Åtalet mot den nu 44-årige mannen spänner över en flerårsperiod 2015–2019 och rör framställning och befordran av hemliga uppgifter om ett stort antal försvarsanläggningar tillsammans och i samförstånd med andra personer.
Enligt åklagaren har mannen gjort sig skyldig till grov obehörig befattning med hemlig uppgift alternativt medhjälp till samma brott när han tagit fram en kartstruktur på ett internetforum och dels själv sammanställt och spritt hemliga uppgifter om försvarsanläggningar, dels uppmanat andra att fylla på med hemliga uppgifter om försvarsanläggningar. Enligt åtalet har mannen även tagit befattning med hemliga uppgifter om försvarsanläggningar när han i april 2018 framställt digitala kopior av kartstrukturen, benämnd ”WhiteRoom map”.
Kartan har omfattat hela Sverige och haft en struktur i ett antal olika lager där olika slags anläggningar kunnat läggas in och varit tillgänglig för användare i det aktuella underforumet att läsa och redigera i. Olika användare har sedan matat in de aktuella anläggningsuppgifterna i de olika kartlagren. Kartan nåddes via en länk som man inledningsvis fick tillgång till efter särskild förfrågan till mannen, men från och med våren 2017 låg också en länk i en tråd i underforumet.
Mannen medgav under huvudförhandlingen i Örebro tingsrätt att han skapat kartstrukturen och att han tagit befattning med kopior av densamma. Han hade dock inte lagt till eller spridit någon hemlig uppgift och inte heller uppmanat andra till detta. Försvaret ifrågasatte även om det, vilket åklagaren påstått, gick att säga att ett uppenbarande av uppgifterna för främmande makt hade kunnat medföra men för Sverige. Detta var under alla förhållanden något som mannen saknat uppsåt till, menade han.
De försvarsanläggningar som åtalet kretsar kring omfattas genomgående av besöks-, foto-, avbildnings- och inmätningsförbud – och de uppgifter som är aktuella kan inte anses allmänt kända, konstaterade tingsrätten. Det handlade alltså om uppgifter som avser förhållande av hemlig natur, så som förutsätts i brottsrekvisiten.
Enligt en menbedömning som Försvarsmakten låtit utföra skulle ett uppenbarande av uppgifterna för främmande makt också föranleda ett synnerligt men för Sveriges säkerhet, vilket är den högsta nivån efter ”icke obetydande” och ”betydande” men. En anställd inom Försvarsmakten hade också vittnat och i allmänna ordalag redogjort för hur uppgifterna i kartstrukturen skulle kunna användas av främmande makt för att påverka exempelvis Försvarsmaktens förmåga att försvara landet eller i övrigt förbereda inför krig eller konflikt. Tingsrätten ansåg här att det stod klart att ett uppenbarande av uppgifterna kunde medföra synnerligt men för Sveriges säkerhet.
Mannens agerande i samband med skapandet och förmedlingen av kartstrukturen gjorde, i kombination med vad han själv berättat i förhör, att det stod klart att han måste ha förstått att det handlade om hemliga uppgifter som han inte var behörig att befatta sig med, att uppgifterna varit av stor betydelse för Sveriges försvar samt att ett uppenbarande för främmande makt hade kunde medföra men för Sveriges säkerhet. 44-åringen hade alltså agerat med uppsåt.
Mannen hade inte själv lagt in några hemliga uppgifter i kartstrukturen – och det hade inte ens påståtts av åklagaren. Han hade dock i dialog med andra på forumet skapat och tillgängliggjort strukturen med ”det tydliga, om än i viss mån underförstådda, syftet att sammanställa uppgifter av hemlig och känslig natur”. Han hade enligt tingsrätten därmed varit delaktig i gärningen på ett sätt som gjorde att han skulle anses som gärningsman.
Med hänsyn till den omfattande mängden uppgifter om försvarsanläggningar av stor vikt för försvaret och till Försvarsmaktens bedömning om ”synnerligt men” för Sveriges säkerhet delade tingsrätten åklagarens uppfattning att gärningen skulle rubriceras som grov.
