Av utredningen framgår följande: Den åtalade mannen och kvinnan har båda arbetat som poliser omkring 30 år. I sitt arbete vid Polismyndighetens enhet BOPS (brottsoffer- och personsäkerhetssektion) kom de i början av 2022 i kontakt med en kvinna, som sedermera blev deras skyddsobjekt.
Kvinnan arbetade då på kriminalvårdsanstalten Asptuna. Hon kom i polisförhör i mars och april 2022 att anklaga en kollega för bland annat våldtäkt, misshandel och hot. Mellan den 17 och den 27 oktober 2022 berättade hon i polisförhör att kollegan tillsammans med andra deltagit i en våldtäkt mot henne den 15 oktober 2022.
Mannen frihetsberövades genom anhållande mellan den 26 och 27 april men de förundersökningar som inleddes har alla lagts ned.
Kvinnan, skyddsobjektet, åtalades och tingsrätten dömde henne den 19 september 2023 för falsk tillvitelse och grov falsk beskyllning till fängelse nio månader. Svea hovrätt instämde i tingsrättens bedömning i skuldfrågan men ändrade påföljden till skyddstillsyn med föreskrifter genom dom den 28 februari 2025.
När de två tilltalade poliserna fick reda på att deras skyddsobjekt skulle delges misstanke om falsk beskyllning började de försöka påverka åklagaren. De fick tillsammans med sin gruppchef ett möte med åklagaren och överlämnade en promemoria författad av de två poliserna med rubriken ”Ska [skyddsobjektet] delges misstanke”. Ett dokument benämnt ”Fördjupad riskbedömning” upprättat av en psykolog bifogades också. I promemorian pekar på flera påstådda brister i förundersökningen om våldtäkt mot skyddsobjektets kollega. Poliserna skriver bland annat: ”Två personer oberoende av varandra, en från KV och vår analytiker vid polisen, har uttryckt att [den våltäktsmisstänkte] sannolikt har psykopatiska drag och med stor sannolikhet är en s.k. ”predatory stalker" (rovdjursstalkare). Ett av kriterierna en rovdjursstalkare ofta besitter är just förmågan till avancerad övervakning vilket gör dem svåra att lagföra”.
Den aktuelle åklagaren uppgav i förhör att efter mötet och informationen om hur BOPS arbetade började de två poliserna diskutera utredningen om den anmälda våldtäkten den 15 oktober 2022 och ifrågasatte varför åklagaren inte gått vidare med vissa uppgifter. Åklagarens uppfattning var att de två poliserna ville att han inte skulle delge kvinnan/skyddsobjektet misstanke.
Enligt Södertörns tingsrätt är det aktuella försöket till påverkan ett exempel på vad som sägs om att en myndighets beslut blir felaktigt på grund av att det underlag som det bygger på är oriktigt eller ofullständigt till följd av någon försummelse, det vill säga något som anses ske vid men inte i myndighetsutövning. Poliserna försök att påverka har alltså skett vid myndighetsutövning.
När det gäller påståendet att påverkansförsöket var felaktigt framgår det av Polismyndighetens riktlinjer för brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet, PM 2018:42 (kapitel 3 tredje stycket), att verksamheten ska var åtskild från
brottsutredningsverksamheten. Vidare sägs att det är väsentligt att objektiviteten och effektiviteten i brottsutredningsverksamheten inte otillbörligt påverkas av bedömningar och åtgärder inom brottsoffer- och
personverksamheten.
De tilltalade poliserna agerande har stått i strid med att BOPS verksamhet ska vara åtskild från den utredande verksamheten. Deras försök att få åklagaren att inte delge misstanke och i stället rikta misstankarna åt annat håll är exempel på att otillbörligt påverka objektivitet och effektivitet i brottsutredningen på grund av vad de gjort för bedömningar för att skydda kvinnan. Påverkansförsöket har därmed varit ett felaktigt handlande i förhållande till det handlingsmönster som är självklart och naturligt i den verksamhet det varit fråga om. De har alltså åsidosatt vad som gällt för uppgiften.
Poliserna hade också åtalats för hjälpt kvinnans försvarare men tingsrätten menade att det snarare varit fråga om råd till privata subjekt som inte kan leda till myndighetsbeslut. Åtalet i denna del skulle alltså lämnas utan bifall.
Poliserna dömdes för ett fall av tjänstefel till villkorlig dom. Av yttrande från Polismyndighetens personalansvarsnämnd framgår att de tilltalade riskerar att skiljas från sin respektive anställning. Den villkorliga domen skulle därför inte förenas med böter.
Svea hovrätt delar tingsrättens bedömning att poliserna kraftigt ifrågasatte åklagarens bedömning att kvinnan kunde misstänkas för brott och att de försökte påverka honom att ändra sig i denna bedömning.
Deras försök till påverkan har skett inom ramen för en verksamhet som tydligt utgör en del av rättsväsendets maktutövning gentemot enskilda. Det har alltså skett vid myndighetsutövning. Som tingsrätten har konstaterat framgår det av Polismyndighetens riktlinjer för brottsoffer- och personsäkerhetsverksamheten (PM 2018:42) att verksamheten ska vara åtskild från brottsutredningsverksamheten och att det är väsentligt att objektiviteten och effektiviteten i brottsutredningsverksamheten inte otillbörligt påverkas av bedömningar och åtgärder inom brottsoffer- och personsäkerhetsverksamheten. Redan mot denna bakgrund är det enligt hovrätten tydligt att poliserna åsidosatt vad som gällt för deras uppgift. Det saknar avgörande betydelse vid denna bedömning huruvida uppgifterna som de lämnade till åklagaren var oriktiga eller ofullständiga.
I likhet med tingsrätten anser hovrätten att de tilltalade, med hänsyn till sin erfarenhet och kännedom om såväl polisens utredande verksamhet som den verksamhet som bedrivs vid brottsoffer- och personsäkerhetsfunktionen, måste ha förstått innebörden av sitt handlande och därmed också haft uppsåt till gärningen.
Med hänsyn till det förhållandet att poliserna begått gärningarna med uppsåt samt arten av den verksamhet som det är fråga om kan gärningarna inte betraktas om ringa.
Tingsrättens dom står därmed fast.