Höganäs kommun anmälde till Länsstyrelsen i Skåne län under år 2020 att kommunen avsåg att ta bort och nyuppföra en brygga i Mölle på fastigheterna Mölle S:5 och S:20 varvid länsstyrelsen beslutade om vissa försiktighetsmått i samband med de anmälda åtgärderna. Länsstyrelsens beslut överklagades till mark- och miljödomstolen av föreningen Skånes Vågsurfaren men domstolen avvisade föreningens överklagande då de inte ansågs ha klagorätt.

Länsstyrelsen inledde i december 2020 ett tillsynsärende och beslutade sedan i mars 2021 att förbjuda Höganäs kommun att genomföra åtgärden borttagning och uppförande av brygga. Det är detta beslut som Mark- och miljödomstolen i Växjö nu har överprövat och meddelat dom i.

Det i målet aktuella området omfattas av riksintresset för friluftsliv enligt 4 kap. 2 § miljöbalken. Området är särskilt värdefullt för vattenanknutna friluftsaktiviteter bland annat med hänsyn till de i Sverige sällsynt förekommande förutsättningar för vågsurfing. Det finns, menar domstolen, ett starkt allmänt intresse av att bevara dessa förutsättningar och länsstyrelsen har att bevaka dessa intressen. Domstolen framhåller härvidlag att såväl bad som vågsurfning och andra vattenanknutna aktiviteter inräknas i det rörliga friluftslivet.

Det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att den åtgärd man önskar genomföra inte påverkar miljön på ett betydande sätt. Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken ska alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka skador och olägenheter för människors hälsa och miljön.

Mark- och miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att kommunen inte visat någon utredning kring hur bryggan skulle påverka vågförhållandena på platsen. Då det inte kan uteslutas att riksintresset för friluftsliv riskerar att påtagligt skadas så finns det skäl att förbjuda verksamheten på så sätt som länsstyrelsen har gjort.

Det är inte heller klarlagt att det inte skulle gå att utforma bryggan på ett sätt som skulle minimera vågpåverkan eller att en sådan utformning skulle vara orimligt kostsam vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Vad kommunen har anfört föranleder ingen annan bedömning.

Domstolen instämmer i länsstyrelsens bedömning att det kan finnas möjlighet att anlägga en ny brygga på platsen men att det i målet saknas utredning om bryggans påverkan på vågförhållandena. Vidare saknas utredning om alternativa utformningar av bryggan och skillnaderna på påverkan på vågorna mellan olika bryggalternativ och kostnaderna för dessa. Om sådant material tas fram utesluter inte domstolen att en ny prövning kan göras varvid olika intressen av friluftsliv på platsen kan bli föremål för ny bedömning.

Överklagandet ska därför avslås.