En natt i juni 2019 var miljöinspektörer från miljö- och hälsoskyddsavdelningen i Gävle kommun ute och kontrollerade ljudnivåerna i Gävle centrum. Musikljudet från en restaurangs uteservering konstaterades överstiga de tillåtna ljudnivåerna.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade därför att i juli 2019 förelägga restaurangen att, vid vite om 50 000 kronor för varje överträdelse, inte överskrida viss ljudnivå avseende musiken mellan söndagar och torsdagar. Utöver den utförda ljudmätningen motiverades beslutet med att det årligen förekommit klagomål på restaurangens ljudnivå.

Restaurangen överklagade kommunens beslut till Länsstyrelsen i Gävleborg och anförde huvudsakligen att ljudmätningarna varit förenade med brister.

Restaurangen pekade på att uteserveringen är belägen på Södra Kungsgatan i centrala Gävle, med omgivande busstrafik och många populära uteställen. Ljudnivån på uteserveringen orsakas därför av många samverkande ljudkällor. Vidare menade restaurangen att det saknas uppgifter i ärendet om mätningarnas längd samt omgivande förhållanden såsom temperatur, nederbörd och vind.

Länsstyrelsen konstaterade inledningsvis att det framgår av 2 kap. miljöbalken att den som bedriver verksamhet ska vidta skyddsåtgärder och försiktighetsmått för att motverka skada eller olägenhet för människors hälsa.

Länsstyrelsen framhöll att den har förståelse för restaurangens invändningar och ansåg att det inte kunde anses helt klarlagt att verksamheten överskridit gällande nivåer. Det underströks dock att det är skillnad på, å ena sidan, mätningar som syftar till att fastslå vilka ljudnivåer som faktiskt föreligger och, å andra sidan, indikativa mätningar vars syfte är att utreda om det finns risk för att ljudnivåer kan utgöra en olägenhet i miljöbalkens mening.

Länsstyrelsen bedömde därför att ljudmätningarna i kombination med de klagomål som inkommit till nämnden kan antas medföra olägenheten enligt miljöbalken, varför kommunen haft fog för sitt beslut. Länsstyrelsen hade heller inget att erinra mot utformningen av själva vitesföreläggandet.

Restaurangen överklagade till mark- och miljödomstolen i Östersund. Domstolen anslöt sig till länsstyrelsens bedömning att det inte kunde anses utrett att just restaurangen överskridit ljudnivåerna som nämnden beslutat om. Mot bakgrund av de återkommande klagomålen som inkommit till nämnden bedömde dock domstolen att kommunen haft fog för sitt beslut. Överklagandet avslogs därför.

Domen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen, som avslår överklagandet med instämmande i de skäl som länsstyrelsen anfört.