Påföljden bestämdes till fängelse i två år i stället för fyra år, som åklagaren velat. Tingsrätten konstaterade att det i princip saknas påföljdspraxis på området, åtminstone när det gäller gärningar som omfattar en så stor mängd uppgifter som i det aktuella fallet. Straffskalans strängaste straff måste dock vara förbehållet de allra allvarligaste gärningarna och utredningen bevisade inte att mannens brott varit på den nivån, ansåg tingsrätten.
Tingsrätten avfärdade också i sin bedömning invändningar från försvaret om att mannens rätt till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen hade kränkts med anledning av begränsningar till följd av den starka sekretessen kring målet. ”Att försvarssekretessen medfört svårigheter för försvararen att utföra sitt uppdrag går knappast att ifrågasätta”, medgav tingsrätten. Försvararen hade dock kunnat ta del av allt material under förundersökningen och under huvudförhandlingen såväl kunnat ställa frågor till åklagarens vittne som åberopa egna vittnen som kunnat uttala sig mer övergripande om brottsmisstankarna mot mannen. Att åklagarens vittne med hänvisning till sekretessen varit förhindrad att fullt ut besvara vissa frågor saknade också avgörande betydelse i frågan.
Göta hovrätt går nu på motsvarande linje som tingsrätten och fastställer de tvååriga fängelsestraffet.
Uppgifterna i kartstrukturen är direkt kopplade till de aktuella försvarsanläggningarna och enligt vittnesmål omfattas samtliga anläggning i åtalet av avbildningsförbud, i egenskap av skyddsobjekt. Det finns heller ingen anledning att ifrågasätta vittnesmålet om att uppgifterna hos Försvarsmakten hade betraktats som ”kvalificerat hemliga”, det vill säga indelade i högsta säkerhetsskyddsklass. Ett vittne som åberopats att försvaret har gjort gällande att vissa försvarsuppgifter blivit allmänt kända genom att ha röjts på olika sätt – men vittnesmålet är så allmänt hållet att det inte kan ges någon direkt betydelse. Hovrättens slutsats är, i likhet med tingsrätten, att uppgifterna om försvarsanläggningarna har varit av hemlig natur.
Hovrätten anser samtidigt inte att det finns någon anledning att ifrågasätta Försvarsmaktens menbedömning, som framstår som ”gedigen och genomtänkt”. Åklagarens vittne har beskrivit att Försvarsmaktens bedömning är att ett röjande av aktuella uppgifter om varje enskild anläggning skulle föranleda ett icke obetydligt men för Sveriges säkerhet – men att ett röjande av sammanställningen av uppgifterna i kartstrukturen skulle föranleda ett synnerligt men.
Enligt hovrätten framgår det också att mannen förstod att de uppgifter som på hans initiativ lades in i kartan var uppgifter av hemlig natur. Det kan här särskilt noteras att det av inlägg som mannen själv skrivit framgår att han redan från början förstod att kartan kunde vara känslig eftersom den skulle komma att innehålla en sammanställning av uppgifter. Det framgår samtidigt att mannen drivits av en önskan att få ”veta sådant som andra inte vet” – och hovrätten anser med hänsyn till detta att mannen hela tiden måste ha insett att kartuppgifterna kunde vara mycket känsliga för Sveriges säkerhet om de kom i orätta händer. Slutsatsen är att 44-åringen måste ha agerat med uppsåt.
Som tingsrätten konstaterat finns det anledning att se allvarligt på gärningen – och det är försvårande att uppgifterna varit mycket känsliga och funnits tillgängliga under lång tid, delvis för samtliga användare av underforumet. Hovrätten ansluter sig med hänsyn till detta och de skäl som anförts av tingsrätt till underinstansens bedömning av straffvärdet. Domstolen betonar i sin bedömning att det saknas skäl att sätta ned strafftidens längd med hänsyn till tiden som gått efter brottet eller med hänsyn till handläggningen – och att mannen vid fällande dom riskerar att bli av med jobbet spelar inte heller in.