Två kvinnor var fram till år 2015 gifta med varandra. Den ena kvinnan födde under år 2013 en son genom privat insemination. Den andra kvinnan i äktenskapet lämnade en föräldraskapsbekräftelse avseende sonen efter födelsen. Socialnämnden godkände bekräftelsen och hon registrerades som barnets andra förälder.

Sonen yrkade att föräldraskapsbekräftelsen skulle förklaras sakna verkan mot honom. Han anförde sammanfattningsvis att han blivit till genom privat insemination – och inte sådan assisterad befruktning som avses i 1 kap. 9 § föräldrabalken, FB – varför socialnämndens registrering av föräldraskap är felaktig och utan verkan. Sonen menade att en eventuell föräldraskapsregistrering endast kunde ske genom ett adoptionsförfarande.

Kvinnan gjorde gällande att bestämmelsen i 1 kap. 9 § FB inte nödvändigtvis innebär att en föräldraskapsregistrering ska upphävas för det fall att rekvisiten inte är uppfyllda. Kvinnan menade att prövningen snarare borde ta sikte på barnets bästa – oaktat om registreringen varit korrekt eller inte.

Örebro tingsrätt konstaterade med hänvisning till 1 kap. 4 och 9 §§ FB att det framgår att rätten ska förklara att en föräldraskapsbekräftelse saknar verkan om det senare visar sig att den som lämnat bekräftelsen inte är mor till barnet. I förarbetena till 1 kap. 4 § framgår vidare att en sådan situation kan bli aktuell om det framkommer att en assisterad befruktning inte utförts i enlighet med de bestämmelser som 1 kap. 9 § hänvisar till.

Domstolen framhöll därför att frågan i målet är om en analog tillämpning av 1 kap. 9 § FB kan grunda ett föräldraskap i aktuellt fall. Enligt rätten talar vissa uttalanden i förarbetena mot en sådan tillämpning. Lagstiftaren har bland annat angett att föräldraskap med stöd av aktuell bestämmelse, vid privat insemination, inte ska kunna fastställas utan adoption för den som inte är biologisk mor. Det konstateras vidare att förarbetena tydligt anger att 1 kap. 9 § ska tillämpas på ett sätt som säkerställer barnets rätt till information om sitt genetiska ursprung.

Enligt domstolen kompliceras prövningen av att kvinnans rättsliga status som förälder ska prövas cirka åtta år efter födelsen och registreringen. Detta eftersom många förarbetsuttalanden utgår från en situation där bestämmelsen tillämpas före eller i nära anslutning till barnets födelse. Trots detta ansåg tingsrätten att varken lagtexten eller förarbetena medger något utrymme att tillämpa 1 kap. 9 § FB analogt vid privat insemination. Föräldraskapsbekräftelsen saknade därmed verkan.

Kvinnan överklagade till Göta hovrätt, som fastställer tingsrättens dom.

I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det saknas utrymme i föräldrabalken och dess förarbeten att låta bli att häva ett föräldraskap när barnet blivit till på ett sätt som inte överensstämmer med lagen. Hänsyn till barnets bästa ändrar inte denna bedömning.

Trots att det gått drygt åtta år sedan födelsen och registreringen ska föräldraskapet därmed hävas.