaterat att brottet sannolikt uppstod innan kraschen, vilket i sig skulle kunna tala för att brottet är hänförligt till proffsets körning. I förhöret med Hugo Melander har han emellertid förklarat att ett utmattningsbrott orsakas av upprepade belastningar och inte av någon enskild händelse, vilket talar mot att det skulle vara proffsförarens körning som är skadeorsaken.
Omständigheten att det syns ett rökmoln från bilen precis innan kraschen kan inte anses visa att proffsförarens körning var vårdslös eftersom detta likaväl kan vara hänförligt till brottet i bärarmen som förarens eventuella inbromsning.
Utifrån vad som har anförts kan tingsrätten konstatera att bilägarnas bevisning inte är tillräcklig för att det ska anses vara visat att förarens körning var vårdslös. Käromålet kan således inte vinna bifall på den här grunden.
De professionella racingförare som har hörts i målet har alla uppgett att proffsföraren är en skicklig racingförare och kommenterat att hans körning inte var anmärkningsvärd innan avåkningen. Flera av dem har också konstaterat att avåkningen ser märklig ut eftersom bilen inte följer mannens rattrörelser, vilket talar för att det är någonting som är fel med bilen.
Tingsrätten konstaterar att föraren har lagt fram omfattande motbevisning som entydigt talar för att hans körning inte var vårdslös.
Har föraren genomfört eller varit skyldig att genomföra en besiktning av bilen? Ingen av parterna har uppgett att avtalet mellan proffsföraren och ägaren föreskrev att föraren var skyldig att besiktiga bilen inför körningen. Ägaren har uttalat att han litade på att föraren skulle se till att körningen var säker och att han hade höga krav eftersom han hade att göra med ett proffs med stor erfarenhet som tog mycket betalt.
Därutöver har ingen av parterna lagt fram någon bevisning om vad avtalet innehöll för skyldigheter för föraren i den här delen. Vidare har det inte lagts fram någon bevisning som visar att det vid en fullständig besiktning ens är möjligt att se bilens bärarmar samt ett förestående utmattningsbrott.
Vid dessa omständigheter har ägarna varken visat att föraren har genomfört en besiktning av bilen, lämnat någon utfästelse om bilens skick eller att han var skyldig att genomföra en besiktning av bilen.
Därmed avslås talan.
Domen har överklagats till Svea hovrätt.