Pilot Service Sweden AB (nu i konkurs) (PSS) har tidigare tillhandahållit piloter för Norwegian Air Shuttle ASA:s verksamhet i Sverige. Den nu 65-årige mannen var tidigare tillsvidareanställd som flygkapten inom PSS. I mars 2012 råkade han ut för en allvarlig olycka med följden att han blev heltidssjukskriven. Efter olyckan gjorde en läkare bedömningen att han inte skulle återfå arbetsförmågan till sitt tidigare arbete och han förlorade sin flyglicens.

Den 11 mars 2015 varslade PSS mannens fackförbund Svensk Pilotförening om uppsägning av honom på grund av personliga skäl.

Efter uppsägningstidens utgång den 30 september 2015 fortsatte PSS att upprätta lönespecifikationer till piloten. Lönespecifikationerna fanns tillgängliga för honom genom PSS intranät. Under denna period gjordes fullt sjukavdrag – någon lön betalades därför inte ut.

I maj 2016 nådde mannen den pensionsålder på 60 år som gällde enligt det kollektivavtal som tillämpades på hans och vissa andra PSS-piloters anställningar. För merparten av PSS övriga piloter gällde ett annat kollektivavtal enligt vilket pensionsåldern inföll vid 62 år. PSS löneadministration började med start i juli 2016 månatligen betala ut belopp till mannen motsvarande den lön han skulle ha fått om han vore i tjänst. Löneadministrationen fortsatte att upprätta lönespecifikationer till honom som han – förutsatt att han hade tillgång till inloggningsuppgifter – kunde ta del av på PSS intranät.

I maj 2018 nådde han den pensionsålder på 62 år som följde av det andra kollektivavtalet, varvid utbetalningarna upphörde. I ett brev skickat i december 2019 framställde PSS återkrav på 1 169 720 kronor mot mannen.

Den huvudsakliga frågan i målet är huruvida Pilot Service Sweden AB enligt reglerna om condictio indebiti har rätt till återbetalning av de belopp som utbetalats till 65-åringen mellan juli 2016 och maj 2018.

Med avdrag för den semester som mannen hade intjänat när anställningen upphörde, och som inte har betalats ut, uppgår återkravet till 1 147 234 konor. Betalningarna har, menar bolaget, saknat rättslig grund eftersom mannens anställning hade upphört. Mannen har inte mottagit betalningarna i god tro; när han mottog betalningarna har han insett eller bort inse att han inte längre var anställd hos PSS samt att han inte av annat skäl var berättigad till betalningarna. Han har inte inrättat sig efter betalningarna och han har inte heller förbrukat beloppen. Den förmögenhetsförskjutning som skett genom betalningarna är inte försvarbar.

Mannen kontrar med att betalningarna har haft rättslig grund och har alltså inte skett av misstag. PSS uppsägning av honom den 31 mars 2015 har återkallats och inte fullföljts. Alternativt har PSS medvetet avstått från att avsluta anställningen vid uppsägningstidens utgång och i stället genom konkludent handlande låtit hans anställning fortsätta som tidigare.

Mannens anställning har sedan fortsatt fram till hans pension vid 62 års ålder den 3 maj 2018. Betalningarna har motsvarat tarifflönerna i kollektivavtalet som gällde mellan parterna. Mannen har sedan hans sjukskrivning upphörde i maj 2016 stått till arbetsgivarens förfogande.Han har därför haft rätt till lön från PSS.

Solna tingsrätt konstaterar inledningsvis att det finns inga särskilda lagbestämmelser som reglerar PSS rätt till återbetalning i målet. Det har inte heller påståtts att kollektivavtalet reglerar frågan. PSS rätt till återbetalning får därför avgöras enligt reglerna om condictio indebiti.

Har då 65-åringen mottagit betalningarna i god tro?  Enligt 65-åringens egen uppgift trodde han sig ha gått i pension när utbetalningarna började. Han kan därför, enligt tingsrätten, inte ha trott sig ha rätt till betalningar till följd av sin tidigare anställning annat än avseende pension och semesterersättning. PSS har vidare genom vittnesuppgifter och ett e-postmeddelande lagt fram övertygande bevisning om att pensionsbetalningarna kom från en annan avsändare än PSS. 65-åringen borde ha reagerat när han – utöver pensionsbetalningarna från Skandiaplan - började motta betalningar från sin tidigare arbetsgivare.

Det har vidare rört sig om ett stort antal betalningar som var och en avsett betydande belopp. Av beskattningsregisterutdraget som PSS har åberopat framgår att mannens inkomster steg markant under perioden då han mottog betalningarna. Även om mannens uppbar en förhållandevis hög pension varje månad borde han ha reagerat på de stora summor som varje månad flöt in på hans konto. Han hade enkelt kunnat upptäcka att han fick mer pengar än han hade rätt till genom att exempelvis granska sina kontohändelser och skattedeklarationer. Han hade också enkelt kunnat kontakta PSS eller själv kontrollerat betalningarnas riktighet genom att jämföra de belopp han uppbar med hur mycket pensionspengar han hade rätt till. Dessa omständigheter talar enligt tingsrätten med styrka för att mannen borde ha insett att han inte var berättigad till betalningarna han mottog från PSS.

Slutsatsen av det anförda blir att PSS har en giltig fordran på återbetalning av beloppen såvida fordran inte är preskriberad. 65-åringen har invänt att PSS återkrav är preskriberat enligt bestämmelserna i 64 § medbestämmandelagen. PSS har invänt att medbestämmandelagen inte är tillämplig på återkravet, att kravet inte är sådant att det faller under 64 § i lagen samt att piloten inte hade förhandlingsrätt enligt medbestämmandelagen, vilket utesluter tillämpning av bestämmelserna på återkravet.

Av 1 § medbestämmandelagen framgår att lagen är tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Om lagen är tillämplig eller inte beror på om den som saken rör är arbetstagare, vem som är arbetsgivare och om saken rör förhållandet mellan dem. Förhandlingsrätt tillkommer enligt 10 § medbestämmandelagen arbetstagarorganisation i fråga som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare som är eller har varit anställd hos arbetsgivaren. Syftet med att förhandlingsfrågan ska kunna röra tidigare arbetstagare är att dessa ska ha rätt till förhandling om sådant som pension och kvarstående anspråk på lön, semesterersättning och skadestånd (se prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 349).

Arbetsdomstolen har uttalat att en arbetsgivare är förhandlingsskyldig enligt lagen även när det är omtvistat huruvida ett anställningsförhållande föreligger eller inte, om den som påkallar förhandling grundar sitt krav på ett påstående om att ett anställningsförhållande finns (se AD 2012 nr 22).

PSS krav på återbetalning grundar sig inte på det tidigare anställningsförhållandet, utan på reglerna om condictio indebiti. Att anställningsförhållandet hade upphört när betalningarna skedde är en omständighet som åberopats till stöd för påståendet om att betalningarna har saknat rättslig grund, vilket mannen har bestritt. Enligt tingsrätten medför detta inte att PSS talan ska anses röra anställningsförhållandet. När betalningarna började hade mannens anställning upphört sedan nästan ett år; det har alltså inte varit fråga om att han mottagit för mycket lön under ett pågående anställningsförhållande. PSS har förvisso i samband med utbetalningarna betalat avgifter och preliminär skatt har dragits av. Storleken på de belopp som betalats har också följt den lönetrappa som följer av kollektivavtalet. Enligt tingsrätten medför inte heller dessa omständigheter att saken kan anses röra förhållandet mellan PSS och 65-åringen i deras tidigare egenskap av arbetsgivare respektive arbetstagare.

Medbestämmandelagen är alltså inte tillämplig på PSS talan. Allmänna regler om preskription ska i stället tillämpas, vilket medför att PSS fordran inte är preskriberad.

Piloten ska dock tillerkännas skadestånd med 20 000 kronor för brott mot semesterlagen. Målet har, enligt tingsrätten, varit förhållandevis omfattande och innehållit vissa mer komplicerade rättsfrågor som inte är vanligt förekommande. Vidare har processuella frågor uppkommit under målets handläggning. Tvisteföremålets sammantagna värde är förhållandevis högt, även om utredningen inte varit särskilt omfattande. Sammantaget bedömer tingsrätten det begärda beloppet avseende ombudsarvode som skäligt. 65-åringen ska därför ersätta PSS rättegångskostnad med 692 165 kronor.